Islams kärlek II

sultanFörbrytaren har återvänt till brottsplatsen, och insisterar igen på positiva värden hos islam. Förra gången sög det till sig en handfull blågula knätofsar efter den här posten;  och gav även ringar i form av ett par gangsterinlägg på occidentalistiska och på andra sajter; medan vi ännu trodde på dialog. För en ny artikel i ämnet, i form av en recension av Hossein Sheibans nyutgivna Den sargade dygden – Religionskritik hos tre klassiska poeter Sadi, Obayd och Hafez, se nedan. Sheibans verk ger en lite omständlig men glasklar genomgång av villkoren för persisk islam i mitten av 1300-talet, även den gången riven mellan liberala och konservativa riktningar och tolkningar. Den artikeln finner man, från idag, här.

“Hvor som helst! Bare det er ut av denne verden!”

charles-baudelaireOm man över Baudelaire önskar en provocerande, nyskapande, normbrytande, kritisk och avslöjande betraktelse, kan man läsa vidare härAftonbladets numera alltid lika intellektuellt mogna kultursida. Skulle man av någon anledning inte önska en provocerande, nyskapande, normbrytande, kritisk och avslöjande Baudelaire-betraktelse, utan föredrar en kort och gott kunnig betraktelse över poeten, kan man med fördel fortsätta läsa här på sajten, där retrogarde.org:s återkommande medarbetare Henning Næss tar sig an ämnet:

“Nye portretter” – Thomas Knarviks återkomst som utställande konstnär

unnamed (3)När den norska klassiska figurationen började bryta sig loss från Odd Nerdrum under 1990-talets sista år, och fann nygamla influenser i allt från Tizian till den sene Manet, förutsåg poeten Gunnar Harding – i ett brev från honom som dåvarande redaktör på Svenska Akademins tidskrift Artes, att man under ett sådant lösnande av den klassiska formens stränghet efterhand “skulle komma att återuppfinna modernismen en gång på nytt”. Riktigt så blev det inte. Den vanligaste utvecklingslinjen gick mot en postmodern bildförståelse och motivorientering. (Man behöll den klassiska formen fast inte den klassiska ideologin.) Men i åtminstone ett fall var Gunnar Hardings profetia bestickande.

Kors i taket! En svenskjävel från 1500-talet i Skarhults kyrka

djefvulenNär det danska riksrådet, den stenrike skånske adelsmannen Steen Rosensparre (1523-1565), sköts till döds efter att ha förföljt de svenska förlorarna vid slaget vid Axtorna i Halland den 20 oktober 1565, fick den djupt sörjande hustrun Mette Rosencrantz (1533-1588) uppföra sin makes och sin egen gemensamma grav i Skarhults kyrka. Som en av de rikaste kvinnorna i Danmark passade hon samtidigt på att bekosta en allmän upprustning av kyrkan mitt under det brinnande Nordiska sjuårskriget. Skarhults slott, som ligger ett stenkast från kyrkan, hade hon och maken redan byggt ut ordentligt mellan 1554 och 1562. Mette gifte två år senare om sig med rikshovmästaren och riksrådet Peder Oxe, varför hon själv så småningom faktiskt inte hamnade under den gravsten i Skarhult som hon förberett för sig själv. Mette begravdes i Vor Frue Kirke i Köpenhamn 1588.

Den levande begravnes kval

Ringel_d'Illzach-Maurice_Rollinat_(3)Emil Kléen (1868-1898) sammanfattade en gång Maurice Rollinats (1846-1903) diktning i en sonett (först publicerad i Edgar Allan Poe, en litteraturhistorisk studie (1916) av Gunnar Bjurman):

All smärtas skri du lagt i Les Névroses:
en likblek kvinna, sidenrob, som frasar,
den levande begravnes kval, som fasar
för dina syners svarta skräck-hypnos.

Nerdrum-saken inn i sin siste fase

nerdrumI Norge har rättssaken mot Odd Nerdrum gått ett andra varv. Ämbetsmannastaten fortsätter en gammal dålig norsk tradition med rättsförföljelse av särbegåvade individer som oupphörligt och brinnande skänkt av sig själva till sitt land men samtidigt utmanat. Så som var fallet med en Marcus Thrane  eller en Hans Jæger.  Det är den nu 70-årige Odd Nerdrum, landets främste konstnär, som man denna gång önskar kasta i fängelse, tillsammans med våldtäktsförbrytare och rattonykterhetsdråpare. Men det är inte Nerdrum som bör skämmas. Hans advokat uttalar för norska Dagbladet den 17 juni att en dator hade åstadkommit en rättvisare dom, eftersom en dator saknar känslor. Vår återkommande medarbetare på retrogarde.org, Henning Næss, rapporterar om saken. /red.

I tomrommet mellom atomene i det svenske samhället

HokusaiDet er populært med gjengangere, zombier og draculaer om dagen. Man kan jo bare lure på hva slags livsfølelse dette beretter om. I Clemens Altgårds nye diktsamling er zombie-land det svenske sosialdemokratiet, som får en nyliberal twist. Diktene har også tatt inn sitt av moderne fysikk. Det ER som diktene oppholder seg i tomrommet mellom atomene. Som kjent møtes leppene som kysser aldri virkelig. Det er en illusjon. Dikteren prøver å holde fast på sanseopplevelsen, uten helt å tro på eksistensen av dem. Han vet vel, at uten dem er han ingenting. Verden er avfortryllet. Dette er entzauberung der Welt: «VIND: En morgon som den här./ Avförtrollad värld/ blanka ytor, räta vinklar./ Himmel som är blå och tom».

Till den officiella sedlighetens entreprenörer

Emil_kléen_porträtt2När jag 2006 letade efter material på universitetsbiblioteket i Lund, stötte jag på en rad strödda klipp från Emil Kléens publicerade dikter. Att Kléen använde antikristna och socialistiska teman i sina dikter visste jag, men ett par av dem var mer uttalat “radikala” än andra, och dikten nedan,  ”Moral, till den officiella sedlighetens entreprenörer” (Arbetet 1889-08-13) skrevs av den 21-årige studenten Kléen som, påverkad av kretsen kring Bengt Lidforss och Axel Danielsson, testade sina vingar som lätt satanistisk samhällsomstörtare, om än i ganska modest form: