Nyligen visade SVT en brittisk dokumentärfilm från 2008 om Unabombaren. Många yngre personer vet förmodligen inte vem han är, men vid mitten av 90-talet väckte han stor uppmärksamhet. Hans riktiga namn var Ted Kaczynski. Ett underbarn som blev lektor i matematik vid Berkeley. Något gick emellertid riktigt snett i hans liv och Kaczynski lämnade tillvaron som etablerad akademiker för att i stället leva som eremit i vildmarken. Egenhändigt byggde han en liten stuga där han levde utan vare sig elektricitet eller rinnande vatten.
1978 började han skicka brevbomber till personer som i hans ögon representerade det etablissemang han kommit att hata. I 17 år gäckade han FBI som initialt tog fram fullständigt felaktiga gärningsmannaprofiler. Namnet Unabombaren skapades av massmedierna efter att det blivit känt att FBI använde kodbeteckningen ”Unabom” på det svårlösta fallet. ”Un” stod för universitet, ”a” för airline och ”bom” för bombare. Det var nämligen så att Unabombaren huvudsakligen sände brevbomber till personer som hade med universitetsvärlden eller flygbolag att göra.
Unabombaren dödade tre personer och skadade 23 och räknas som en seriemördare. Genom att erkänna sig skyldig slapp han dödsstraff och sitter inspärrad på livstid.
Det som kommit att kallas Unabombarens manifest är en lång essä som han genom utpressning fick publicerad i New York Times och Washington Post 1995. Den rekordlånga insändaren på 35 000 ord spreds sedan över internet, fick namnet The Unabomber Manifesto och är en civilisationskritisk stridsskrift. Manifestet i sig är påfallande välformulerat och förhållandevis balanserat och det är först när man beaktar vad doktor Kaczynski verkligen gjorde sig skyldig till som texten får en annan innebörd. Författaren Cynthia Ozik publicerade i The New Yorker en artikel med titeln ”Dostoevsky’s Unabomber” där hon jämför Kaczynski med Dostojevskijs romanfigur, den intellektuelle desperadon Raskolnikov. Parallellen är inte så långsökt.
Manifestet tilltalade många amerikaner som delade Unabombarens avsky för en teknologi som i allt högre grad kommit att styra samhällsutvecklingen. Följaktligen har fått han en underlig kultstatus som ett slags Charles Manson för IT-eran. I den aktuella dokumentärfilmen framkom några psykologiska teorier om vad det var som drev mattegeniet till sådana ytterligheter.
En tids isolering från modern under spädbarnstiden samt rollen som försökskanin i några grymma psykologiska experiment under tiden vid Harvard kan ha påverkat honom i negativ riktning. Kaczynski tycks ha vad man kallar en narcissistisk läggning och en psykopats likgiltighet för konsekvenserna av de egna handlingarna. Samtidigt har han också haft ett slags fanatisk övertygelse om att kunna spela en betydande historisk roll genom att väcka människor till revolt mot den rådande teknologiska ordningen.
Den amerikanske filosofen och primitivisten John Zerzan som förespråkar ”grön anarkism” hör till dem som framträtt till Unabombarens försvar. Unabombaren sitter inspärrad men hans idéer har spridits. Ironiskt nog tack vare den teknik han så innerligt hatar och där framkommer också svagheten i primitivisternas ideologi. Kan vi ens föreställa oss hur det skulle vara att leva i en värld utan teknologi?
Clemens Altgård
Fotnot: Den här texten publicerades i dag som en krönika i Skånska Dagbladet, men eftersom innehållet i Unabombarens manifest faktiskt tangerar vissa av retrogardismens frågeställningar vill jag också göra den tillgänglig här.
Kommer själv att tänka på Dostojevskijs porträtt av terroristen och våldsromantikern Sergej Netjajev, som i författarens Onda andar kallades Verkhovenskij (och märkligt nog var en västanfläkt i litterär form jmf. med verklighetens djävul). Det var Netjajev som skrev Revolutionärens katekes tillsammans med (enligt de senaste rönen) Bakunin. Många anser honom vara terrorismens andlige fader i Ryssland.
Ps.
Tidigare trodde man, först, att det var Bakunin själv som skrivit revolutionärens katekes, nästa tes var att N. skrivit den själv, med stöd och uppmuntran av B., nu (slutligen?) tror man (sista varianten) att de skrev den tillsammans (vissa delar ekar av Bakunin idéer, andra av Netjajevs)
Pps.
N. var dock inte en solitär på samma sätt som Unabombaren, där kanske han är mer lik Raskolnikov, men vad gäller terrorismens logik verkar N. och R. vara andliga bröder.
Vore kul om ngn. som har läst både Unabombarens manifest och Revolutionärens katekes ville skriva ett par rader! har du gjort det CA? Finns det paralleller? Annars återkommer jag när jag själv läst båda texterna (men det dröjer nog).
Ds.
retrogardismens frågställningar tangerar av vissa av vissa delar av manifestet hos unaBOMBAREN, det låter verkligen inte bra hur då?
Kerstin, vad jag avser är kritiken av det moderna projektets inbyggda tro på tekniken och tekniska framsteg. Man bör nog också hålla i sär Unabombarens gärningar och hans manifest. Märk väl att jag inte hyllar primitivismen utan ser dess brister. Ett avskaffande av all teknologi skulle givetvis leda till en humanitär katastrof.
Gunnar, tack för intressanta synpunkter! Nej, jag har inte läst Revolutionärens katekes, men det var ett värdefullt lästips. Du är för övrigt mycket välkommen med fler kommentarer!
Tack! Och tack själv för en läsvärd blogg.
Blev förvånad över att hitta en diskussion om Una-bombaren och civilisationskritik utlöst av övergrepp i statens eller marknadsekonomins tjänst från en äldre kritiker och Poet.
Idag känns Ted Kaczynski mer aktuell än någonsin, som exempel på vad som har uppstått i spåren av den globala kapitalrörelsen. Is/Isil eller daesh känns lika mycket som en moralisk religiös/ekonomisk variant från muslimska länder med avstamp i samma civilisationskritik som Kaczynski manifesterade.
Bin Laden, Breivik eller andra självmordsbombare verkar dela samma perspektiv.
Idealen är en återgång till “något” i en av moderniteten skapad möjlighet att skapa en “ny” gammal värld med äldre ideal och moral, som ska vrida moderniteten rätt.
På ett sätt känns det som att deras utgångspunkt är att försöka bryta utvecklingens odemokratiska tendenser och globala förstörande genom terror.
Den globala kapitalismen verkar genom sina nätverk och metoder skapa svaga folk och okunniga politiker som i sin tur skapar grogrunden för riktigt odemokratiska terror-stater.
En modernitet, som skapar anti-modernitet.
Jag har läst både unabombarens och Netjajevs manifest. Bakunin tog tydligt avstånd från Netjajevs nihilism; Lenin gillade honom dock, liksom Svarta Pantrarna. En bekant till Ted menade att “Dom måste se honom som vansinnig eftersom motsatsen, att samhället är vansinnigt och Ted normal – är alltför skrämmande”. John Zerzan tog avständ från brevbomberna som drabbade oskyldiga, men stödde hans syn på det kapitalistiska industrisamhället. Som i vår tid är den direkta orsaken till klimatkrisen.