Kristian Lundberg har placerat sig i vår lyrik ett ställe mellan Karl Vennberg och framtiden. Född 1967, och likafullt kanske den yngste svenske poet där fullödig dikt och karaktäristisk personlighet uppgår i tydlig enhet. Requiem över en förlorad son (Lindelöws bokförlag) utgör Kristian Lundbergs runt 20:e diktsamling – det är inte helt lätt att räkna – sedan debuten med Genom september 1991, vilken också förblivit min favorit om än kanske inte utan ett inslag av ungdomsnostalgi. På samma nivå befinner sig den nyutkomna samlingen även om det hos den mogne poeten tillkommer en förmåga att ta ut kurvorna och tala i fullständiga satser, så som alltid står att lära hos de antika romerska poeterna, eller som här kanske snarare i bibelversernas sjungande halvprosa. Vi närmar oss alltså en fullkomning.

Här recenserar en av våra norska medarbetare Henning Næss, den svenske poeten Michael Economous nya diktsamling Christos/Ötzi, utgiven av Malmö-förlaget Smockadoll, 2019.

Den här presentations-sajten har – i likhet med vår tidigare tidskrift, Aorta – haft en inriktning på den korta essän, och mellan publicerade dikter har det varit glest. Här stod ändå en tolkning av en av den tyska expressionismens ledande poeter, Else Lasker-Schüler (1869-1945)  och här av den finska poeten Anni Sumari (f. 1965); Idag publicerar vi en ny dikt av en av sajtens fasta medarbetare, den norske poeten Henning Næss, “Sovende mennesker er som glassblåsare…”.