Den levande begravnes kval

Ringel_d'Illzach-Maurice_Rollinat_(3)Emil Kléen (1868-1898) sammanfattade en gång Maurice Rollinats (1846-1903) diktning i en sonett (först publicerad i Edgar Allan Poe, en litteraturhistorisk studie (1916) av Gunnar Bjurman):

All smärtas skri du lagt i Les Névroses:
en likblek kvinna, sidenrob, som frasar,
den levande begravnes kval, som fasar
för dina syners svarta skräck-hypnos.

Nerdrum-saken inn i sin siste fase

nerdrumI Norge har rättssaken mot Odd Nerdrum gått ett andra varv. Ämbetsmannastaten fortsätter en gammal dålig norsk tradition med rättsförföljelse av särbegåvade individer som oupphörligt och brinnande skänkt av sig själva till sitt land men samtidigt utmanat. Så som var fallet med en Marcus Thrane  eller en Hans Jæger.  Det är den nu 70-årige Odd Nerdrum, landets främste konstnär, som man denna gång önskar kasta i fängelse, tillsammans med våldtäktsförbrytare och rattonykterhetsdråpare. Men det är inte Nerdrum som bör skämmas. Hans advokat uttalar för norska Dagbladet den 17 juni att en dator hade åstadkommit en rättvisare dom, eftersom en dator saknar känslor. Vår återkommande medarbetare på retrogarde.org, Henning Næss, rapporterar om saken. /red.

I tomrommet mellom atomene i det svenske samhället

HokusaiDet er populært med gjengangere, zombier og draculaer om dagen. Man kan jo bare lure på hva slags livsfølelse dette beretter om. I Clemens Altgårds nye diktsamling er zombie-land det svenske sosialdemokratiet, som får en nyliberal twist. Diktene har også tatt inn sitt av moderne fysikk. Det ER som diktene oppholder seg i tomrommet mellom atomene. Som kjent møtes leppene som kysser aldri virkelig. Det er en illusjon. Dikteren prøver å holde fast på sanseopplevelsen, uten helt å tro på eksistensen av dem. Han vet vel, at uten dem er han ingenting. Verden er avfortryllet. Dette er entzauberung der Welt: «VIND: En morgon som den här./ Avförtrollad värld/ blanka ytor, räta vinklar./ Himmel som är blå och tom».

Till den officiella sedlighetens entreprenörer

Emil_kléen_porträtt2När jag 2006 letade efter material på universitetsbiblioteket i Lund, stötte jag på en rad strödda klipp från Emil Kléens publicerade dikter. Att Kléen använde antikristna och socialistiska teman i sina dikter visste jag, men ett par av dem var mer uttalat “radikala” än andra, och dikten nedan,  ”Moral, till den officiella sedlighetens entreprenörer” (Arbetet 1889-08-13) skrevs av den 21-årige studenten Kléen som, påverkad av kretsen kring Bengt Lidforss och Axel Danielsson, testade sina vingar som lätt satanistisk samhällsomstörtare, om än i ganska modest form:

Varaktigare än koppar – Regina Derieva 1949-2013

reginaPoeten Regina Derieva är död. Hon föddes 1949 i Odessa, i det forna Sovjetunionen. Från 1965 till 1990 levde och arbetade hon i Karakanda, Kazakstan. I det forna Sovjetunionen censurerades hennes poesi (ord som “tårar” ströks bort) och hon uppmanades så småningom att lämna landet av ingen mindre än Joseph Brodsky.

Støv, stjerner, piksler – en ny Orpheus synger

farestad_omslag_finale_”O høye tre i øret! Orpheus synger!” skrev Rilke i den første Orpeussonetten, utkommet i 1923. ”Hva vet vi om skyene, vi som er barn av støvet?” spør debutanten Ulrik Farestad litt mer spørrende enn Rilke, i denne sin sin første diktsamling, nylig utkommet på Bokvennen forlag. For dette er en diktsamling som virkelig stiller de store spørsmålene, i fullt alvor, og dette gjør sannelig Ulrik Farestad til en rara avis, en sjelden fugl, i den norske bokheimen.

Den goda människan

filosofernaBåde Platon och Aristoteles kan, föga förvånande, sägas vara ”grekiska” i sin syn på vad som kännetecknar en god människa. Med ”grekisk” menar man då att synen på vad som utmärker en god individ kan sägas avspegla den antika grekiska världens värderingar kring ändamålsenlighet etc.; mer om det nedan.

Til min generasjon

Vår här på retrogarde.org återkommande skribent Henning Næss har skapat diskussion och rabalder med en debattartikel i norska Aftenposten. Under rubriken “Til min generasjon” efterlyser han en annan myt och ett annat liv, där han vänder han sig mot en intellektualism utan hjärta, en frihet utan substantiella val, och mot en världsförståelse där generna tänker åt oss, där vi är produkter av samhällsutvecklingen och där språket oavsett bara är ett ställföreträdande innehållstomt simili; http://www.aftenposten.no/kultur/Til-min-generasjon-7271246.html#.UgH8spIhXh5

Et essay om Hoffmannen

RaphaelDet er noe besnærende utidsmessig i det å skrive et essay om Baldassare Castigliones Boken om Hoffmannen, en av verdenslitteraturens store klassikere, men som neppe er særlig kjent blant samtidens litteraturinteresserte publikum. Og en utmerket grunn – hvis det å skrive i det hele tatt trenger en begrunnelse – er Erik Ringens fine oversettelse (Bokvennen, 2012) av det selvsamme verket.

Musan i kistan (MPDG)

absinthe-ropsManic Pixie Dream Girl är ett tydligtvis antaget begrepp för en populärkulturell stereotyp. Det är Dagens Nyheters Åsa Beckman som gjorde mig bekant med uttrycket i en intressant artikel under våren. Stereotypen exemplifieras med Betty Blue, titelpersonen i Beineixs förfärliga neo-nya-vågen-hopkok med samma namn, från 1986. Då blir även jag omedelbart med på noterna. Betty Blue som lever samman med det mycket franska författarämnet Zorg, som avslutningsvis framställs som filmens berättare. Filmen drabbade oss som då var unga med sina schabloner kring psykisk lidelse kontra kreativitet, där vi kanske ännu inte på varje punkt genomskådade dess otroliga banalitet. Åsa Beckman definierar ikon-stereotypen “MPDG” som en “irrationell smågalen kvinna” som har som uppgift att “förlösa män” i deras skapande. Lagts till borde kanske Betty Blues allt tydligare akuta självdestruktivitet.  Det rör sig om en efterhand Manic Pixie Dead Girl. “Barmhärtighets”-mördad som hon blir mot slutet, av sin hundögda fransos. Men Beckman önskar göra ett annat slags feministisk kommentar, och skriver under rubriken “Kanske är den kvinnliga musans tid över?”.