Den kinesiske författaren Han Shaogong var en av de unga intellektuella som under kulturrevolutionen skickades ut på landsbygden för att arbeta i jordbruket. Där kom han i kontakt med en lokal kultur som i mångt och mycket var opåverkad av de revolutionära diktaten. Framför allt upptäckte den unge mannen att böndernas språk var annorlunda, inte bara genom att utgöra en dialekt, utan genom att vissa ord givits helt nya innebörder.
Det var erfarenheter som fick Han Shaogong att i slutet av 1980-talet gå i bräschen för en litterär och kulturell riktning som syftade till en uppvärdering av lokala kulturer och det stora landets många minoriteter.
Anna Gustafsson Chen har nu utfört översättarbragden att klä Han Shaogongs roman ”Maqiao” i svensk språkdräkt. I romanen, som ingår i Bonniers Panacheserie, tar berättaren med oss till en liten sydkinesisk by och genom ett avancerat litterärt grepp berättas sedan bygdens historia med utgångspunkt i språkbruket.
Han Shaogong frångår helt det traditionella, linjära berättandet och ställer i stället upp olika uppslagsord vilka samtidigt som de förklaras skänker oss en liten pusselbit till den övergripande berättelsen om Maqiao. Bakom varje glosa finns nämligen en historia med anknytning till byns kollektiva minne.
I början kan läsningen kännas lite väl motsträvig men efter ett tag har Han Shaogong lagt ut så pass många pusselbitar att bilden av byn och dess invånare börjar bli tydlig. Mestadels handlar texten om åren under kulturrevolutionen och den tid som Han Shaogong själv tillbringade på landsbygden, men författaren rör sig fritt i tid och rum.
Många av de ord som förklaras leder till återberättandet av scener ur byns historia och i vissa fall befinner vi oss i nutiden. Så förbinds då och nu samtidigt som författaren reflekterar över hur språket både kan förstärka en gemenskap och bli ett instrument för maktutövning. Så länge byborna har sitt eget språk lyckas heller aldrig makthavarna fullt ut med att förändra människornas inre. Bönderna följer sin egen logik och lever på samma vis som de gjort i generationer även om Kejsaren ersatts av Mao. Gamla myter och legender lever och bönderna har ett eget språk där orden får en annan, ibland inverterad innebörd. Till exempel är det så att ”vaken” betyder ”galen” eller ”dum”. Att ”sova” är samma sak som att vara “smart”.
Det är ett rikt persongalleri som Han Shaogong presenterar med en lång rad färgstarka karaktärer och ovanliga levnadsöden. Genom de många anekdoterna i boken synliggörs också de sociala strukturer som präglar livet i provinsen.
Utan överdrift kan man säga att Han Shaogong är en stilist av världsklass, därtill med den ovanliga förmågan att kunna levandegöra burleska scener med samma lätthet som han uppvisar då ett komplicerat historiskt förlopp ska skildras.
”Maqiao” är något så märkligt som en kollektivroman i språkfilosofisk inramning och den är lika storslagen och underhållande som den är intellektuellt skarp och stimulerande.
Clemens Altgård