Pound: rader man bär med sig

4N04711

Som 17-åring började jag läsa Ezra Pound  och jag har fortfarande inte på allvar plöjt igenom hans Cantos. Introduktör var förstås Gunnar Harding och hans fantastiska bok Vortex. Den väldiga virveln i London. Ezra Pound och hans epok 1908-1922. Det var redan då de tidiga dikterna, särskilt samlingen Cathay med sina från kinesiska förlagor inspirerade kortdikter som fångade mig.

“Musikhistorien är en myllrande väv”

Ibland släpper DN fram klassiskt orienterade skribenter på kultursidorna, det händer sällan men den senaste satsningen på Klassiska revolutioner verkar väldigt spännande. I en serie på 10 artiklar ska Martin Nyström beskriva de mest innovativa ögonblicken inom klassisk musik. Hans första text handlar om hur flerstämmigheten lyfter den liturgiska musiken till ett eget estetiskt uttryck, bortom dess kyrkliga funktion. Texten tar sitt avstamp i verket Viderunt omnes som troligen skrevs 1198 i Paris av Perotinus.

De slog sönder en guldålder

Det är möjligt att konsten att komponera och värdera poesi nådde sin globalt sett hittills absolut högsta form vid hovet hos den siste mughalkejsaren, Bahadur Shah Zafar II, i Dehli i mitten av 1800-talet. Än idag anses Mirza Asadullah Khan Ghalib – spelaren, drinkaren, mystikern – som en av subkontinentens absolut främsta diktare. Han var inte likt sin främste rival Zauq poet laureate men duellerna dem emellan ansågs allmänt utgöra höjdpunkten vid hovets poesiuppläsningar.

Du kan börja här

Idag är det första recensionsdag för det sista numret av tidskriften Aorta. En snabb googling ger vid handen att hittills en skribent, som händelsevis också medverkar i numret, givit en fyllig presentation av innehållet och dessutom placerat temat i en större esoterisk/estetisk tradition. Vi har över åren fått väldigt mycket skrivet om tidskriften Aorta. Vi är bortskämda på det sättet, som väldigt få andra tidskrifter i den nordiska kultursfären. Man kunde förledas att tro att det beror på det relativt unika innehållet och den höga kvaliteten, men det är förstås inte hela sanningen. I ett tämligen homogent litterärt landskap sticker Aorta ut, mycket medvetet. Därför kan vi också mycket självsäkert räkna med fler skriverier.

Magi

Efter ett år och sju sorger är nu äntligen Aortas sista nummer på väg till tryck. Ja, det sista, det 27e sedan starten 1997. Den tryckta tidskriften Aorta upphör med detta nummer. Till er prenumeranter som fortfarande har ett nummer innestående kommer en särskild present att skickas ut med tidskriften.

Sufism biter inte på barbarer

Urs för Data Ganj Baksh, Lahore, Pakistan, 2002

“Sufism biter på inte på såna barbarer”. Så sa han, den sammanbitne mannen från Swat-dalen, vars hemby dagen innan drabbats av ett fruktansvärt bombdåd med tiotals döda. Han sa det från talarstolen under en konferens med temat Sufism & Peace, arrangerad av Pakistans författarförbund i mars i år, dit jag hade kommit i sällskap med bland andra Peter Curman och Jan Henrik Swahn.

Här fortsätter diskussionen

På grund av tekniska problem fortsätter diskussionen efter bloggposten Nollornas decennium? här nedan. Det är förhoppningsvis ännu för tidigt att sammanfatta och jag vill också tipsa om den diskussion som fortsätter på Den Blinde Argus. Samtalet har föranletts av den redaktionella sammansättningen av Lyrikvännens senaste nummer, ett nummer som försöker sammanfatta det senaste decenniets poesi och dess debatter och där flera debattörer, inklusive undertecknad, anser att den språkmaterialistiska poesin givits alltför mycket utrymme.

Nollornas decennium?

När Lyrikvännens Clara Svensson ger sig i kast med att försöka sammanfatta 00-talets poesi gör hon redan i det redaktionella förordet klart för läsaren att hon förstår att hon tagit sig vatten över huvudet. Kanske hade det varit bra om hon hade stannat vid den tanken? För när man läser numret slås man av den fullständiga konsensus som präglar numrets skribenter. Men är det konstigt? På så sätt sällar man sig ju till den stora kritikerhyllning språkmaterialisterna och den nykonceptuella poesin fick under förra decenniet.

Angående “En nygammal dikt av Kristian Lundberg”

I måndags publicerades på denna blogg ett satiriskt inlägg där artikelförfattaren, Håkan Sandell, hävdade att vi fått oss tillsänt en gammal, tidigare opublicerad dikt av Kristian Lundberg. Till inlägget publicerades också en upphovsrättsskyddad bild, tagen av Ulla Montan. Bilden hade hittats på internet utan källhänvisning och ansträngningar hade gjorts för att säkra att den var fri att använda – här finns dock ingen undanflykt och även om bilden bara låg uppe i 4 timmar var det ett misstag. För detta ber jag om ursäkt.