Actionhjältar och vårt kulturarv

Kulturskribenten Malte Persson må ibland anklagas för att rutinmässigt anlägga ett metaperspektiv på de ämnen han behandlar men hans respekt för den klassiska litteraturen går inte att ta miste på. Därför blir jag så glad när han i en recension av de två (!) nyligen publicerade översättningarna av Rolandssången på ett skenbart respektlöst sätt jämför den med typiska hollywoodska actionfilmer.

Det påminner mig om hur jag själv hittade fram till Iliaden som brådmogen 12-åring. Eller brådmogen, förresten? Jag var ute efter precis det som eposet förmedlade – hjältedåd och spänning i en sagolik mytologisk inramning. Tolkien eller Homeros, det kan göra detsamma, tänkte jag. Det var först många år senare jag som jag skulle uppfatta den konstnärliga sensibiliteten i exempelvis Hektors tragiska avsked från Andromake…

Det är på ett sätt genialt, men på intet sätt nytt, att behandla den klassiska epiken – runt vilka ett upphöjt skimmer annars alltid anas – som lättkonsumerad underhållning. Säkert fungerade de åtminstone på ett plan också så för sin ursprungliga publik.

En som valt en annan väg till det klassiska arvet är Neil Gaiman, som vi för övrigt skrev om redan i Aorta nr 6-7, från 1998. I hans numera klassiska serieepos Sandman plockar han frimodigt från många mytologier och samlar dem i ramberättelsen om drömmarnas furste. Men han transcenderar Marshall McLuhans idé om att “mediet är budskapet” genom att hans klassiska innehåll så kraftigt färgar det medium han valt, den skenbart ytliga serieberättelsen. Så uppstår en ny klassiker som finner läsare såväl bland gothare och synthare som bland litteraturvetare (och dessa grupper sammanfaller naturligtvis ibland…).

Med det perspektiv Malte Persson anlägger kanske man kan hoppas slippa den urflippade kritiken som lade grunden för Figurationer-debatten i somras? Och man kanske kunde hoppas att det georgiska nationaleposet The Knight in the Panther’s Skin, samtida med Rolandssången,  äntligen kan få svensk språkdräkt? För i den med säkerhet haltande engelska översättning jag har att tillgå framstår det med all önskvärd tydlighet att Shota Rustaveli på alla plan är Rolandssångens okände upphovsman överlägsen. Eller, med Rustavelis egna kärlekskranka ord:

Though deprived of their light by gazing upon her yet my eyes long again
To behold her for whom with love-lade heart I roam like a madman.
Let her pray for and soothe my soul; it is enough that my body is burning.
Eloquent must my verses be, majestic, melodious and sweet.

Leave a Reply

Your email address will not be published.