Wagners omfangsrike Nibelungenring – som beretter gudeverdenens undergang – er kunsthistoriens mest overveldende bragd. Dette gjelder både verkets lengde (omtrent 16 timers oppføringstid) og dets tematisk omfang (tre operaer med én prolog favner kosmologiske, mytologiske, sosiologiske og psykologiske innsikter). Men også i tilblivelse: Wagner brukte 26 år på å fullføre verket.

Som 17-åring började jag läsa Ezra Pound  och jag har fortfarande inte på allvar plöjt igenom hans Cantos. Introduktör var förstås Gunnar Harding och hans fantastiska bok Vortex. Den väldiga virveln i London. Ezra Pound och hans epok 1908-1922. Det var redan då de tidiga dikterna, särskilt samlingen Cathay med sina från kinesiska förlagor inspirerade kortdikter som fångade mig.

Kan vi tenke oss en dikter som i mange år har søkt det fullkomne, men som så resignert, men lykkelig, erkjenner at det å gi avkall på denne verden er å oppgi kjærligheten? Det kan synes slik. Dikteren vender seg ikke mot sanseverdenen med et “sanseløst begjær” (merk uttrykket!) men med en stor kjærligheten til detaljene i hverdagsvirkeligheten; slik makter dikteren å løfte hverdagen og gi den betydning, han ser det skjønne i det ufullkomne, i det som snart skal forsvinne – men det skjer ikke for begjærets egen skyld, men for å kunne nå sjelen gjennom kroppen, den eneste farbare veien.

På retrogarde.org, liksom tidigare i tidskriften Aorta, har det varit möjligt att finna artiklar kring skiftande konströrelser organiserade utifrån delvis esoteriska principer; om Vyacheslav Ivanov, som företrädare för den ryska symbolismen (Aorta nr. 14); om William Morris, i kretsen kring pre-raphaeliterna (Aorta nr. 3); om Mallarmé-lärjungen Stefan George, med sin tyska cirkel.

I nynorsktidningen Dag og Tid kommenterar en annan röst från det norska retrogardet domen mot Nerdrum, där Ronny Spaans lägger följande tolkningsfilter på saken:

http://www.dagogtid.no/nyhet.cfm?nyhetid=2320

David Almer

Japan har fått en ny subkultur. Efter 00-talets kogyara och goth-lolis är reki-jo här. Det är den israeliske antropologen Mary Reisel som berättar för den danske journalisten Søren Villemoes. Reki-jo består oftast av yngre tjejer, heter det, som stigit över från dataspelskulturen till att plöja tunga verk japansk historia. Särskilt 1500-talet är populärt, d.v.s. den period då klanstriderna dominerade Japan och samuraj-kulturen blomstrade. “Tjejerna idoliserar skiftande gestalter ur Japans historia – gärna män. De lägger enormt mycket tid på att kultivera dessa historiska figurer. De är en grupp i drastiskt växande… Historie-tjejerna berättar helt öppet om att de är trötta på japanska män, och önskar hellre återuppliva en genuin maskulinitet.” Subkulturen blev först uppmärksammad 2008.

Historikern Fredrik Persson gör ett sent, men initierat och välkommet, inlägg i figurationsdebatten i dagens Sydsvenskan. Han analyserar nazisternas förhållande till “urartad” respektive nazisanktionerad konst, och pekar på de vacklade estetiska preferenserna. Persson konstaterar bl.a. att “nazisternas ideal tycks mindre entydigt än man kan tro gör inte deras förhållningssätt till konsten mer uthärdligt. Det finns dock anledning att med större försiktighet kleta etiketten nazi­konst på sådant man finner för kitschigt eller figurativt.”

Therese Sjøvoll, konsthistoriker och doktorand vid avdelningen för konsthistoria och arkeologi vid Colombia University, New York, skriver utmärkt i dagens Morgenbladet om Odd Nerdrum i ett internationellt perspektiv.

David Almer

Tid: 19 oktober kl 19. Fri entré.
Plats: Loftet, Hedmanska gården, Lilla torg, Malmö

I 1517 slog en tysk munk 95 teser op på en kirkedør i Wittenberg. Det ændrede kristendommen for altid og fremkaldte en frodig digtning, ikke mindst i Malmø. I 1995 slog to malmødigtere to essays op i en bog. De ville ændre poesien og fremkalde en frodig digtning, ikke alene i Malmø.