Pengenes språk

Som Georg Simmel argumenterer for i den klassiske sosiologis mest undervurderte verk (Philosophie des Geldes) er penger menneskets mest abstrakte verktøy. Penger er ‘ren’ verdi, men kun som abstraksjon for andre produkter og tjenesters verdier. Pengers eksistens er fullstendig lukket og selvrefleksiv, deres vesen er utelukkende opprettholdt av vår felles tillit til dem. Ironisk nok, stoler vi mer på pengene – altså hverandres tillit – enn vi stoler på hverandre.

Roar Kjærnstads utstilling i Oslo, 24.04.10 – 08.05.10

Roar Kjærnstad arbeid blir vist i sin bredde og prakt på Galleri Tonnes pågående utstilling (åpen til 8. mai). Ved siden av enkelte tegninger inneholder utstillingen hovedsakelig malerier som viser Roars fremragende teknikk, en teknikk han selv hevder oppdaget ved en tilfeldiget da “malerfillen kom borti lerretet i et ansikt”. Motivenes konturer får, med denne teknikken, en hektisk vitalitet som frembringer detaljene særdeles virkningsfullt.

Europas skumring i farger

Flere store TV kanaler viser i skrivende stund restaurerte filmopptak fra 2. Verdenskrig: for eksempel NRK 2s Apokalypse – verden i krig (Norge), PBSs The Perilous Fight – Americas World War II in Color (USA), flere episoder på History Channel (internasjonal). Flere tusen timer med saumfaring av arkiver og glemte filmruller – for ikke å snakke om det møysommelige arbeidet med å reparere alt materialet – gjør det mulig å oppleve Europas mørkeste år i lyse farger. Man skulle tenke seg at opplevelsen ville skapt en større nærhet til materialet, men det er nærmest som å være vitne til en ny krig, en man ikke visste om.

Lovecrafts drömmar lever

Jag gillar labyrinter, det tror jag att trogna läsare av denna blogg har förstått. Därför kunde jag naturligtvis inte mostå att läsa avhandlingen ”De mörka labyrinterna – Gotiken i litteratur, film, musik och rollspel” av Mattias Fyhr. Där uppvisar Fyhr både bredd och djup och boken kan rekommenderas till alla som vill veta mer om goth-kulturen.

Camille Paglia og dekadent krig

Camille Paglia (Sexual Personae) karakteriserer vestlig sivilisasjons kunst- og åndshistorie som et maskulint brudd med det kvinnelige. Det er, for henne, en fryktfull flukt fra Moder Jords feminine trussel om å låse den mannlige skapertrang i naturens uorden av død, reproduksjon, og uorganisasjon som har gitt kulturen dens kjennetegn: tilslørte atenske kores i skyggen av avkledte koroi; stive herredresser som motsier naturlovene; kartesiansk vilje til universelle abstraksjoner, og den naturvitenskapelige impuls for øvrig, er for Paglia uttrykk for et sær-vestlig ønske om å slippe løs fra det feminine favntak. Men forsøkene er aldri fullstendig virkeliggjørbare eller varige. Kvinnelige trekk lister seg inn i Renessanseskulpturers nakenhet, mystisismen finner veien inn i logikken gjennom dogmatikerens naive optimisme eller via aksiomers eksterne ubevislighet – Gödels teorem, kunne vi med Paglia si, erklærer slik maskulinitetens begrensning. Perfeksjoneringen av estetiske ordner sørger for å underminere deres underliggende logikk, det kvinnelige innhenter det maskuline og gir kunstutrykket en androgyn karakter, mener Paglia. Hellenismen, Barokken, “Hollywood”, trekkes av henne frem som eksempler på slik dekadanse.

Alice i Disneylandet

Tim Burtons nya, spektakulära film Alice in Wonderland kan om inte annat ses som ett lysande exempel på hur någon som har uppfattats som auteur-regissör kan låta sig styras av ”det stora bolaget” i dessa dagar. Film- och mediajätten Disney har nämligen förmått Burton att exploatera Lewis Carrolls stoff på ett allt annat än fantasifullt vis.

Norsk vår

Noterat i hast; igår var det vernissage för Christopher Rådlunds nya målningar, en korsning av landskapsstudier från en nordpolenexpedition och en postfuturistisk vision av ett krackelerat industrisamhälle. Förebild till de mörkt hållna bilderna är visst nog en nedisad torrdocka i nordnorge, det är underordnat. Oljefärg blänker nu i dubbel bemärkelse från en oljecistern; en oval svart form suggererar en atomubåt på uppstigning; berlinmuren har återuppbyggts med iskuber; alltihop vilande i evig polarskymning.

Sufism och fred

Badshahi masjid

På Regale Internet Inn i Lahore sprider fläkten en behaglig svalka och lysrör illuminerar rummen, det vill säga så länge det finns ström. Ungefär var tredje timme bryts elektriciteten i schemlagda avbrott på en timme. Men bristen på energi och det ihoptrasslade elnätet är förstås ett av det här landets minsta problem.

Maskin uten Gud: Tannhäuser, Oslo 2010

Teateroppsetninger innehar en særegen posisjon i den narrative kunstform. Lik all fortellende litteratur kan skuespill bedømmes mot den aristoteliske maksimen om at kunst skal etterligne, ikke gjengi, virkeligheten: det usannsynlige tillates, mens det utroverdige skal unngås. I tillegg tilfører scenekunsten (og dens begrensninger) den ytterlige bedømmelsesparameteren oppførbarhet. Moderne stykker kan være fullstendig oppførlige med selv rekvisitter fra et gjennomsnittlig hjems kjøkkenskuff (slik som Becketts teater), eller aldeles umulig å håndtere for en scene (slik som episode 15 av Joyces Ulysses). For teaterets del har de to bedømmelseskriteriene tradisjonelt sett vært tett forbundet, slik som i den antikke greske bruken av en deus ex machina: en guddommelig inntreden via sofistikerte heismekanismer når handlingen synes å ha gått aldeles i vranglås (himmelsk bistand som, for øvrig, Aristoteles selv mente kun skulle brukes i – vel, – nødsfall). En dinglende gud utfordret ikke bare kompliserte forviklinger, men presset samtidig antikk stagecraft til det ytterste. Når tradisjonelle stykker settes opp i dag brytes derimot foreningen veldig lett: Guden mangler maskin, eller maskinen knuser guden.

Steampunk, ett reclaimfenomen

Är steampunk på väg att bli ett mainstreamfenomen? Efter att ha existerat i minst 30 år verkar nu denna retrofuturistiska subkultur ha nått ut till en större publik. Det kan tyckas märkligt att det i den digitala eran uppstår en sådan fascination för den industriella revolutionens ångkraftsbaserade teknologi, det viktorianska modet och en svunnen tids science fiction-litteratur. I årets tredje nummer av amerikanska Time finns en artikel, författad av Lev Grossman, med rubriken ”A Handmade World” och nedryckaren ”Why steampunk is the subculture of the moment”. Grossman försöker med andra ord besvara frågan om hur det kan komma sig att en från början ytterst avgränsad kulturyttring nu börjar göra sig gällande på flera områden och därtill få allt mer massmedial uppmärksamhet.