“För mig är Vin och sång den bästa tron”

Omar Khayyam var en persisk poet, filosof, matematiker och astronom som levde och verkade på 1000-talet. Genom diktverket Rubaijat har Omar Khayyam dels blivit en av nationalskalderna i Iran dels ett namn i världslitteraturen. Khayyam skrevs nämligen in i västerlandets litteraturhistoria av engelsmannen Edward Fitzgerald vars egensinniga men litterärt högtstående tolkningar gjorde succé i det viktorianska England något som ledde till att

Sture Linnérs Pindaros-bok

I en försvinnande generation av humanister var Sture Linnér även en av de sista svenska fullblodsklassicisterna. Hans bortgång för några veckor sedan lämnar ett tomrum som kan bli omöjligt att fylla. “Homeros” från 1985 och “Den gyllene lyran” från 1989 har redan blivit klassiker på svenska. Varefter hans litterära verksamher ytterligare intensifierades de senaste decennierna. Den nyutkomna omfångsrika studien över Pindaros´segerdikter blir nu lätt att uppfatta som Linnérs kulturhistoriska testamente.

Roar Kjærnstads utstilling i Oslo, 24.04.10 – 08.05.10

Roar Kjærnstad arbeid blir vist i sin bredde og prakt på Galleri Tonnes pågående utstilling (åpen til 8. mai). Ved siden av enkelte tegninger inneholder utstillingen hovedsakelig malerier som viser Roars fremragende teknikk, en teknikk han selv hevder oppdaget ved en tilfeldiget da “malerfillen kom borti lerretet i et ansikt”. Motivenes konturer får, med denne teknikken, en hektisk vitalitet som frembringer detaljene særdeles virkningsfullt.

Arthur Rimbauds nye ansikt

Ansiktet til Arthur Rimbaud – poeten som mer enn noen annen definerte fin-de-siecle dekadansen – kjenner vi nesten utelukkende fra det berømte portrettfotografiet av ham som 17-åring. Senere fotos har vært av en slik forfatning at de kun gir et vagt inntrykk av omriss men ingen ansiktsdetaljer. Kanskje ikke helt upassende for en kunstner som produserte hele sitt oeuvre før de fylte 21? Fraværet av eksakte portretter er også emblematisk for et århundre som med finesse individualiserte og sekulariserte religiøse tabuer på visuell representasjon av sakrale motiver. De antikke grekerne hugget hodet av Orfevs, Jødene la Døperen Johannes sitt på fat; 1800-tallets dekadente rammet derimot inn ordinære, om enn uvanlig vakre, personer i ovale portretter (E. A. Poe) eller penslet dem til magiske allegorier (Wilde).

Angående “En nygammal dikt av Kristian Lundberg”

I måndags publicerades på denna blogg ett satiriskt inlägg där artikelförfattaren, Håkan Sandell, hävdade att vi fått oss tillsänt en gammal, tidigare opublicerad dikt av Kristian Lundberg. Till inlägget publicerades också en upphovsrättsskyddad bild, tagen av Ulla Montan. Bilden hade hittats på internet utan källhänvisning och ansträngningar hade gjorts för att säkra att den var fri att använda – här finns dock ingen undanflykt och även om bilden bara låg uppe i 4 timmar var det ett misstag. För detta ber jag om ursäkt.

Snabba cash à la 1895

I dessa snåla tidningstider där kändisjournalistik och “kultur och nöje” trängs på de allt tunnare kultursidorna, blir man så klart förvånad om man skulle finna lite poesi, och om man mot förmodan stöter på någon liten vers är det oftast insändare eller en kort stump som citeras ur en lyrikrecension. Annat var det förr när man (med lite möda visserligen) kunde skapa sig en halvt dräglig tillvaro i t.ex. Klarakvarteren i Stockholm enbart med hjälp av att skriva vers för tidningarna – tänk Ferlin, tänk Arendorff.

Drömd dikt

I en dröm steg ett odjur fram till mig. Det hade tio horn och sju huvuden och på sina huvuden hädiska namn. Odjuret jag såg liknade en leopard och dess fötter var som på en björn. Och när det talat ropade de sju åskornas röst: -Jag är alla falska vänners vän. Mitt namn är klasskamp. Det höll en diktbok i handen, och det sade: -Tag den och ät upp den. Den skall svida i din mage, men i din mun skall den vara söt som honung. Det hade nu ett lamms två horn. Men draken gav det sin kraft och stor makt. När jag vaknade kunde jag med stor sorg minnas de tre första stroferna från boken:

Europas skumring i farger

Flere store TV kanaler viser i skrivende stund restaurerte filmopptak fra 2. Verdenskrig: for eksempel NRK 2s Apokalypse – verden i krig (Norge), PBSs The Perilous Fight – Americas World War II in Color (USA), flere episoder på History Channel (internasjonal). Flere tusen timer med saumfaring av arkiver og glemte filmruller – for ikke å snakke om det møysommelige arbeidet med å reparere alt materialet – gjør det mulig å oppleve Europas mørkeste år i lyse farger. Man skulle tenke seg at opplevelsen ville skapt en større nærhet til materialet, men det er nærmest som å være vitne til en ny krig, en man ikke visste om.

Doktor Hasch

Den av sina böcker som beatniklegenden Jack Kerouac själv satte högst var barndomsskildringen “Doctor Sax“, skriven 1952 och utgiven 1959. Redan när boken var färdigkomponerad var Kerouac övertygad om att han aldrig skulle kunna överträffa den. Med ett på samma gång ordlekande och måleriskt driv är Doctor Sax fylld av bruset från Merrimack-floden, övergivna fabriker, religiösa monument som grotto och korsstationer, halvslummen i Pawtucketville och regniga nätter befolkade av en livlig fantasi. Att hänvända sig till ordens och satsbyggenas musikaliska egenskaper hade Keroauc, som ofta påtalas, lärt av Joyce, men troligen lika mycket från Dylan Thomas prosa. Medan de prosadiktsliknande sidornas måleriska uttryck kan vara ett resultat av Kerouacs ihärdiga haschrökning, något jag tänkt återkomma till.