25 år av retrogardism: Aorta nummer 28!

Aorta111Retrogardismen lever vidare med Oslo som centrum, men det nya numret Aorta nr 28 utges från Lund. Det är ett unikt 90-sidigt jubileumsnummer för att fira att det är 25 år sedan Om retrogardism av Clemens Altgård och Håkan Sandell utkom på Ellerströms förlag, ett verk som initierade den skandinaviska kulturanalys som går under namnet retrogardism. Aorta grundades 1997 av Carl Forsberg och har sedan dess samlat en mängd skribenter och konstnärer mellan 1997-2011. Vi har drivit galleri och café, hållit målerikurser och internationell författarscen, bedrivit polemik, utgett gruppantologier och arrangerat grupputställningar. Allt i omstörtande syfte, med Aorta som samlande band och koordinator.

Redaktionellt

Efter snart fem års tystnad kommer nu det trettonde numret av tidskriften Aorta. Det första man som läsare bör fråga sig är: Vad motiverar utgivningen av ännu ett kulturmagasin på en redan överhettad marknad? Ett typiskt svar från vilken utgivare som helst torde vara att just deras redaktionella profil tillför samtiden ovärderliga nyanser och ett helt eget perspektiv som ingen annan kan erbjuda. Det svaret är förstås också giltigt för Aorta. En kort historik kan fungera klargörande:

Klassicismens revolt – en Schillerkommentar

Friedrich Schillers skarpa distinktion mellan en »naiv« (ursprunglig) begåvningstyp och en »sentimental« (idealistisk) är uppenbart en konstruktion. Till Goethe – som den skräddarsytts för – passar den inte riktigt. Samtidigt utgör den en diskussionsackumulator av till synes aldrig tynande kraft, heroisk i sitt försök att inringa grundläggande problemställningar kring den konstnärliga (allmänmänskliga!) drivkraftens natur – och kultur.

Sapfo, Hipponax

Det tycks mig väsentligt att när man i ett traditionsorienterat konstnärsläger gärna talar om »det klassiska« att begreppet inte endast förstås som summan av ett arv i idealistisk anda, utan även tillåts inbegripa ett direkt samtal med den grekiska och romerska antiken. Gunnar Ekelöf tröttnade aldrig på att påpeka hur antikens klassiska konst knappast uteslutande var upphöjd. På den punkten befann han sig i dialektisk polemik med sin gamla latingymnasiumbakgrund och en åldrande generation humanister. Frågan är dock om det idag inte vore ett större konvenansbrott att understryka det helhetliga i den antika världens konstsyn. I Grekland – och i Rom, men också i en sfär som omfattar både det grekiska och det romerska. Och då i alltifrån anatomins avgörande betydelse för skulpturkonsten och över till de mönsterskapande stilideal innanför poesin som senare återkommer med renässansen.

Horats tilbake i Norge

Om latinen drepte lille Marius, så var Alexander Kielland med på å drepe latinen i Norge – og dermed nesten også Horats. For Horats forsvant til en viss grad med latinen ut av den allmenndannede norske bevissthet. Men Kiellands motto om »nyttepoesien« kan føres tilbake til Horats’ ord om å forene det nyttige med det behagelige. Og hadde Kielland skrevet en så elegant, ledig og klassisk avbalansert prosa dersom han ikke hadde fått Horats inn med skolemelken?

Nok dikta om kjærleiken i dag – om nederlandsk samtidslyrikk

Dikt oppstår ikkje av det tomme ingenting. Fantasi og gode idéar må til, men det er ikkje nok. Omgjevnaden tel med. Påverkninga frå den føregåande diktargenerasjonen er ikkje minst viktig. Diktarar let seg inspirere av den førre diktargenerasjon og formar poetikken som eit framhald av det litterære programmet deira, eller dei utfører det vidgjetne litterære fadermordet, avviser foreldregenerasjonens litteratursyn og utviklar seg i motsett retning. Men kva dei enn gjer, så var føresetnadene for valet lagt til grunn av den førre diktargenerasjonen. Valet skjer i eit historisk rom.

Israels svarta svan

Else Lasker-Schüler (1869-1945) tillhörde länge den expressionistiska Berlin-bohemian, där hon tillbringade dagarna på Café des Westens och sov på hotellen runt Nollendorfplatz. Hennes livsstil var den oordnade, och hon har beskrivits som »vänster om verkligheten«. Israels store poet Yehuda Amichai kallar henne i sina memorarer för »den första hippien«. Karl Kraus gav henne tillnamnet »Israels svarta svan«.

Else Lasker-Schüler – Dikter

Ester

Ester, så slank hon är, som dadelpalmen,
Av hennes läppar doftar alla veteax,
Alla festdagar som de i Juda faller.

Om natten vilar hennes hjärta mot en psalm,
Avgudarna tjuvlyssnar i förhallar.

Ett leende är kungen när hon nalkas,
Överalltifrån lyser Herrens ansikte mot Ester.

En språkets föryngrare

Något år efter första världskriget promenerade Stefan George (1868-1933) genom en tysk liten stad tillsammans med några ungdomar. Plötsligt utbrister en av dem bedrövat: »Världssjälen har blivit trött!«. George reagerade omedelbart, vände sig uppretad om och fräste: »Inte min!«.