En kvinnlig poet i The Pre-Raphaelite Brotherhood

bild1Om personerna kring poeten och konstnären Dante Gabriel Rossetti (1828-1882) har jag tidigare skrivit ganska ingående;  och lite grand bland annat också här. I följande post önskar jag dela ett par aktuella nyheter. Kring Rossettis modeller har Kathryn Hughes nyligen författat ingående i Victorians Undone: Tales of the Flesh in the Age of Decorum (John Hopkins University Press, 2018) om närmare bestämt Fanny Cornforth (född Sarah Cox). Man har tills nu inte vetat vad det blev av henne, efter Rossettis död, men Hughes har snokat fram att hon dog ensam och dement på fattigstuga eller rättare sagt en arbetsinrättning för fattiga, ett “workhouse”, ungefär samma sak. Medan Serena Trowbridge i My Ladys Soul – The Poems of Elizabeth Eleanor Siddall (Victorian Secrets, 2018) har intresserat sig för modellen – konstnären – poeten Elizabeth Siddall, som efter hand blev Rossettis hustru. Paret Rossetti/Siddall försörjdes under några år, i rollen som mecenat, av ingen mindre än John Ruskin, vilken ansåg Elizabeth för en inte mindre betydande konstnär än sin berömda make. Dante Gabriel har anklagats för mycket, i synnerhet Elizabeths tidiga död (själv blev han 53), men förvarade hur som helst livet igenom det här kolorerade fotografiet av Siddall, inglasat likt en relik, det är det närmaste vi kan komma hur hon såg ut i livet. (Medan visningsfönstret här vid sidan visar ett självporträtt av henne, i brunt tusch, från 1855.)

Gene Dalbys poesi revisited

GeneDalby2Gene Dalby (f. 1957) er kanskje en av våre best bevarte poetiske hemmeligheter. Denne påstanden kan synes paradoksal, all den tid han har et betydelig forfatterskap bak seg og har visst å gjøre seg bemerket  i offentligheten. Hittil har det blitt tolv diktsamlinger, samt et samarbeidsprosjekt med Cindy Haug. Men ikke desto mindre er han en sjelden plante i vårt litterære herbarium, og i så måte hviler det fortsatt noe hemmelighetsfullt over denne innbitte lyriske individualisten. ”Du skal skrive dit eget liv”, lød det første av Kristiania-bohemens ni bud. Dalby tenker ganske anderledes; for ham lyder snarere budet: Du skal skrive din egen tid! Men det betyr minst av alt at hans diktning tar form av høystemte lovsanger til samtidens fortreffelighet, tvertom er hans forhold til tiden spenningsfullt og tvetydig, og for å komme med nok en paradoksal formulering: Han er tidsmessig på en utidsmessig måte.

Alf Larsen – Dikter og mystiker

Alf Larsen”To ting fyller sinnet med stadig ny og tiltagende beundring og ærefrykt, jo oftere og mer uavbrutt ettertanken beskjeftiger seg med dem: Stjernehimmelen over meg og moralloven i meg”. Det er ingen ringere enn Immanuel Kant i Kritikk av den praktiske fornuft (i Øystein Skar og Bjarne Hansens fine oversettelse) som har formulert disse tankevekkende ordene, og vi lar dem stå som ouverturen til vårt essay om Alf Larsen som lyriker.

Utsikter mot undergången

affischAnnaLIdbergJag har sett Anna Lidbergs (f. 1984) utställning “Utsikter mot undergången” i en sidogata till Humlegården i Stockholm, i Cornelia Sojdelius charmerande lägenhetsgalleri i en separat våning ut mot gatan. Redan i visningsfönstren ser man de långsamt dervish-dansande trädkonturer som utgör utställningens bärande motiv. Svart-förbrända trädstammar i blandmaterial med tallkronorna av svartsprutmålad stålull snurrar på rörliga plattor, belysta av projektor med färgfilters granskogskonturer och svavelgula/svaglila solnedgångstoningar som svävar vidare genom de halvmörka rummen.

Nødrop fra en blå klode – Om Aasmund Brynildsens forfatterskap

16e03e5b33dc777830b2e2b02b95b5a5--pen-and-ink-pablo-picassoAsmund Brynildsen (1917-1974) er ikke et navn alle kjenner. Han debuterte litterært som syttenåring, i tidsskriftet Janus, hvor onkelen Alf Larsen var redaktør, med det bemerkelsesverdige essayet ”Pablo Picassos urbillede.” Her prøvde han å fange det metafysiske utspringet til Pablo Picassos kunst. Det typiske ved Aasmund Brynildsens essayistikk, er at de krysser akademiske grenselinjer, at de er preget av stor kunnskap og en sjelden analytisk evne. Han nøyde seg aldri med overfladiske beskrivelser av samtidens fenomener, men satte dem alltid i en dypere sammenheng. Det gjaldt enten han tok for seg en moderne roman, eller om han kommenterte politiske hendelser.

Ett storverk om svensk skräcklitteratur

Det mest geniala svenska bokverk jag tagit del av under året ligger framför mig. Det är Mattias Fyhrs “Svensk skräcklitteratur I” (ellerströms, 2017), med undertiteln “-Bårtäcken över jordens likrum”. Genom sina nyläsningar av svensk litteratur från 17-/1800-talen utifrån ett nytt populärkulturellt genreintresse går Fyhr ofta motvalls med äldre litteraturhistoria, vare det ett sent 1800-tals Martin Lamm eller ett sent 1900-tals Horace Engdahl. Med den initierades oansträngdhet gör han nyläsningar av dikter och pjäser utifrån en helhetsförståelse av skräckromantiska strömningar vid verkens tillkomsttid. Han förmår visa hur svenska diktare tidigt var bekant med internationella rysningar, allt från Ossians sånger till Mathew Gregory Lewis´ “The Monk”. Hur internationell lågkultur kunde bli svensk högkultur eller tvärtom. Det ger ett kultursociologiskt perspektiv, men handlar inte längre om att som i den gamla kulturrelativismen upphöja populärkultur till finkultur, utan här skriver en författare som älskar både hög- och lågkultur. Han upphöjer populärkulturens skräckgenre utan att sänka högkulturella kvalitetskriterier, vilket gör “Svensk skräcklitteratur” till så vaken läsning. Skräckpubliken kan lära sig om svenska klassiker och akademiledamoter om skräcklitteratur.

Två recensioner av Göran Sonnevis “Sekvenser mot Omega”

dante-infernoGöran Sonnevis senaste diktsamling, Sekvenser mot Omega, har de senaste veckorna mottagit ett par längre recensioner på olika bloggar. I Populär Poesi, den 8 juni, av Håkan Sandell;

http://www.popularpoesi.se/recensioner/nummer-32/goran-sonnevi-skonhet-tankens-komplexitet-och-humorloshet/

och i Örnen och Kråkan, den 14 juni, av Magnus William-Olsson, här;

http://ornenochkrakan.se/wp-content/uploads/2017/06/11.-170614-Göran-Sonnevi-Sekvenser-mot-Omega-2.pdf

/David Almer

Men livet mitt får du aldri

unnamed (3)Stein Mehren har skrevet og publisert essays og kronikker i dagspressen like lenge som han har skrevet og publisert dikt. Nå har en del av essayene hans utkommet i et utvalg gjort av Eivind Tjønneland; “Stein Mehren/ Her har du mitt liv/ Utvalgte essays/ Aschehoug 2017”.