Retrogarde – avantgarde, diskussion i Malmö

Tid: 19 oktober kl 19. Fri entré.
Plats: Loftet, Hedmanska gården, Lilla torg, Malmö

I 1517 slog en tysk munk 95 teser op på en kirkedør i Wittenberg. Det ændrede kristendommen for altid og fremkaldte en frodig digtning, ikke mindst i Malmø. I 1995 slog to malmødigtere to essays op i en bog. De ville ændre poesien og fremkalde en frodig digtning, ikke alene i Malmø.

Aorta recenserad i GP

Mikael van Reis recenserade Aorta i Göteborgsposten 2011-08-29. Tyvärr är recensionen inte utlagd på nätet, varför vi tar oss friheten att citera den nedan:

“Bland Göteborgs kulturtidskrifter finns Aorta som befrämjar retrogardistisk kultur. Termen är motsatsen till avantgardism och ­innebär att viss tradition hyllas som bas för ny litteratur.

Ur Caligulas ruiner

Dagens Nyheter meddelar idag att italienska myndigheter visat upp den sönderslagna staty som troligen föreställer den berömde romerske kejsaren Caligula (stäng gärna av öronen om ni ser DN:s filmklipp där Caligula uttalas “Kalle Goola”). Den 15 januari meddelade den italienska tidningen Corriere della Sera att den italienska tullen och polisens konststöldsavdelning avslöjat att plundrare troligen upptäckt och höll på att plundra en länge försvunnen villa som tillhört Caligula.

Bjäremålarna ställer ut i Båstad

Konstnärsgruppen Bjäremålarna: Gustav Sundin, Nathan Sowa och Fredrik Thorsén, ställer för sjätte året ut, med start den 25 juni, i Villa Abelin vid vackra Norrvikens trädgårdar i Båstad. Efter att ha besökt utställningen kan jag varmt rekommendera den. Jag är, föga förvånande, helt övertygad om det klassiska måleriets relevans i det 21 århundradet, vilket också är temat på den föreläsning som anordnas den 30 juni kl 16.00 i Villa Abelin. Föreläsare är Joakim Ericsson, akademisk rektor vid The Florence Academy of art i Göteborg.

Skall det där föreställa en ko? Om sonetten

Om ett förnyat intresse för sonetten som diktform skriver Håkan Sandell, i Emil Kléens gamla tidning Kristianstadsbladet, under rubriken “Skall det där föreställa en ko?” Sandell närmar sig i sin artikel ämnet utifrån ett nyvaknat svenskt intresse för sonetten, och tar som positiva exempel upp Magnus William-Olssons samling Ingersonetterna, och – i en intilliggande artikel – Malte Perssons nyutkomna sonettsamling Underjorden. Med viss distans redogörs för konflikten mellan Svenska Dagbladets kritiker Michel Ekman och Magnus William-Olsson, men med tydlig sympati för avsikter att skapa förnyade premisser för sonetten som form, tradition som förnyelse.

Edith Södergran och “modernismen”

Edit SödergranHåkan Sandell skrev för några dagar sedan intressant om Edith Södergran och “modernismen” i Kristianstadsbladet. Det får mig att tänka på den långsamma, men som jag tror oundvikliga, revideringen av svensk litteraturhistorieskrivning som Peter Luthersson varit inne på bl.a. i Svensk Litterär modernism. En stridsskrift (2002), och som ger en vidare utblick över det modernistiska fältet.

Wîh och heilag – olika syn på helighet under hednisk tid

Om man ska tro D. H. Green i hans högintressanta Language and History in the Early Germanic World (Cambridge 2000) finns det en fascinerande skillnad mellan två av gotiskans (och för den delen germanska) ord för helighet:  wîh och heilag. Wîh verkar i germanska språk ursprungligen hänsyfta på heliga platser, lundar, och senare exempelvis tempel, och vi påminns i Norden om ordet i ortnamn som exempelvis Ullevi. Ordet försvinner efter hand i de germanska språket, medan heilag, helig, fortfarande står fast – upptaget som primärt kristen term. Heilag hade ursprungligen en funktion som ord för god lycka, hälsa, hel etc. och kunde som begrepp vara bundet till en specifik person eller ett ting. En ganska viktig skillnad således.

Cernunnos på Gotland?

Att tolka runinskrifter är inte ett stort problem idag, om man bortser från att runologin mestadels intresserar sig för innehåll och inte för form (allitterationer, meter etc.) vilket man uppenbarligen var bättre på förr (se Sven B F Janssons runstensanmälningar). Svårare är det att tolka de bilder som ofta dyker upp på runstenar – eller renodlade bildstenar (vanliga på Gotland, där de är äldre och med en specifik estetik, men senare bildstenar förekommer i hela Skandinavien – t.ex. i Hunnestadsmonumentet i Skåne); är det kända motiv är det ju ingen fara, men ofta bildar motiven fönster till en för oss många gånger okänd föreställningsvärld. Utmaningen att argumentera för en tolkning verkar dock svår – Greta Arwidsson klagade i en artikel från 1963 på den nordiska fornforskningens ointresse att tolka germanska motiv, symboliken och bildinnehållet i germansk dekorativ konst. Men ansatser saknas trots allt inte, även om det inte är vanligt. Lars Hermodsson gav sig 2000 i kast med att förklara motivet på den spännande, och relativt nyupptäckta, bildstenen från Smiss på Gotland (vendeltid) som bevaras i Gotlands fornsal i Visby.