Försiktigt, försiktigt

Man kan bara buga för Chan Marshall, mer känd som Cat Power, och hennes röst som låter som den pressat ner alla den amerikanska söderns cut and shoot bars och New Yorks vintrar i en bräcklig farkost för att skapa en konst som är så vacker att det gör ont.

Det har förstås inte någonting med retrogardet att göra, mer då än att Cat Power i sin poetiska gärning tycks förverkliga konstnärens gränsgångarväsen av vittne, schaman och kollektivt samvete. Och hennes avskalade och minimalistiska sånger balanserar precis, precis där de måste mellan det självutlämnande och den universella erfarenheten, mellan besvärjelse och realism. Mellan mörker och en smal, vit blixt av silver som liknar en bön.

anyone can tell you there’s no more road to ride
everyone will tell you there’s no place to hide
there’s no laws or rules to enchain your life
but the ones who didn’t make it,
the ones who couldn’t take it,
so glad they made it out alive

Jag hörde Cat Power första gången när jag såg filmen Searching for the wrong-eyed Jesus. Har ni möjlighet att få tag i den så rekommenderar jag den varmt. Det är en skildring av en författares återvändande till den amerikanska södern med dess dubbla arv av pietetsfull (i mångt och mycket förljugen) konservatism å ena sidan och rasism, stigmatiserad underklass och våld å den andra. Filmen är stundtals genial och stundtals slarvigt genomförd men den lägger sig medvetet nära myten om den amerikanska södern och hur skrämmande och samtidigt vacker den kan te sig, betraktad utifrån.

Kuriosa: för den som följer True Blood kan det vara intressant att notera att den seriens trailer, i en hommage till ovan nämnda film, har klippt in en scen från Searching for the wrong-eyed Jesus, nämligen det nattliga dopet vid strandkanten…

Leave a Reply

Your email address will not be published.