Då och då måste jag göra återbesök i Borges litterära labyrinter. Den argentinske författaren Jorge Luis Borges novellsamling Ficciones finns sedan några år tillbaka översatt i sin helhet, med den svenska titeln Fiktioner. Merparten av berättelserna fanns visserligen tillgängliga i översättning sedan länge men att det finns en komplett översättning av Borges originalverk är glädjande. Fiktioner består för övrigt av två samlingar Trädgården med gångar som förgrenar sig (1941) och Konststycken (1944).

Borges författarskap hör till de verkligt stora, enkelt uttryckt hör hans verk till världslitteraturen.

Borges var redan som barn tvåspråkig och läste engelska klassiker på originalspråket. Han skrev dock på spanska. Hans prosa präglas av en extremt stringent, torr stil som ibland på ett raffinerat vis parodierar vetenskapsprosa eller ytterst elegant driver med akademiska litteraturkritikers lärda svada. Han var förstås själv spränglärd, men hittade gärna på och fabulerade fritt.

Borges som dog 1986 fick aldrig, trots att han var ett världsnamn, något Nobelpris, vilket kan tyckas märkligt. Enligt James Woodalls Borgesbiografi The Man in the Mirror genomförde italienska Corriere della Serra en stor internationell undersökning 1972 och då fick Borges fler röster än Alexander Solsjenitsyn, men samma år gjorde Borges några drastiska uttalanden som var minst sagt politiskt inkorrekta, något som givetvis bör ha påverkat den i detta avseende ytterst känsliga Svenska Akademien. Den åldrade Borges bedömdes vara en politiskt omöjlig reaktionär, även om han ofta framhöll sig själv som ett slags pacifistisk anarkist. Som ung hade han en gång varit närmast revolutionär och i Den andre lät han den unge Borges möta den gamle – han konstaterar då att de är alltför olika och alltför lika. Det de har gemensamt är att ständigt referera till litteraturen.

Till det remarkabla med Borges hör att han genom att inom ramen för en berättelse referera till andra faktiska eller påhittade böcker och berättelser gör så att läsaren därigenom, dels leds in i en labyrint, dels får upplevelsen av att på ett par sidor ha tillgodogjort sig flera litterära skapelser. Det finns en ofantlig informationstäthet i Borges tidiga noveller och han framstår som en sann och svåröverträffad illusionist med förmåga att ge varje berättelse en oväntad avslutning som i sin tur inger läsaren en svindlande känsla.

En av hemligheterna med Borges novellistik är att han löser upp gränsen mellan sant och falskt, mellan fiktion och verklighet. I detta ligger dessutom en djupare mening – för Borges blir fiktionen en parallell verklighet, ytterligare en dimension i tillvaron och det hela utvecklar sig till ett slags mystik med en enorm fascinationskraft.

”Tlön, Uqbar, Orbis Tertius” som är den inledande novellen börjar med upptäckten av en mystisk text, i ett uppslagsverk, om ett mystiskt land som kallas Uqbar. Det är det första spåret av Orbis Tertius, ett hemligt intellektuellt sällskap med målsättningen att skapa en alternativ värld med namnet Tlön. Sedan påträffas en Tlön-encyklopedi. Efter hand breder Tlön ut sig och tränger sakta men säkert undan den vanliga världen. Berättaren inser mot slutet att allt håller på att förvandlas till Tlön, en värld med helt andra lagar än de som råder i vår. För den som ännu inte lärt känna Borges författarskap erbjuder Fiktioner en ypperlig möjlighet att stifta bekantskap med en magisk värld av gåtor, speglar och labyrinter.

Clemens Altgård