Innenfor og utenfor loven

anubis egyptian god

Øyvind Rimbereid
Lovene
Dikt. Gyldendal. 2015

”Lovene” er tittelen på Øyvind Rimbereids nye diktsamling. Fordi det er lengste diktet i boken jeg oppfatter som det største og beste, vil jeg konsentrere meg om dette diktet i denne anmeldelsen, og hoppe over de til tider meget svake kortdiktene.

Kvinnornas evangelium om Michael Strunge

strunge5 kopiaEn andra biografi har nu utkommit i Danmark om poeten Michael Strunge (1958-1986). Håkan Sandell har recenserat boken i Sydsvenskan, och framhåller de tillkomna berättande rösterna från flickvänner och föräldrar, samt berömmer boken för att ta intresse i poetens mer utopiska tankar kring poesi och samhälle, profetia och framtid.

Etter katastrofen

henningpreNytt artikelinlägg av Henning Næss

Hvordan oppfører mennesker seg etter store katastrofer? At store katastrofer får vidtgående implikasjoner, så vel psykologisk som sosiokulturelt, er jordskjelvet i Lisboa et eksempel på. Det oppsto i 1755, midt under opplysningstiden, hvor folk som Voltaire (1694-1778) og Rousseau (1712-1778), var aktive forfattere. Mange stred om den rette fortolkningen av denne enorme katastrofen, som ble skyld i over 30 000 menneskers død.

Den store, hellige kloakken

GE DIGITAL CAMERAKan virkelig kloakken være hellig? Akveduktene, som fører vann fra fjellene og ned i Roma, var forutsetningene for at det antikke Romas avfallsproblemer skulle kunne løses på en tilfredsstillende måte. I et kort tidsrom på 200 år ble de fire største akveduktene konstruert for å kunne gi byen dens nødvendige tilførsel av vann. Vannet gikk i rør fra de offentlige badene. Og det var disse rørene som igjen ble knyttet til kloakknettet, og som sørget for at kloakken kunne fylles med vann, slik at skitten kunne bevege seg uhindret. Akveduktene ble bygget slik at de ble koblet til vannrørene, som strømmet fra første etasje i de private boligene, og fra de offentlige badene. Roma ble, i likhet med byer vi ellers vet om i oldtiden, bygget på steder hvor det var rikelig med vann. Kun få hadde rennende vann hjemme, derfor ble hundrevis av private og offentlige bad bygget. Det første offentlige badet i Roma fikk vann fra Aqua-Virgo-akvedukten, og ble innviet i år 19 før Kristus av Marcus Agrippa. Han var nær venn av keiser Augustus. Før byggingen av en akvedukt, vurderte ingeniører nøye kvaliteten av en mulig vannkilde, ved å undersøke vannets klarhet, strømningsgrad og smak. De merket seg også helsetilstanden til dem som pleide å drikke av vannet. Deretter ble helningsrad og bane regnet ut av landmålere. Tidlig på 200-tallet etter Kristus hadde Roma elleve større akvedukter. Daglig rant det 190 000 kubikkmeter vann inn i Roma. Det rant da inn i fordelingstanker, og så inn i rørledninger som ledet det videre til andre fordelingsstanker

Islams kärlek II

sultanFörbrytaren har återvänt till brottsplatsen, och insisterar igen på positiva värden hos islam. Förra gången sög det till sig en handfull blågula knätofsar efter den här posten;  och gav även ringar i form av ett par gangsterinlägg på occidentalistiska och på andra sajter; medan vi ännu trodde på dialog. För en ny artikel i ämnet, i form av en recension av Hossein Sheibans nyutgivna Den sargade dygden – Religionskritik hos tre klassiska poeter Sadi, Obayd och Hafez, se nedan. Sheibans verk ger en lite omständlig men glasklar genomgång av villkoren för persisk islam i mitten av 1300-talet, även den gången riven mellan liberala och konservativa riktningar och tolkningar. Den artikeln finner man, från idag, här.

“Hvor som helst! Bare det er ut av denne verden!”

charles-baudelaireOm man över Baudelaire önskar en provocerande, nyskapande, normbrytande, kritisk och avslöjande betraktelse, kan man läsa vidare härAftonbladets numera alltid lika intellektuellt mogna kultursida. Skulle man av någon anledning inte önska en provocerande, nyskapande, normbrytande, kritisk och avslöjande Baudelaire-betraktelse, utan föredrar en kort och gott kunnig betraktelse över poeten, kan man med fördel fortsätta läsa här på sajten, där retrogarde.org:s återkommande medarbetare Henning Næss tar sig an ämnet:

“Nye portretter” – Thomas Knarviks återkomst som utställande konstnär

unnamed (3)När den norska klassiska figurationen började bryta sig loss från Odd Nerdrum under 1990-talets sista år, och fann nygamla influenser i allt från Tizian till den sene Manet, förutsåg poeten Gunnar Harding – i ett brev från honom som dåvarande redaktör på Svenska Akademins tidskrift Artes, att man under ett sådant lösnande av den klassiska formens stränghet efterhand “skulle komma att återuppfinna modernismen en gång på nytt”. Riktigt så blev det inte. Den vanligaste utvecklingslinjen gick mot en postmodern bildförståelse och motivorientering. (Man behöll den klassiska formen fast inte den klassiska ideologin.) Men i åtminstone ett fall var Gunnar Hardings profetia bestickande.