En poet håller ofta upp för vår blick blott ett enskilt ting, men i detta enskilda ting har han oss att försjunka till den grad, att det tyckes oss som hölle vi med det hela världen till vårt hjärta.
– Hans Ruin (1891-1980)
Förflutet och närvarande och kommande är inte åtskilda utan förenade. Den störste poeten gestaltar det som skall vara, utifrån det som har varit och är. Han drar upp de döda ur deras kistor och ställer dem åter på fötter. Han säger till det förflutna: Stå upp och gå framför mig så att jag kan förstå dig. Han tar lärdom av detta – han ställer sig där det kommande blir närvarande. Den störste poeten kastar inte bara sitt ljus över karaktärer och scener och lidelser – han uppstiger slutligen i höjden och fulländar allt – han förevisar höjder som ingen kan säga vad de är till för eller vad som är bortom – han strålar ett ögonblick på den yttersta randen.
– Walt Whitman (1819-1892)
Poeten är en människa med barnets föreställningsförmåga och psykologi; hans upplevelse av världen förblir omedelbar, hur djupsinniga hans föreställningar om världen än må vara. Poeten gör med andra ord inte bruk av ‘beskrivningar’ av världen – han uppenbarar den för oss.
– Andrej Tarkovskij (1932-1986)
Alldeles som korybanterna, som aldrig dansa utan i besinningslöst tillstånd, så äro också de lyriska diktarna från sina sinnen, när de dikta sina sköna sånger; de måste komma in under harmoniens och rytmens makt och bli gripna av backantisk yra.
– Sokrates (470-399 f.Kr) (genom Platon (427-347 f.Kr))
Poesi kan bara kritiseras genom poesi. En konstvärdering, som inte själv är ett konstverk, antingen i stoffet, som gestaltning av det nödvändiga intrycket i dess tillblivelse, eller genom en skön form, och en liberal ton i den gamla romerska satirens anda, har ingen medborgarrätt i konstens rike.
– Friedrich von Schlegel (1772-1829)
Med poet menar jag en herre som har fantasi, det är förmåga att kombinera företeelser, se sammanhang, ordna och gallra.
– August Strindberg (1849-1912)
Endast den som eger ger namn. Den skaldiska uppgiften, i högsta mening, kunde ligga i en namngifvandets mystik innesluten: den glanslösa kongruensens – den olympiska låghetens af sammanstämningen af veta och vara.
– Vilhelm Ekelund (1880-1949)
Vill en diktare verka politiskt måste han ansluta sig till ett parti, och gör han det går han förlorad som poet.
– Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832)
Poeten avnjuter det ojämförliga privilegiet att han efter behag kan vara sig själv eller andra. Såsom dessa irrande själar söker en kropp, ikläder han, när han vill, vilken som helst personlighet. För honom enbart står allting öppet, och om vissa platser tycks stängda för honom beror det på att de i hans ögon inte är värda ett besök.
– Charles Baudelaire (1821-1867)
En matematiker liksom en målare eller en poet är en uppfinnare av mönster. I den mån hans mönster är varaktigare än deras, beror det på att de är gjorda av idéer. En målare gör mönster av former och färger, en poet gör mönster av ord.
– Godfrey Harold Hardy (1877-1947)
Grammatikern talar bara om språkets regler; och retorikern och logikern beaktar vad i naturen som har störst utsikter att tjäna som bevis och övertyga och utformar sedan konstgjorda regler som alltid begränsas av omfånget av den fråga som diskussionen avser. Medicinaren begrundar den mänskliga kroppens natur, och hur det är beskaffat som är nyttigt eller skadligt för den. Och metafysikern bygger på naturens djup fastän det sker med abstrakta andrahandsbegrepp som av det skälet kan kallas övernaturliga. Endast poeten vill inte låta sig bindas av något sådant slaveri, utan lyfts av kraften i sin egen uppfinningsförmåga och blir i själva verket ett slags andra natur eftersom han antingen gör tingen bättre än naturen har skapat dem eller så skapar han nya former av ett slag som aldrig frambragts av naturen, som till exempel heroer, halvgudar, cykloper, chimärer eller furier: han går alltså hand i hand med naturen, låter sig inte inneslutas inom hennes gåvors snäva gränser utan strövar fritt inom sin egen begåvnings zodiak.
– Philip Sidney (1554-1586)
Jag säger att teologin och poesin kan sägas vara nästan samma sak när de behandlar samma ämne; ja, till och med att teologin inte än något annat än Guds poesi. Och vad är det om inte en poetisk fiktion när Skriften säger att Kristus är än ett lejon, än ett lamm, än en mask, och på ett ställe en drake och på ett annat en klippa, och annat liknande, som jag av utrymmesskäl föredrar att inte räkna upp. Vad är Frälsarens ord i evangeliet om inte en predikan som betyder något annat än det den ytligt tycks göra? Det framgår alltså att det inte bara är så att poesin är teologi utan att teologi är poesi.
– Giovanni Boccaccio (1313-1375)
Den diktare som inte längre har några ideal är slut.
– Pia Tafdrup (1952-)
Tack!