Redaktionellt

Under nyårsnatten i Oslo stod det klart – en högtidsklädd Carl Forsberg meddelade mig och det samlade retrogardet att han efter 10 år som aortasnickare måste lägga sin mantel och vandra på stadens gator som en vanlig man. Jag tackade i samma veva glad och stolt ja till att ta över chefredaktörskapet med Forsberg som ansvarig utgivare.

Om aztekerna i europeisk renässansreception

Under det loco 80-talet hade jag latinamerikanska vänner som regelbundet brukade försjunka i en kombination av de fyra (som de trodde) maya-handskrifterna i färgbrokig faksimil och en påse Maria Juana. Den patriotiska atmosfären låg tjock, och ibland fientlig, men även hos en enkel gringo överlevde intresset. Mayakulturen var en ursprungskultur, djuprotad och magisk, undflyende och i grunden helt främmande för den moderna människan:

Blomedyret i det iskalde Hyperborea – Elena Sjvarts på vitjing i Oslo

Elena Sjvarts, Elena Sjvarts, kor blir det av henne, undrast eg der eg stod og venta på den russiske poeten på Gardermoen lufthamn. Eg hadde høyrt og lese så mykje om henne, men enno ikkje møtt diktarinna frå St. Petersburg, i dag ein av dei meste kjende lyrikarane i Russland. Dette var i september totusen og fem. Ho var invitert til å lesa opp på ein litteraturkveld på Senter for frie kunster i Oslo, og leiaren av arrangementet, Håkan Sandell, hadde send meg av garde til flyplassen for å ta imot henne. På skjermen stod det meld at flyet var landa for over ein time sidan, og eg hadde sett mange russarar koma ut frå innkomsthallen. Koss såg ho ut? Nesten alle gjendiktingar av versa hennar til framande språk har det same ungdomsfotoet av henne til illustrasjon. Koss kunne eg kjenne henne att? Ho er vel høg og rank som ei Anna Achmatova, ei røynd og verdsvan forfattarinne som i sitt storsinn og si morsforbarming kom til å omfamne meg på ekte russisk vis. Ei kvinne van med å reise og stadig helse på nye folk. Eg må tilstå at eg ikkje var lite nervøs der eg stod og venta, over ein time på overtid.

Replik I: Retrogardism/avantgardism

När Thomas Sjösvärd tog sig an retrogardism och avantgardism (tidskrift.nu 080131) blev följden att allt fokus föll på hans plumpa utfall mot Axess magasins chefredaktör Johan Lundberg. Till viss del känns det som att artikeln som sådan skrevs som en dålig ursäkt för att just få ge Lundberg en känga, då Sjösvärds »analys« är lika grov som attacken på Lundberg; trots detta kan det vara värdefullt att försöka besvara och utveckla de frågor han ställer, mycket på grund av att de tangerar ett flertal kulturdebatter de senaste åren som i samtliga fall runnit ut i kvasidiskussioner och ad hominem-argument där sak och person sammanblandats.

Replik II: Retrogardism/avantgardism

I en uppmärksammad artikel publicerad på webbsidan tidskrift.nu jämför Thomas Sjösvärd »avantgardism« och »retrogardism« och lyckas genom en serie förenklingar tömma båda begreppen på annat än den ytligaste betydelse. I slutet av sin dekonstruktion har han intet mer att meddela än att retrogardismen är en »estetik«, och får ordet att låta som en stunds skön onani i hemmets lugna vrå. Sjösvärd ger då det senaste lexikografiska tillskottet i den uppsjö av kortfattade valhänta definitioner som kastats efter »retrogardismen« av en kader doktorander och docenter (professorerna väntar på att få tugga benen).