Konst och evolution II

I början av augusti skrev jag ett längre inlägg här i bloggen om hur en grupp konst- och litteraturvetare världen över idag försöker befrukta konst- och litteraturvetenskap med evolutionsbiologisk kunskap. Sedan dess har nämnda fält inom konst- och litteraturteori uppmärksammats i ett temanummer av Axess magasin, vilket resulterat i en mindre debatt i ämnet, huvudsakligen förd i Axessbloggen och i Lars Vilks blogg.

Konsten som universellt mänskligt fenomen

Figurationerdebatten utspelades under sommaren 2009 och kom att utvecklas till en av det förra årets största svenska kulturdebatter.

Debatten föranleddes av boken Figurationer. Romantik och realism i norskt samtidsmåleri av Johan Lundberg och Christopher Rådlund, samt av en uppmärksammad utställning med samma namn och curerad av de båda författarna. Utöver de i sig intressanta reaktionerna på själva utställningen, kom diskussionen, inte minst i bloggosfären, att beröra en del djupgående konstteoretiska frågor.

Myten om androgynen i tre 1800-talsromaner

Myter om ett androgynt urtillstånd finns i de flesta kulturer och har genom historien omhuldats inte minst av inom olika ockulta och mystiska traditioner. Mest känd är kanske den något burleska version som Platon låter komediförfattaren Aristofanes återge i sin dialog Gästabudet.

Några tankar utifrån Sjklovskijs teori om “främmandegöringen”

Ett välkänt sätt att förklara vad ordkonsten egentligen är för något, och som även säger något om varför poesi ibland kan vara ”svårt”, är de ryska formalisternas idéer om “främmandegöring” och ”desautomatisering”. Teorin presenterades 1917 av Viktor Sjklovskij i en uppsats med namnet ”Konsten som grepp” (Iskusstvo kak priëm), publicerad på svenska i antologin Modern litteraturteori redigerad av Claes Entzenberg och Cecilia Hansson.