Imaginationer

Till Storbritanniens poet laureate har den svenska monarkin ingen motsvarighet. Likafullt har vi under de gångna månaderna getts ett smakprov av den debattsituation som ett införande av en svensk hovskald skulle innebära. Inte för att ämbetet är på väg att återkomma, inte alls, men Poeterna har uppfört sig som om det var.

Utgångspunkten är en invitation från föreståndaren för L:s konsthall i huvudstaden, ett honorerat erbjudande om att författa en Kärleksdikt i anledning av Kronprinsessans giftermål med herr Magnusson. Ja-svaren kom med vändande mejl, vad angår några poeter från Goda Hem, ivrigt som om man hörsammat en rojal utnämning. Inte mindre brådskande kom nej-svaren från det radikala lägret, där åtföljda av högtidliga deklarationer om republikansk försvurenhet och en indignationsfanfar om egen – kränkt – omutlighet.

Både ja- och nej-svar kom riposterande med en tryckvåg som blir svårbegriplig om man betänker att invitationen inte var hovets eller kronprinsessans utan kom från en futtig konsthall med tvivelaktigt postmodernt rykte. Den tid då bard och stamhövding delade säng (enligt tidigt-medeltida iriska källor) är förvisso forn, men ännu i upplysta tider tycks den symboliska maktens mytiska skimmer inte helt avförtrollat.

(Andra källor; Aorta nr 15, tema: Kärlek; Aorta nr 23-24, tema: Monarki & Snille. Se även artiklar i ämnet i SvD, DN här, samt här).

Uppdatering: Så är projektet nedlagt.

Leave a Reply

Your email address will not be published.