Ny bok: Håkan Sandell, “Himlen tippar över – postpunkpoesi 1981-1987”

sandellFri Press Förlag utger ett urval tidigaste dikter av Håkan Sandell; Himlen tippar över – postpunkpoesi 1981-1987. Där man kan följa den unge poeten genom Malmö, Köpenhamn, Göteborg och Berlin, innanför tidens subkultur och med hans franska influenser. Boksläpp är 27 februari, men boken går redan att köpa från förlaget; https://fripress.se/himlen-tippar-over/ 

Den retrogardistiska fanan

kalliopeVårt nya Aorta-nummer recenseras i dag av Jonas Thente (Dagens Nyheter) under rubriken “Aorta hissar på nytt den retrogardistiska fanan”, där vår recensent menar att “[d]et är en imponerande, rik och mångfacetterad återkomst” och finner skäl att framhålla de “mycket, mycket läsvärda” essäerna om bland annat “den sendjudiska/ryskortodoxa sofianismen”, som Marie Tonkin skrivit om, och Martina Björks “inspirerande essä […] utifrån Ovidius och hans ‘Metamorfoser'”, samt hur “Håkan Sandell äreräddar den ökände ockultisten Aleister Crowley som diktare”. Även de skönlitterära inslagen framhålls. Huvudstadsrecensenten avslutar med ett frejdigt “Vita brevis, ars longa!” vilket vi förstås inte är sena att höja en skål för.

25 år av retrogardism: Aorta nummer 28!

Aorta111Retrogardismen lever vidare med Oslo som centrum, men det nya numret Aorta nr 28 utges från Lund. Det är ett unikt 90-sidigt jubileumsnummer för att fira att det är 25 år sedan Om retrogardism av Clemens Altgård och Håkan Sandell utkom på Ellerströms förlag, ett verk som initierade den skandinaviska kulturanalys som går under namnet retrogardism. Aorta grundades 1997 av Carl Forsberg och har sedan dess samlat en mängd skribenter och konstnärer mellan 1997-2011. Vi har drivit galleri och café, hållit målerikurser och internationell författarscen, bedrivit polemik, utgett gruppantologier och arrangerat grupputställningar. Allt i omstörtande syfte, med Aorta som samlande band och koordinator.

Nymånesällskapet – i kinesisk poesis 1920-tal

02Efter en mångtusenårig kinesiska poesitradition så kom till sist moderniseringsförsöken. Nymånesällskapet tog sitt namn från något så specifikt som en dikt av Indiens moderne store poet Rabindranath Tagore, och stod samman som en västerländskt orienterad men nationalistiskt färgad grupp, där man annars politiskt rörde sig vänsterut under trycket av den japanska expansionen (på kinesiskt territorium). Man hävdade likafullt konstens frihet och självständighet, alltså likväl mer L’art pour l’art än Lenin. Gruppen hade sin tillhörighet knuten till handelsstaden med de internationella vyerna, Shanghai, och utgav även en tidskrift, Nymåne.

En hälsning från Yahya Hassan

hassanYahya Hassans har hunnit bli 24 år, hans debutdiktsamling Digte utkom för 6 år sedan, och har i Danmark där en normal upplaga för poesi ligger på 400 exemplar nu sålt i häpnadsväckande 120.000 exemplar, vilket naturligtvis inte utgör någon kvalitetsgaranti men har gett en knuff åt den unga danska lyriken generellt (för att nämna bara en favorit, Asta Olivia Nordenhof). Denna novemberhelg hyllar konservativa Weekendavisen honom på ledarplats i tidningen, med orden;

“Så reste de alla i ett skepp byggt av natten” – ny diktsamling av Kristian Lundberg

lundberggggKristian Lundberg har placerat sig i vår lyrik ett ställe mellan Karl Vennberg och framtiden. Född 1967, och likafullt kanske den yngste svenske poet där fullödig dikt och karaktäristisk personlighet uppgår i tydlig enhet. Requiem över en förlorad son (Lindelöws bokförlag) utgör Kristian Lundbergs runt 20:e diktsamling – det är inte helt lätt att räkna – sedan debuten med Genom september 1991, vilken också förblivit min favorit om än kanske inte utan ett inslag av ungdomsnostalgi. På samma nivå befinner sig den nyutkomna samlingen även om det hos den mogne poeten tillkommer en förmåga att ta ut kurvorna och tala i fullständiga satser, så som alltid står att lära hos de antika romerska poeterna, eller som här kanske snarare i bibelversernas sjungande halvprosa. Vi närmar oss alltså en fullkomning.

“Sovende mennesker er som glassblåsere…” – en dikt av Henning Næss

naesssDen här presentations-sajten har – i likhet med vår tidigare tidskrift, Aorta – haft en inriktning på den korta essän, och mellan publicerade dikter har det varit glest. Här stod ändå en tolkning av en av den tyska expressionismens ledande poeter, Else Lasker-Schüler (1869-1945)  och här av den finska poeten Anni Sumari (f. 1965); Idag publicerar vi en ny dikt av en av sajtens fasta medarbetare, den norske poeten Henning Næss, “Sovende mennesker er som glassblåsare…”.

Dikter med extatisk laddning

unnamed (5)

Ny på bloggen recenserar här Marie Tonkin, poet med senaste utgivna Pyramider i paradiset (2014), den italienska poeten Alda Merini (1931-2009), i svensk översättning av John Swedenmark, som förlaget Lejd har utgivit under titeln Franciskus – Den skapades sång. Förlaget beskriver hennes som en av efterkrigstidens stora italienska poeter, och en legend har Merini blivit, med sin intensiva poesi och sin trasiga livshistoria.