Den store, hellige kloakken

GE DIGITAL CAMERAKan virkelig kloakken være hellig? Akveduktene, som fører vann fra fjellene og ned i Roma, var forutsetningene for at det antikke Romas avfallsproblemer skulle kunne løses på en tilfredsstillende måte. I et kort tidsrom på 200 år ble de fire største akveduktene konstruert for å kunne gi byen dens nødvendige tilførsel av vann. Vannet gikk i rør fra de offentlige badene. Og det var disse rørene som igjen ble knyttet til kloakknettet, og som sørget for at kloakken kunne fylles med vann, slik at skitten kunne bevege seg uhindret. Akveduktene ble bygget slik at de ble koblet til vannrørene, som strømmet fra første etasje i de private boligene, og fra de offentlige badene. Roma ble, i likhet med byer vi ellers vet om i oldtiden, bygget på steder hvor det var rikelig med vann. Kun få hadde rennende vann hjemme, derfor ble hundrevis av private og offentlige bad bygget. Det første offentlige badet i Roma fikk vann fra Aqua-Virgo-akvedukten, og ble innviet i år 19 før Kristus av Marcus Agrippa. Han var nær venn av keiser Augustus. Før byggingen av en akvedukt, vurderte ingeniører nøye kvaliteten av en mulig vannkilde, ved å undersøke vannets klarhet, strømningsgrad og smak. De merket seg også helsetilstanden til dem som pleide å drikke av vannet. Deretter ble helningsrad og bane regnet ut av landmålere. Tidlig på 200-tallet etter Kristus hadde Roma elleve større akvedukter. Daglig rant det 190 000 kubikkmeter vann inn i Roma. Det rant da inn i fordelingstanker, og så inn i rørledninger som ledet det videre til andre fordelingsstanker

“Hvor som helst! Bare det er ut av denne verden!”

charles-baudelaireOm man över Baudelaire önskar en provocerande, nyskapande, normbrytande, kritisk och avslöjande betraktelse, kan man läsa vidare härAftonbladets numera alltid lika intellektuellt mogna kultursida. Skulle man av någon anledning inte önska en provocerande, nyskapande, normbrytande, kritisk och avslöjande Baudelaire-betraktelse, utan föredrar en kort och gott kunnig betraktelse över poeten, kan man med fördel fortsätta läsa här på sajten, där retrogarde.org:s återkommande medarbetare Henning Næss tar sig an ämnet:

Nerdrum-saken inn i sin siste fase

nerdrumI Norge har rättssaken mot Odd Nerdrum gått ett andra varv. Ämbetsmannastaten fortsätter en gammal dålig norsk tradition med rättsförföljelse av särbegåvade individer som oupphörligt och brinnande skänkt av sig själva till sitt land men samtidigt utmanat. Så som var fallet med en Marcus Thrane  eller en Hans Jæger.  Det är den nu 70-årige Odd Nerdrum, landets främste konstnär, som man denna gång önskar kasta i fängelse, tillsammans med våldtäktsförbrytare och rattonykterhetsdråpare. Men det är inte Nerdrum som bör skämmas. Hans advokat uttalar för norska Dagbladet den 17 juni att en dator hade åstadkommit en rättvisare dom, eftersom en dator saknar känslor. Vår återkommande medarbetare på retrogarde.org, Henning Næss, rapporterar om saken. /red.

I tomrommet mellom atomene i det svenske samhället

HokusaiDet er populært med gjengangere, zombier og draculaer om dagen. Man kan jo bare lure på hva slags livsfølelse dette beretter om. I Clemens Altgårds nye diktsamling er zombie-land det svenske sosialdemokratiet, som får en nyliberal twist. Diktene har også tatt inn sitt av moderne fysikk. Det ER som diktene oppholder seg i tomrommet mellom atomene. Som kjent møtes leppene som kysser aldri virkelig. Det er en illusjon. Dikteren prøver å holde fast på sanseopplevelsen, uten helt å tro på eksistensen av dem. Han vet vel, at uten dem er han ingenting. Verden er avfortryllet. Dette er entzauberung der Welt: «VIND: En morgon som den här./ Avförtrollad värld/ blanka ytor, räta vinklar./ Himmel som är blå och tom».

Støv, stjerner, piksler – en ny Orpheus synger

farestad_omslag_finale_”O høye tre i øret! Orpheus synger!” skrev Rilke i den første Orpeussonetten, utkommet i 1923. ”Hva vet vi om skyene, vi som er barn av støvet?” spør debutanten Ulrik Farestad litt mer spørrende enn Rilke, i denne sin sin første diktsamling, nylig utkommet på Bokvennen forlag. For dette er en diktsamling som virkelig stiller de store spørsmålene, i fullt alvor, og dette gjør sannelig Ulrik Farestad til en rara avis, en sjelden fugl, i den norske bokheimen.

Til min generasjon

Vår här på retrogarde.org återkommande skribent Henning Næss har skapat diskussion och rabalder med en debattartikel i norska Aftenposten. Under rubriken “Til min generasjon” efterlyser han en annan myt och ett annat liv, där han vänder han sig mot en intellektualism utan hjärta, en frihet utan substantiella val, och mot en världsförståelse där generna tänker åt oss, där vi är produkter av samhällsutvecklingen och där språket oavsett bara är ett ställföreträdande innehållstomt simili; http://www.aftenposten.no/kultur/Til-min-generasjon-7271246.html#.UgH8spIhXh5

Et essay om Hoffmannen

RaphaelDet er noe besnærende utidsmessig i det å skrive et essay om Baldassare Castigliones Boken om Hoffmannen, en av verdenslitteraturens store klassikere, men som neppe er særlig kjent blant samtidens litteraturinteresserte publikum. Og en utmerket grunn – hvis det å skrive i det hele tatt trenger en begrunnelse – er Erik Ringens fine oversettelse (Bokvennen, 2012) av det selvsamme verket.

Ode till demiurgen – Mellom buddhismens begjærsfornektelse og hverdagsvirkelighetens sansefylde

ode_till_demiurgen-sandell_hakan-21663879-1951808645-frntl

Kan vi tenke oss en dikter som i mange år har søkt det fullkomne, men som så resignert, men lykkelig, erkjenner at det å gi avkall på denne verden er å oppgi kjærligheten? Det kan synes slik. Dikteren vender seg ikke mot sanseverdenen med et “sanseløst begjær” (merk uttrykket!) men med en stor kjærligheten til detaljene i hverdagsvirkeligheten; slik makter dikteren å løfte hverdagen og gi den betydning, han ser det skjønne i det ufullkomne, i det som snart skal forsvinne – men det skjer ikke for begjærets egen skyld, men for å kunne nå sjelen gjennom kroppen, den eneste farbare veien.

En försummad symbolist – Sâr Péladan

På retrogarde.org, liksom tidigare i tidskriften Aorta, har det varit möjligt att finna artiklar kring skiftande konströrelser organiserade utifrån delvis esoteriska principer; om Vyacheslav Ivanov, som företrädare för den ryska symbolismen (Aorta nr. 14); om William Morris, i kretsen kring pre-raphaeliterna (Aorta nr. 3); om Mallarmé-lärjungen Stefan George, med sin tyska cirkel.

Hevnen mot Nerdrum

Dommen mot Nerdrum har nå falt. Den lyder på ubetinget fengsel i to år og ti måneder. Han blir dermed dømt for grovt skattesvik. Dommen ble avgjort i lagmannsretten, og er strengere enn den han fikk i Oslo tingrett i fjor høst. Da ble han dømt til to års fengsel.En uavhengig skatteekspert som Ole Gjems-Onstad beskriver dommen som ”Brutal.”: ”Med tanke på at mannen er 68 år gammel, er to år og ti måneder i fengsel svært lenge”, sier han.