I tomrommet mellom atomene i det svenske samhället

HokusaiDet er populært med gjengangere, zombier og draculaer om dagen. Man kan jo bare lure på hva slags livsfølelse dette beretter om. I Clemens Altgårds nye diktsamling er zombie-land det svenske sosialdemokratiet, som får en nyliberal twist. Diktene har også tatt inn sitt av moderne fysikk. Det ER som diktene oppholder seg i tomrommet mellom atomene. Som kjent møtes leppene som kysser aldri virkelig. Det er en illusjon. Dikteren prøver å holde fast på sanseopplevelsen, uten helt å tro på eksistensen av dem. Han vet vel, at uten dem er han ingenting. Verden er avfortryllet. Dette er entzauberung der Welt: «VIND: En morgon som den här./ Avförtrollad värld/ blanka ytor, räta vinklar./ Himmel som är blå och tom».

Støv, stjerner, piksler – en ny Orpheus synger

farestad_omslag_finale_”O høye tre i øret! Orpheus synger!” skrev Rilke i den første Orpeussonetten, utkommet i 1923. ”Hva vet vi om skyene, vi som er barn av støvet?” spør debutanten Ulrik Farestad litt mer spørrende enn Rilke, i denne sin sin første diktsamling, nylig utkommet på Bokvennen forlag. For dette er en diktsamling som virkelig stiller de store spørsmålene, i fullt alvor, og dette gjør sannelig Ulrik Farestad til en rara avis, en sjelden fugl, i den norske bokheimen.

Til min generasjon

Vår här på retrogarde.org återkommande skribent Henning Næss har skapat diskussion och rabalder med en debattartikel i norska Aftenposten. Under rubriken “Til min generasjon” efterlyser han en annan myt och ett annat liv, där han vänder han sig mot en intellektualism utan hjärta, en frihet utan substantiella val, och mot en världsförståelse där generna tänker åt oss, där vi är produkter av samhällsutvecklingen och där språket oavsett bara är ett ställföreträdande innehållstomt simili; http://www.aftenposten.no/kultur/Til-min-generasjon-7271246.html#.UgH8spIhXh5

Et essay om Hoffmannen

RaphaelDet er noe besnærende utidsmessig i det å skrive et essay om Baldassare Castigliones Boken om Hoffmannen, en av verdenslitteraturens store klassikere, men som neppe er særlig kjent blant samtidens litteraturinteresserte publikum. Og en utmerket grunn – hvis det å skrive i det hele tatt trenger en begrunnelse – er Erik Ringens fine oversettelse (Bokvennen, 2012) av det selvsamme verket.

Ode till demiurgen – Mellom buddhismens begjærsfornektelse og hverdagsvirkelighetens sansefylde

ode_till_demiurgen-sandell_hakan-21663879-1951808645-frntl

Kan vi tenke oss en dikter som i mange år har søkt det fullkomne, men som så resignert, men lykkelig, erkjenner at det å gi avkall på denne verden er å oppgi kjærligheten? Det kan synes slik. Dikteren vender seg ikke mot sanseverdenen med et “sanseløst begjær” (merk uttrykket!) men med en stor kjærligheten til detaljene i hverdagsvirkeligheten; slik makter dikteren å løfte hverdagen og gi den betydning, han ser det skjønne i det ufullkomne, i det som snart skal forsvinne – men det skjer ikke for begjærets egen skyld, men for å kunne nå sjelen gjennom kroppen, den eneste farbare veien.

En försummad symbolist – Sâr Péladan

På retrogarde.org, liksom tidigare i tidskriften Aorta, har det varit möjligt att finna artiklar kring skiftande konströrelser organiserade utifrån delvis esoteriska principer; om Vyacheslav Ivanov, som företrädare för den ryska symbolismen (Aorta nr. 14); om William Morris, i kretsen kring pre-raphaeliterna (Aorta nr. 3); om Mallarmé-lärjungen Stefan George, med sin tyska cirkel.

Hevnen mot Nerdrum

Dommen mot Nerdrum har nå falt. Den lyder på ubetinget fengsel i to år og ti måneder. Han blir dermed dømt for grovt skattesvik. Dommen ble avgjort i lagmannsretten, og er strengere enn den han fikk i Oslo tingrett i fjor høst. Da ble han dømt til to års fengsel.En uavhengig skatteekspert som Ole Gjems-Onstad beskriver dommen som ”Brutal.”: ”Med tanke på at mannen er 68 år gammel, er to år og ti måneder i fengsel svært lenge”, sier han.

Reki-jo

Reki-joJapan har fått en ny subkultur. Efter 00-talets kogyara och goth-lolis är reki-jo här. Det är den israeliske antropologen Mary Reisel som berättar för den danske journalisten Søren Villemoes. Reki-jo består oftast av yngre tjejer, heter det, som stigit över från dataspelskulturen till att plöja tunga verk japansk historia. Särskilt 1500-talet är populärt, d.v.s. den period då klanstriderna dominerade Japan och samuraj-kulturen blomstrade. “Tjejerna idoliserar skiftande gestalter ur Japans historia – gärna män. De lägger enormt mycket tid på att kultivera dessa historiska figurer. De är en grupp i drastiskt växande… Historie-tjejerna berättar helt öppet om att de är trötta på japanska män, och önskar hellre återuppliva en genuin maskulinitet.” Subkulturen blev först uppmärksammad 2008.

Camus och menneskets opprør

Opprøreren, Albert Camus litterære og filosofiske hovedverk, ble utgitt for første gang i 1951. Drap som utføres i en høyere saks tjeneste, det logiske mordet, er det Camus vil undersøke. Kan vi godta morderens logikk? I mange tilfeller har vi gjort akkurat det. ”Hvis mordet kan begrunnes, lever vi konsekvent,” hevder Camus. Det absurde, slik Camus skildrer det, er ikke resultatet av en bestemt historisk prosess. Det er menneskets grunnvilkår. Og mordet og selvmordet er desperate fluktmanøvre fra det absurde. Men hvis vi skal kunne godta selvmordet og mordet som meningsfulle handlinger, må vi kunne gi dem en høyere begrunnelse. Drapsmannen og opprøreren skaper nye lover i timelighetens sted, han oppretter et skafott for Gud, hvor Gud må stå til ansvar for den verden han har skapt. Opprøreren skaper nye lover, ut fra tankegangen om livets urettferdighet. Han vil skape en ny mening. Men dette betinger at opprøret blir utført som en solidarisk handling. Dersom opprøret ikke utføres ut fra en tanke om at menneskeheten skal befries fra undertrykkelse, er  det bare absurd. Å bejae en handling som ikke har noen felles menneskelig verdi, vil si å bejae nihilismen.