Nødrop fra en blå klode – Om Aasmund Brynildsens forfatterskap

16e03e5b33dc777830b2e2b02b95b5a5--pen-and-ink-pablo-picassoAsmund Brynildsen (1917-1974) er ikke et navn alle kjenner. Han debuterte litterært som syttenåring, i tidsskriftet Janus, hvor onkelen Alf Larsen var redaktør, med det bemerkelsesverdige essayet ”Pablo Picassos urbillede.” Her prøvde han å fange det metafysiske utspringet til Pablo Picassos kunst. Det typiske ved Aasmund Brynildsens essayistikk, er at de krysser akademiske grenselinjer, at de er preget av stor kunnskap og en sjelden analytisk evne. Han nøyde seg aldri med overfladiske beskrivelser av samtidens fenomener, men satte dem alltid i en dypere sammenheng. Det gjaldt enten han tok for seg en moderne roman, eller om han kommenterte politiske hendelser.

Ett storverk om svensk skräcklitteratur

Det mest geniala svenska bokverk jag tagit del av under året ligger framför mig. Det är Mattias Fyhrs “Svensk skräcklitteratur I” (ellerströms, 2017), med undertiteln “-Bårtäcken över jordens likrum”. Genom sina nyläsningar av svensk litteratur från 17-/1800-talen utifrån ett nytt populärkulturellt genreintresse går Fyhr ofta motvalls med äldre litteraturhistoria, vare det ett sent 1800-tals Martin Lamm eller ett sent 1900-tals Horace Engdahl. Med den initierades oansträngdhet gör han nyläsningar av dikter och pjäser utifrån en helhetsförståelse av skräckromantiska strömningar vid verkens tillkomsttid. Han förmår visa hur svenska diktare tidigt var bekant med internationella rysningar, allt från Ossians sånger till Mathew Gregory Lewis´ “The Monk”. Hur internationell lågkultur kunde bli svensk högkultur eller tvärtom. Det ger ett kultursociologiskt perspektiv, men handlar inte längre om att som i den gamla kulturrelativismen upphöja populärkultur till finkultur, utan här skriver en författare som älskar både hög- och lågkultur. Han upphöjer populärkulturens skräckgenre utan att sänka högkulturella kvalitetskriterier, vilket gör “Svensk skräcklitteratur” till så vaken läsning. Skräckpubliken kan lära sig om svenska klassiker och akademiledamoter om skräcklitteratur.

Två recensioner av Göran Sonnevis “Sekvenser mot Omega”

dante-infernoGöran Sonnevis senaste diktsamling, Sekvenser mot Omega, har de senaste veckorna mottagit ett par längre recensioner på olika bloggar. I Populär Poesi, den 8 juni, av Håkan Sandell;

http://www.popularpoesi.se/recensioner/nummer-32/goran-sonnevi-skonhet-tankens-komplexitet-och-humorloshet/

och i Örnen och Kråkan, den 14 juni, av Magnus William-Olsson, här;

http://ornenochkrakan.se/wp-content/uploads/2017/06/11.-170614-Göran-Sonnevi-Sekvenser-mot-Omega-2.pdf

/David Almer

Men livet mitt får du aldri

unnamed (3)Stein Mehren har skrevet og publisert essays og kronikker i dagspressen like lenge som han har skrevet og publisert dikt. Nå har en del av essayene hans utkommet i et utvalg gjort av Eivind Tjønneland; “Stein Mehren/ Her har du mitt liv/ Utvalgte essays/ Aschehoug 2017”.

En “aandeleg dagbok” fra norsk poesis stormester Olav H. Hauge

Hauge 3Dagboksnotatene og protokollføringen, for å låne et uttrykk av Jens Bjørneboe, til våre største åndspersonligheter er en helt uvurderlig kilde til kunnskap om deres innerste hemmeligheter og sjelsliv. Tenk bare på verk som Goethes memoarbok Diktning og sannhet, Emil Boysons Før sporene slettes og en klassiker som Marcus Aurelius’ Til meg selv, som vel i vid forstand har minnelser om dagbokgenren. Uavlatelig fører den edle filosofkeiser samtale med seg selv, grunner over menneskenes dårskap og ondskap, over alle de kalamiteter, viderverdigheter og ulykksalige felttog som berammet ham selv og den stat som han – motvillig, vel å merke – var satt til å styre. Dersom man er interessert i slikt, kan man saktens ved å fordype seg i disse verker lære meget om mennesket og personligheten bak de selvstendige litterære produkter. Dét gjør man helt klart i Aurelius’ tilfelle, og det samme gjelder også for Olav H. Hauges (1908-1994) dagbok, som i høyeste grad inntar en plass for seg selv – ikke minst i kraft av sitt veldige omfang – i litteraturhistoriens rikholdige arsenal av selvbiografiske og selvutleverende åndsprodukter.

Sverige och Norge – retrogardistiskt (o)välkomnande

unnamed (1)Det började i Dagens Nyheter, konstskribent Jessica Kempe som inget glömt och inget förlåtit av tidigare dispyter mellan klassisk-figuration och retrogardism å ena sidan och glad-modernism och samtids-trivialism å den andra, tar ut sin vrede på nytillkomne strykpojken Urban Larsson, under DN-rubriken “Knappast helt oförargligt” (tydligen inte nej). Angreppsmålet gäller dock uttalat “retro-akademism, retrogardism, klassisk figuration”. Den internationella hydra som enligt vår visionärt skådande Kempe igenkänns på “bruna färgskalor, folktypsläror, ålderdomliga könsroller och mytologier”. Det låter hotfullt. Och nu har det kommit till Sverige, enligt Kempe, genom “Nick Alm, Johan Patricny, Christopher Rådlund”. Akta er för dessa, gott folk. Köp inte deras bilder. Associeras inte med dem.

Paglia i stridsluften – Universiteten som uppfostringsanstalter

unnamedI nya numret av TIME magazine, April 3, 2017; prenumeranter får den lite tidigare) uttalar sig Camille Paglia, retrogardets gamla gudinna, om den tillväxande åsiktspolisen kring medias språkrekommendationer och vid universitetens regleringar av studentikost samexisterande, och gör samtidigt en överraskande kommentar till den ideologiska diskursen liberal/konservativ. Paglias TIME-artikel är en en presentation av hennes nya bok “Free Women Free Men – Sex, Gender, Feminism”, och här följer ett par första stycken av artikeln, som jag hoppas i förköp till boken blir läst och diskuterad i Sverige, och där språkbruket som alltid följer Paglias speciella temperament:

Sprekkene hvor lyset siver inn

sangen og katastrofenDet er mange gode poeters varemerke at de har evnen til å utvinne gull av søle, eller smaragder av hverdagens gråhet, og Ulrik Farestad viste i sin debut ”Støv, stjerner, piksler,” at han hadde denne evnen. På magisk vis oppsto Oslo anno 2000-tallet i milde, besvergende strofer. Nå følger han opp med diktsamlingen ”Sangen og katastrofen.” Farestads dikt opphever på mange måter tiden. De er ikke grensesprengende, men de fleste grenser er jo sprengt allerede, og hvorfor sprenge åpne dører? Ulrik Farestad har skrevet en universitetsoppgave om Rainer Maria Rilke, og Stein Mehren er også et tydelig forbilde. Han velger med andre ord sine forbilder fra en annen tradisjon en mange norske samtidspoeter. En stor del av diktene har fast metrum og enderim. Men han er ikke blant dem som lager ordleker og rebuser, eller litterære puslespill. Han gjør ikke som en del samtidspoeter, som lar en enkelt litterær komponent bli den dominerende, som for eksempel i form av rene ordklanger, isolerte rim eller løssluppen rytme. I Ulrik Farestads dikt klinger ord, rytme og klang sammen i en avdempet, gjennomlyttet helhet. Han er kanskje ikke en dikter som prøver å være original, men han er original nok likevel, uten at han prøver for hardt. Originaliteten kommer naturlig.

En manlig poet som talar genom en kvinna eller en romersk poetissa ca. år 10 f. kr.

8702215281En enda kvinnlig poet bevarad med kompletta dikter ur hela den antika litteraturen, brukar det heta. Numera aningen överdrivet då ett par dikter av Sapfo är nära fullständigt ifyllda från fragment. Men man avser Sulpicia. Romersk poetissa under Kejsar Augustus tid. I manuskript bevarad som ett appendix till Tibullus dikter, och möjligen syskondotter till Tibullus mecenat. Diskussionen har genom århundraden gällt om en romersk (överklass)kvinna på grund av ärbarhetsregler kan ha diktat så frispråkigt om kärlek, eller om dikterna skall anses skrivna i kvinnlig röst från en manlig poet (Tibullus, Tibullus vänner). Att historiskt sett män skrivit dikter i kvinnors röst är väl bekant, under såväl klassisk kinesisk som klassisk persisk tid. Senaste budet på frågan kommer från Harald Voetmann, framstående romanförfattare och översättare från latinet. Bara en dansk diktare hade här i norr kunnat ta sig an uppgiften med så mycket espri och wit.