Tannhäuser i Paris, den 13 mars 1861

Charles Baudelaire var inte bara en av Frankrikes främsta poeter, han var som bekant, tillika en framstående kritiker. Musikkritik var dock inget han brukade ägna sig åt men efter mötet med Richard Wagners musik blev han tvungen att fatta pennan. Detta var musik som talade direkt till poeten, toner i vilka han kunde spegla sina egna idéer. Baudelaires essä om Wagner står att läsa i den på Ellerströms förlag utgivna ”Tannhäuser i Paris”. För det gedigna arbetet med översättningen, förordet och kommentarerna har Lars Nyberg svarat.

Det kan kanske tyckas som ett slags kulturell överkurs att läsa Baudelaires ord om Wagner, men faktum är att texten bidrar till att öka förståelsen av en estetik som den gången hade revolutionär sprängkraft och egentligen aldrig upphört att fascinera.

Wagners opera uruppfördes i Dresden 1845 och på begäran av Napoleon III sattes operan upp  den 13 mars 1861 i Paris Opéra. Parisuppförandet brukar räknas till musikhistoriens största skandaler. När medlemmarna av den exklusiva Jockeyklubben i vanlig ordning kom till operan först under andra akten så förväntade de sig att som brukligt få se flickorna i baletten på scenen. Wagner hade emellertid tidigarelagt det balettnummer han tvingats addera till Tannhäuser och följden blev att Jockeyklubben ställde till med en sådan kalabalik att framförandet blev ett fiasko. Om detta kan man läsa i Baudelaires text och visst är det intressant att ta del av redogörelsen för hur illa behandlad Wagner faktiskt blev i Paris, men bokens verkliga värde ligger i poetens förmåga att lyfta fram kvaliteterna och de nyskapande idéerna i kompositörens verk.

Emellanåt blir Baudelaires text på tidstypiskt vis en smula högtravande, men det vägs upp av de avsnitt som präglas av det nyss upplevdas fräschör. Baudelaire skriver till exempel här rakt på sak, om hur han uppfylls av ”föreställningen om en själ som rör sig i en lysande atmosfär, en hänförelse skapad av vällust och insikt, svävande ovanför och på långt avstånd från den naturliga världen”. Det verkar närmast som om Wagners musik gav honom en psykedelisk upplevelse, men det hindrar inte Baudelaire från att med sedvanligt skarpsinne särskilja beståndsdelarna i allkonstverket.

This entry was posted in Kult.

One thought on “Tannhäuser i Paris, den 13 mars 1861

  1. […] stötte jag på två texter om Tannhäuser i bloggvärlden: Tannhäuser genom Wagner… och Tannhäuser genom Wagner genom Baudelaire…. Jag började fundera över Tannhäusergestalten och eftersom jag inte är någon operamänniska […]

Leave a Reply

Your email address will not be published.