Ur Belgien avklätt

Huvudinnehåll i Boken om Belgien

Val av titel:
Det sanna Belgien. Belgien helt naket.
Belgien avklätt. Ett skämt till huvudstad.
En huvudstad för apor.

?

1. inledning.

Man måste, vad än Danton säger, alltid »föra med sig sitt fosterland under sina skosulor«.
Frankrike ser sannerligen barbariskt ut, sett på nära håll. Men åk till Belgien, och ni blir mindre stränga gentemot ert land.
Såsom Joubert tackade Gud att han gjorde honom till man och inte till kvinna kommer ni tacka honom att han gjort er, inte Belgare, utan fransmän.
Mycket tacksamt att göra en bok om Belgien. Det handlar om att roa när man talar om det tråkiga, undervisa när man talar om inget.
Att göra en kroki av Belgien, finns det, som […] ‘kompensation’, fördelen att man gör, på samma gång, en karikatyr över franska dumheter.
Sammansvärjningen av det europeiska smickret mot Belgien. Belgien, förälskat i komplimanger, tar dem alltid på allvar.
Såsom man hos oss sjöng, för tjugo år sedan, Amerikas Förenade Staters frihet, ära och lycka! Motsvarande dumhet när vi talar om Belgien.
Varför säger då fransmän som varit bosatta i Belgien inte sanningen om detta land. Därför att, i deras egenskap av fransmän, kan de inte erkänna sig lättnarrade.
Voltaires vers om Belgien.

2. Bryssel. Gatans fysionomi.

Första intryck. Man säger att varje stad, varje land har sin lukt. Paris, säger man, luktar, eller lukt-ade, sur kål. Le Cap luktar får. Det finns tropiska öar som luktar av rosor, mysk eller kokosolja. Ryssland luktar läder. Lyon luktar kol. Orienten, i allmänhet, luktar mysk och kadaver. Bryssel luktar såpa. Hotellrummen luktar såpa. Sängarna luktar såpa. Handdukarna luktar såpa. Trottoarerna luktar såpa. Rengöring av fasader och trottoarer, även när det regnar floder. Nationell mani, universell.
Livets allmänna platthet. Cigarrer, grönsaker, blommor, frukt, matlagning, ögon, hår, allt är platt, allt är tråkigt, intetsägande, insomnat. Den mänskliga fysionomin, vag, dyster, insomnad. Fruktansvärd rädsla, från fransmannen, för denna Sömnsmitta.
Endast hundarna är levande: de är Belgiens negrer.
Bryssel, betydligt ljudligare än Paris; anledningen. Stenläggningen ojämn; husens bräcklighet och resonans; gatornas trånghet, folkets obildade och överdrivna accent; den allrådande klumpigheten; det nationella visslandet (det är vad det är) och hundarnas skall.
Få trottoarer eller avbrutna trottoarer (den individuella frihetens konsekvens, driven till ytterlighet). Hemsk stenläggning. Inget liv i gatorna. Många Balkonger, ingen på Balkongerna. Spejarna, tecken på tråkighet, på nyfikenhet och ogästvänlighet.
Tristessen hos en stad utan flod.
Ingen skyltning i butikerna. Flanerandet, så kärt de folk som är begåvade med inbillningsförmåga, omöjligt i Bryssel. Inget att se, omöjliga vägar.
Oräkneliga lornjetter. Anledningen. En optikers anmärkning. Förvånande överflöd av Puckelryggiga.
Det belgiska ansiktet, eller snarare det brysselska, obskyrt, formlöst, glåmigt eller vinfärgat, käkarnas besynnerliga konstruktion, hotfull enfald. Belgarnas sätt att gå, galet och tungt. I sin gång blickar de bakåt och stöter ständigt till varandra.

4. Seder. kvinnorna och kärleken.

Inga kvinnor, ingen kärlek.
Varför.
Inget galanteri hos mannen, ingen blygsel hos kvinnan.
Blygseln, förbjudet ting, eller vars nödvändighet man inte känner. Allmänt porträtt av flamländskan, eller åtminstone av brabantskan. (Vallonskan, satt åt sidan, för tillfället).
Allmän typ av fysionomi, liknande fårets eller baggens. – Leendet, omöjligt, på grund av musklernas motsträvighet och tändernas samt käkarnas struktur.
Hyn, i allmänhet, glåmig, ibland vinfärgad. Håret, gult. Benen, barmen, enorma, […] fulla av talg. Fötterna, en fasa!!!

I allmänhet, en brådmogenhet […] av monstruöst hull, sumpig svullnad, en konsekvens av atmosfärens fuktighet och kvinnornas frosseri.
Kvinnornas stank. Anekdoter.
De belgiska damerna oanständighet. Anekdoter om latriner och Gatuhörn.
När det kommer till kärlek, referera till de gamla flamländska målarnas snuskigheter. De sextioårigas kärlek. Detta folk har inte förändrats, och de flamländska målarna är ännu sanna.
Här, finns det honor. Det finns inga kvinnor.
– Belgisk prostitution, hög och låg prostitution. Efterapning av franska hindar. Fransk prostitution i Bryssel.
– Utdrag ur bestämmelserna för prostitution.

6. Seder (fortsättning)

Den belgiska Hjärnan.
Den belgiska Konversationen.
Det är lika svårt att definiera den belgiska karaktären som det är att klassificera  Belgaren på varelsernas skala.
Han är apa, men han är blötdjur.
En enastående tanklöshet […], en förvånande klumpighet. Han är lätt att förtrycka, såsom historien fastslår; men han är nästan omöjlig att krossa.
Låt oss inte söka att döma honom, för vissa idéer; Gyckel, Efterapning, Konformitet, Avskyvärd oförmåga – och vi skulle kunna ordna alla handlingar under någon av dessa olika rubriker.
Deras laster är efterapningar.
Den belgiske sprätten.
Den belgiske patrioten.
Den belgiske klåparen.
Den belgiska frie tänkaren varav det främsta egenskap är att tro att ni inte tror på det ni säger, därför att han inte förstår det. Efterapning av den franska gudlösheten. Den belgiska oanständigheten, efterapning av fransk slipprighet.
Förmätenhet och inbilskhet. – Förtrolighet. – Poträtt av en Vallon, fruit-sec.
Andens allmänna och fullständiga fasa. M. de Valbezens, fransk konsul i Antwerpen, missöden.
Skrattets fasa. Skrattsalvor utan anledning. – Man berättar en rörande historia; Belgaren brister ut i skratt, för att påvisa att han har förstått. – Belgarna är idisslare som inte smälter någonting.
Och emellertid, vem skulle tro det? Belgien har sitt Carpentras, sitt tölpställe, som Bryssel skämtar om. Det är Poperingen.
Det kan alltså finnas människor dummare än alla de jag sett.

7. Seder i Bryssel.

Småstadsanda. Avundsjuka. Förtal. Smädelser.
Nyfikenhet på andras angelägenheter. Njutning av andras olycka.
Resultat av sysslolösheten och oförmågan.

8. Seder i Bryssel.

Lydnadens och KONFORMITETENS anda.
Sammanslutningens anda.
Oräkneliga Samfund (rester av Skrån).
Inom individen, tankens tröghet.
Genom att ansluta sig, underlåter individerna att tänka självständigt.
De Gladas Samfund.
En Belgare tror sig inte lycklig om han inte ser andra människor lyckliga genom samma procedur. Alltså, han kan aldrig vara lycklig för sig själv.

Tolkning: Hillevi Hellberg