Urs för Data Ganj Baksh, Lahore, Pakistan, 2002
“Sufism biter på inte på såna barbarer”. Så sa han, den sammanbitne mannen från Swat-dalen, vars hemby dagen innan drabbats av ett fruktansvärt bombdåd med tiotals döda. Han sa det från talarstolen under en konferens med temat Sufism & Peace, arrangerad av Pakistans författarförbund i mars i år, dit jag hade kommit i sällskap med bland andra Peter Curman och Jan Henrik Swahn.
Och gradvis har jag också förlorat min tro på sufismen som reformerande kraft inom politisk islam. Men så läser jag heller inte Håkan Sandells inlägg nedan. Jag läser det snarare som inbjudan till den som seriöst vill lära sig om islams rika tanketradition, även den modernt praktiserade religionen. En inbjudan som känns särskilt viktig i vår polariserade tid, fylld av enkla generaliseringar. För det råder inget tvivel om att sufiska tänkare, teologer och poeter på en bred folklig nivå bidragit till popularisera, förankra och utveckla islam i Iran, Afghanistan och Pakistan och Indien. Sufierna var de första som predikade på lokala språk och de inkorporerade också lokala traditioner (exempelvis yoga och dans) i sina strävanden att nå andlig upplysning.
Men så läser jag Thomas Nydahls blogg och det nästan svartnar för ögonen. Som den mannen måste hata, både muslimer och litteratur! Till en text om Rumis poesi tycker han att den lämpliga responsen är att påpeka att: “Vår tids islam är en kultur av hat och våld.” Det är ett groteskt uttalande. Det är så ovärdigt att det är omöjligt att bemöta med något annat än avsky. Det är avskyvärt därför att han genom en svepande xenofobisk generalisering, grunden för en fascistoid och rasistisk inställning, avfärdar över en miljard av jordens människor som våldsbenägna och hatiska.
Det här är inte en politisk blogg. Aorta och retrogardet är inte politiska projekt. Men när idiotin, omsatt till en farlig politisk agenda, stirrar en i vitögat måste man som hederlig och humanistisk tänkande människa reagera och på det skarpaste vis ta avstånd. Det är särskilt viktigt att göra i en tid då vi har ett rasistiskt parti i vår riksdag med hets mot muslimer på dagordningen. Vår tids Thomas Nydahl göder en kultur av hat och potentiellt våld.
Det är för sorgligt. För Thomas Nydahl har ju faktiskt skrivit i Aorta. Liksom Mohamed Omar, om det namnet är bekant för vår läsekrets? Ni vet, poeten som fick en flipp och blev radikal islamist. Jag undrar vilka fler knäppgökar vårt medarbetarregister med framtiden kommer att avslöja.
Men det som är uppenbart för mig är tydligen inte uppenbart för alla. Den svenske författaren Einar Askestad tackar till och med Thomas Nydahl för dennes klarsynthet. Man baxnar! Finns det måhända fler svenska författare där inne i garderoberna som vill sälla sig till islamofobernas skara? Hur många? Röstade de på SD?
I en tid av ökad polarisering mellan kulturer behövs brobyggarna. De som förmår se och lyssna. Och vittna på djupet, också om det tycks frånstötande och farligt. Vi har mycket av lära av sufismens kärleksbudskap. Jag tänkte avsluta med en kort text jag publicerade i Sydasien 2003, om ett möte i Lahore ett år efter bilden ovan är tagen, när Bush just förklarat kriget i Irak avslutat.
Spöken
Lahore, Pakistan – vår som går mot sommar. Nätterna är kolmörka och erbjuder ljumma vindar jämfört med dagens obarmhärtiga hetta. Det är tid för urs – den 959:e sedan hans död – för Data Ganj Baksh, Pakistans största dödsfestival för landets mest kända och älskade sufi; Gåvoskänkaren. Omkring en miljon människor tar till gatorna tre nätter i rad för att lyssna till religiösa sånger, dansa och röka bhang. Man får en känsla av att det ortodoxa samhället lyfter sin slöja och polisen tittar åt ett annat håll. Fram kommer horor, gangsters, dervischer och tiggare för att blanda sig med pilgrimer, familjer, businessmän och stora gäng av pojkar och unga män som stormar genom folkhavet.
Jag driver omkring nära Data Darbar där sufin ligger begravd och trängseln är ofattbar. Långsamt styrs stegen in mot det närliggande Heera Mandi, dansflickornas kvarter. Vid en stor korsning står jag rådvill, trött av larmet. En spenslig skugga smyger upp till mig och presenterar sig som Ahmed från Jalalabad, Afghanistan. Han erbjuder sig att följa mig till moskén för en guidad tur men som jag redan varit där föreslår jag att vi sätter oss på en yoghurtbar jag känner precis i närheten.
På vägen förklarar Ahmed att han tillhört talibanrörelsen men blivit utjagad från sitt hemland sedan amerikanerna satt en fientlig klanhövding vid makten i hans hemby. Ahmed har dock inte slagits vid fronten men arbetat som lärare. Allt han önskar nu är att kunna återvända till sin fru och deras barn som han inte sett på två år. Innan taliban tog makten odlade han vallmo på sluttningarna av Tora Bora, något som fick upphöra efter regimskiftet. Det innebar dock inte något omedelbart ekonomiskt avbräck eftersom han hade fyra kilo rent heroin hemma efter förra årets skörd. När nu tillgången ströps steg priserna brant och familjen kunde klara sig ännu en tid.
Väl framme vid yoghurtbaren möts vi vid ingången av en väldig svartklädd och mörkhyad man som ger mig en nick. ”Känner du honom?” frågar Ahmed. Nej, men han tycks känna mig, svarar jag förbryllad. Vi bjuder över honom till vårt bord och när han får en jordgubbsdrink i handen presentar han sig som ex-commandosoldat från Irak. Detta var under den tid då kriget just förklarats avslutat av Bush. Kvar fanns en djup indignation och chock, och i Pakistan en rädsla för att vara nästa land på listan.
Konversationen blev haltande eftersom Muhammed, soldaten, endast förstod arabiska och jag bara kunde några få fraser på urdu. Ahmed tolkade dock vänligt – förutom urdu och arabiska talade han också dari, pashto och en närmast felfri engelska. Vi talade en stund om ”galningen” Chalabi som givits plats i Iraks styrande råd utan någon egentlig opinion i ryggen. Mest satt vi nog tysta. Jag ville inte, vågade inte, fråga hur och varför Muhammed tagit sig hit. Han hade åtminstone överlevt.
När vi skildes åt gav irakiern mig ett handslag som en stenkross och jag gav mitt telefonnummer till Ahmed. Han ringde en gång när jag inte var inne. För mig blev mötet ett möte med spöken – som om Muhammed och Ahmed aldrig existerat. Förvisso existerade de inte i det strömlinjeformade medialandskapet eller i den statistik över dödsfall som enbart räknades i civila och amerikanska förluster. Vad hände med alla andra? För någon annan måste väl bomberna ha träffat? Och någon förlorat en far, en make, en bror?
Där och då, i Lahore, spelade det förflutna och eventuella begångna förbrytelser ingen roll. Vi var i första hand människor. Men jag hade hemma på mitt rum flygbiljetter bort från verkligheten.
Carl Forsberg
” Vår tids Thomas Nydahl göder en kultur av hat och potentiellt våld.”
Intressant. När Nydahl vänder sig mot intolerans, hat och våld inom muslimska kretsar är det alltså han själv som står för detsamma? Du vänder på lagen om orsak och verkan eller menar du på fullt allvar att problemen försvinner av sig själv om ingen påpekar dem? Med samma logik skulle alltså hedersbrotten öka om någon lyfte upp dem till ytan?!
Inte heller skulle man kunna skriva om den radikala vänsterns våldstendenser utan att stämpla 1.4 miljarder kineser i det kommunistiska Kina som våldsverkare. Men din missriktade välvilja mot världens alla muslimer hjälper varken dem eller oss eftersom det islamistiska våldet och förtrycket framförallt riktar sig mot den egna befolkningen i den muslimska världen.
Jag vet inte vilken planet du kommer ifrån men i min värld är det inte möjligt att öppna en dagstidning utan att läsa om hot och våld som sker i en muslimsk kontext någonstans i världen. Tror man att Rumis dikter dominerar i den muslimska världen saknar man all verklighetsförankring. Att vända sig mot auktoritära idesystem är att stå upp för frihetliga värden. Islam är potentiellt ett sådant i kraft av sina politiska ambitioner. Den är i grunden förtryckande eftersom den kräver individens underkastelse inför Gud, på samma sätt som kommunismen kräver allas underkastelse inför kollektivet, och fascismen inför staten.
Dagens islam reglerar samhällslivet in i minsta detalj varhelst den uppnår ett politiskt inflytande. Den överlämnar ingen aspekt av livet åt den fria viljan utan har både politiska, moraliska och vetenskapliga anspråk. Klädsel, moraluppfattningar, familjeliv, matvanor, finansliv etc. styrs med järnhand i den muslimska världen och lämnar inget åt slumpen. Detta är en realitet i den muslimska världen av idag även om det naturligtvis finns nyanser.
Jag tycker det säger sig självt att Nydahls text inte ska få stå utan svar. När han avslutar sitt inlägg med “Vår tids islam är en kultur av hat och våld”, då väntar i alla fall jag bara på de sedvanliga förbehållen, så vanliga från representanter från vårt senaste riksdagsparti: “ja, nu talar jag inte om dig men om andra muslimer”. Så fort man lämnar både diktens kanske i vår tid ofarliga och den politiska pamflettens/digitala offentlighetens säkert farligare verklighet för en social verklighet som inbegriper människor hellre än idéer, då ser man att allt det där man var rädd för inte stämmer.
För övrigt blir jag väldigt, väldigt förvånad över att en person som Askestad ger Nydahls formuleringar sitt stöd men jag tror att vägen mellan tanke och tangent ofta blir kort i en sådan här debatt.
jag har bara en fråga, och den riktar jag till david almer: delar du den läsning som carl forsberg gör av mina inlägg hos thomas? menar också du att jag är en barbar m m för att jag dristar mig att ge offentligt stöd åt thomas nydahls envisa pekande på företeelser i islam i och i samtiden i stort som är nödvändiga att kritisera?
och anser du att håkan sandells förhållningssätt till dem som han av olika anledningar inte sympatiserar med (och som han av någon anledning avsiktligt (?) söker att missförstå) är acceptabelt?
einar
Man kan läsa mer om Imam Khomeinis sufipoesi här: http://www.najaf.org/english/book/16/29.htm
Khomeini var en stor beundrare av Rumi och hänvisar till honom på flera ställen i sina skrifter.
Var och en som 1) kan läsa innantill och 2) inte gärna fäller negativt generaliserande omdömen om hela religioner eller kultursfärer borde reagera inför trossatser som denna:
“Vår tids islam är en kultur av hat och våld.” (från Thomas Nydahls blogg)
Det är den vanliga sammanblandningen av en religion och politiska våldsrörelser som talar i denna religions namn.
Vilket inte innebär att det inte finns svenska debattörer som ängsligt gnider sina ryggar mot islamismen (det räcker med att ta en titt på vad Andreas Malm och Mattias Gardell skriver). Vilket ej heller innebär att våldsamma inslag saknas i det politiska islam.
I så måtto kan Thomas Nydahls ha en poäng. Men så svårt kan det väl ändå inte vara att hålla två tankar igång samtidigt? Ja, det finns våldsrörelser som verkar i islams namn och dem skall vi kritisera. Nej, vi kan inte utifrån sådana företeelser uttala oss om en hel religion eller kultur.
Om det ändå vore så väl att Nydahl bara pekade på “företeelser i islam i och i samtiden i stort som är nödvändiga att kritisera.” Där hade vi väl alla kunnat mötas. Nej, problemet med Nydahls bloggskriverier är att vulgära argumentationsmönster löper fritt. Olustigt att se.
Vi vet det, Omar. och har läst en del av den i den tyska tolkningen. Sufipoesi – informerar vi den generelle läsaren – är även en genrediktning, där s a s den gamla klassiska spänningen mellan “Vinstugan” som reell taverna och esoterisk bild blivit entydig, och inga misstankar häftar vid Khomeini om annat än den ädlaste dygd innanför de retoriska formlerna.
Har j rätt för mig så skrev Khomeini det mesta av sin poesi under de franska exilåren, när han i värdig sufianda befann sig i uppror mot makten (Shahen). En pakistansk poetissa (hon måste få förbli anonym, hon är rädd för en del av Dina vänner, Omar), uttryckte inför mig misstanken om att den sufiska upproriskheten måste ha funnits kvar som en inre konflikt inom Khomeni efter det att han blev den maktutövare och maktmissbrukare som han blev.
1. På vilket sätt är vinstugan mer entydig hos Khomeini än hos t ex Hafiz?
2 Hur kan du kalla hela sufismen i hela dess mångfald för upporisk mot makten? Vilken makt, vilka uppror? Hela den ottomanska dynastin var t ex under 600 år ivrigare utövare och främjare av sufism.
3. På vilket sätt missbrukade Khomeini sin makt?
4. Även jag har utsatts för hot, just för att jag stöder Khomeini, gör det min sak mer rättfärdig?
Du kan få ett exemplar av min bok Islamisten i gåva. Där finns flera artiklar om sufism och islamism och hur de är relaterade till varandra.
Du kan även läsa den här artikeln. Få vet om att Saddam Husseins vicepresident, Izzat Douri, nuvarande ledare för Baathpartiet i Irak, också är sufishaykh:
http://alazerius.wordpress.com/2010/07/06/sufismen-tillhor-oss/
Som ett exempel på att sammanhanget, tyvärr, ibland kan vara mer sammansatt än så kan nämnas hur i Pamir-området – där man har lokala och markant frisinnade muslimska traditioner – man fram till modern era haft Negativa erfarenheter av intolerant Sufisk mission (enligt en ganska färsk doktorsavhandling j inte har tillgänglig hemma).
-På vilket sätt missbrukade Khomeini sin makt?, frågar du, Omar. Om j kan få fråga tillbaka; -Vad anser Du om stening/dödsstraff gentemot fattiga kvinnor som haft lite vänsterprassel?
J skall gärna köpa o läsa din bok “Islamisten”. Som gåva tillåter mitt samvete mig inte att ta emot den av dig, som saker nu står, och j ber om ursäkt för denna ohövlighet.
Christer: Nydahl kritiserade inte “intolerans, hat och våld inom muslimska kretsar”. Han drog alla muslimer över en kam. Det är obildat, otäckt och främlingsfientligt.
Kroppsstraff förekommer inom islams lag, som den är känd och erkänd av alla muslimer, särskilt under medeltiden, Rumis och Hafiz tid, och kan inte räknas till missbruk av makten, så länge de utförs enligt lagen. Finns det någon kritik av kroppsstraff hos Rumi? Jag har i alla fall inte sett röken av någon sådan kritik och inte hos någon annan medeltida sufi heller. Tvärtom är Rumis verk fyllt till brädden av hyperboliska lovsånger till profeten Muhammed, till sharia och Koranen, alltså exakt de källor från vilka dessa straff härrör. Om tillämpningen av kroppsstraff leder till en större synd än den man vill avvärja bör de inställas, säger en princip i sharian.
Ang. bokköp. Sätt in 200 kr + porto på pg-konto 548413-4.
Not. Kritik av kroppsstraff som “inhumana” osv är något som kommer ganska sent även i Europa. Det vore märkligt att vänta sig sådan kritik av medeltida skalder från Persien, vad de däremot kunde kritisera var att oskyldiga straffades eller råkade ut för orättvisor.
Men man definierade då orättvisor som något som bröt mot andan eller bokstaven i sharia, islams lagar, som var norm i dåtidens Persien.
Din uttolkning av Rumi är en smula tendensiös. Korkad är nog ordet, Omar.
Ditt svar i övrigt är exemplariskt i sin tydlighet och visar att du är en Bokens man, inte en Gudsman.
Ang. det postgironummer du lämnat, så är inte det här din reklamsida, och j påminner dig om detta endast en gång.
Einar! Jag har precis hunnit ta in debatten under lunchen. Ont om tid just nu, men för att försöka svara på din fråga: Jag anser att de fri- och rättigheter som vi åtnjuter i väst (och som vi badat i blod för att nå) bör skyddas mot den religiösa (eller politiska) extremism som hotar den (oavsett religion). Sen är vi alla i redaktionen individer, och har friheten att uttrycka oss som individer; de får svara för sig själva. Själv har jag deltagit i debatten med ett snabbt inlägg hos Nydahl (försökte med ett andra inlägg, men det dök aldrig upp), där jag försöker peka på att både kristendom och islam i olika tider haft samma blodiga recept för att nå makt, vilket jag menar ligger inbakat i de abrahamitiska religionernas intolerans mot oliktänkande. Jag är också av åsikten att goda kulturella produkter ur vilken kultur det än må vara är värd att ta tillvara.
david, tack för ditt svar, som jag uppskattade.
jag hade tänkt avsluta deltagandet i detta sammanhang – som i mitt fall handlade om att ge thomas nydahl ett stöd för hans kamp mot orättfärdigheter, var de än visar sitt fula tryne – med att säga att vi åtminstone kunde vara överens om att Rumi (och delar av sufismen) tyvärr inte har så mycket med dagens politiska, ekonomiska och sociala verklighet att göra, och att vi därmed kunde vända vårt fokus mot de problem världen är full av – men nu har självaste mohammed (omar visserligen, men ändå) dykt upp och gjort även denna samstämmighet snart nog omöjlig.
jag önskar er allt gott, och må Gud vaka över oss
einar
Håkan Sandell, du gör bort dig! Du besvarar inget av det Omar skriver, utan vänder dig istället till Ad hominem-argument.
Även om jag inte håller med Omar i hans politiska hållning så måste jag erkänna att han har en poäng i det han skriver.
Du projicerar tyvärr dina moderna värderingar på medeltida texter.
Tack för ditt inlägg, Magnus. Jag håller helt med dig. Men jag tycker David Almer låter Askestad komma lite väl billigt undan här.
Ser du inte själv att du tackar en en islamofob för vad han skriver, Einar? Håller du verkligen med om att “Vår tids islam är en kultur av hat och våld”? Eller tycker du att det på något sätt finns förmildrande sätt att tolka den frasen?
Carl: Jag ställer mig kritisk till alla system som anser att religion ska gå före sekulära system där alla människor oavsett religion etc. har samma rättigheter och skyldigheter.
Samtidigt är det självfallet naivt att tacka Nydahl för att kämpa mot förtryckarideologier, om man som Nydahl verkar göra samtidigt klumpar ihop alla muslimer till någon slags Saurons orchhord. Det är ett tråkigt och enkelspårigt generaliserande som man känner igen från exempelvis skogstokiga feminister som ser alla män som potentiella (eller värre: predestinerade) våldtäktsmän. Kristna borde i så fall lika predestinerade att begå samma illdåd som extremgrupper inom islam (det är bara att läsa Bibeln). Det borde historien ha lärt oss, oavsett om Nydahl anser att Kristus och Muhammed är fullständigt olika som profeter – det skiter de religiösa virrpannorna i. Det är de respektive kyrkorna och vad de gör och har gjort mot oliktänkande i Jahves eller Allahs namn som är det intressanta.
Och för att själv generalisera: jag vet inte om islam eller kristendomen bränt flest böcker genom historien.
Carl, jag försökte föra samma debatt direkt med Thomas Nydahl på hans blogg. Då stängde han av kommentarsfunktionen.
I övrigt klargjorde Magnus ovan en hel del. Tack för det svaret.
Ja, udden var ju inte alls riktad mot dig här David, det vet du. Men bra förtydligande icke desto mindre.
Vad Håkan Sandell ägnar sig åt är önsketänkande och projicering. Du kan inte förvänta dig att finna en kritik av kroppsstraff hos en medeltida religiös lärd, vare sig i Europa eller den islamiska världen. Du har inte gett några tillfredsställande svar på mina frågor.
Ang. Gudsman och bokman. Jag är muslim.
Jag tycker att det är intressant att Mohamed Omar, som öppet umgås med nationalsocialister och som inte kan säga många meningar utan att säga något antisemitiskt, är välkommen hit, och att hans frågor besvaras seriöst.
Nazister och islamister går tydligen an, men inte sverigedemokrater. Forsberg och Sandell, ert tal om sufismens skönhet ter sig för mig som en dimridå. Månne ni har en annan agenda bakom än lyfta fram diverse poeter?
Carl Forsberg skriver:
#Men det som är uppenbart för mig är tydligen inte uppenbart för alla. Den svenske författaren Einar Askestad tackar till och med Thomas Nydahl för dennes klarsynthet. Man baxnar! Finns det måhända fler svenska författare där inne i garderoberna som vill sälla sig till islamofobernas skara? Hur många? Röstade de på SD?”
Carl Forsberg, kan du verkligen läsa vad du själv skrivit här utan att blygas?
Sanningen är ju att om de etablerade politikerna tagit hotet från islamisterna på allvar hade inte behovet för ett nytt parti i riksdagen funnits. Vad Thomas Nydahl har gjort är att han i åratal varnat för den hatande farsot som nu drabbar land efter land. Men att varna för islamismens hat är enligt dig att hata själv. Du vet mycket väl att Thomas Nydahl är övertygad motståndare till alla former av nationalism, även sverigedemokraternas i mitt tycke tämligen blygsamma variant. Du VET att han inte röstade SD och aldrig någonsin övervägt det. Men istället för att ge Nydahl en eloge för att han upptäckt och varnat för farorna för den dominerande riktningen inom islam idag avfärdar ni honom som hatare och – det värsta av allt i er värld – sverigedemokratisk sympatisör!
Det skulle vara skrattretande om det inte var så tragiskt.
Men att använda ordet sverigedemokrat som skällsord duger inte längre. Den tiden är förbi. Nu är det sak och inte person som gäller för den civiliserade människan i varje diskussion som handlar om att se och bemöta vår tids faror.
Vackra ord om islams kärlek övertygar inte, allra minst Sandells betygande om hur mycket han och Forsberg älskar mig och alla andra människor på Oslos gator (se inlägget Islams kärlek). Er kärlek har mer gemensamt med totalitärt hat: vi oliktänkande ska löpa gatlopp ända fram till paradisets portar.
Jag skulle vilja komma med en anmärkning till JohannaV här. Efter 2001 har väl få hot tagits på så stort allvar som islamister? Har du missat debatten om Guantanamo, övervakning av all datatrafik i syfte att förhindra terrordåd, etc. Nu senast i Gbg blev ju en familj väckt av instormande poliser. Det är väl snarare så att den amerikanska modellen med guilt by association blivit norm också i EU. Sedan är det väl inte konstigt om någon säger sig baxna över uttalanden hsom är svåra att tolka på annat sätt än vad Nydahl faktiskt skriver, att “islam är en kultur av hat och våld”. Jag tycker det kommer rätt nära SD (ingen har väl förresten påstått att Nydahl röstade på dem?).
Iaf. organiserat kroppsstraff för kätteri är en ganska senmedeltida företeelse inom katolicismen, det var först stadgat på det 3:e Laterankonsiliet 1179. Innan dess var det frihetsberövande och exkommunikation som gällde. Men sen körde ju inkvisitionen igång på allvar efter Innocentius IV:s bulla Ad extirpandam 1252 då tortyr blev en del av kyrkans effektiva rättsmedel. Men visst. Förespråkande av aga finns ju redan hos Augustinus.
Johanna,
en önskan: läs mitt inlägg ovan. Läs igen. Tänk efter. Läs sedan Carl Forsbergs och David Almers inlägg. Läs Håkan Sandells urpsrungliga bloggpost om “Islams kärlek”.
Ingen av dessa “skönandar” (Nydahl) har väl i denna debatt satt försvaret för fri- och rättigheter mot barbari och totalitarism i fråga? Ingen har väl förtigit att där finns våldsverkare i islams namn? Eller anser du att Håkan Sandells bloggpost i sig innebar ett förnekande av militanta drag hos islamismen?
Thomas Nydahl gör ju något mer än att bara varna för militant islamism. Han stämplar “islam” som en hatets och våldets kultur. För den formuleringen förtjänar han kritik. Så enkelt är det.
Omar-, den som försvarar kroppsstraff etc etc är du, och du om Khomeini, och icke Jalal al-din Rumi, hans hela anda är en mycket annan o annorlunda. Den är en ros, nära fulländad. Den går inte att omformulera.
J har utan att det är märkvärdigt på ngt vis runt 1500 sidor Rumi här på 4 olika språk, vad gäller dikter o versberättelser, Forskningsmaterial o kommentarmaterial på området är, som vi vet, mycket omfattande, man erkänner sin otillräcklighet. Din formulering “hyperboliska lovsånger till sharia” är inte det första som kommer mig eller någon annan j hört om i tankarna vad gäller läsning av Rumis djupa djupa poesi, den ende du kan få till att tro något sådant är de som inte har tagit del av den.
Förmodligen är det knappt anständigt att ta det här samtalet med en fascist som du (har blivit). Men j minns hur du en gång – för inte så längesedan – var en annan; en känslig, humoristisk, infallsrik, yngre man; utgivare av en förnämlig muslimsk kultur- och debattidskrift vid namn Minaret. Din neråtstörtning har varit abyssal och mörk. Och – underligt att känna – är detta ditt avgrundsfall mig en personlig sorg äkta nog för att j skall märka ett stort obehag i att höra från dig. Du söker en kontakt tillbaka, men som j inte kan vara med att ge dig, inte förrän du tar en uppgörelse med dig själv och din upprepat demonsterade vilsnegånga inhumana blindhet.
Ngt bara delvis annat; j såg tidigare idag här på kommentarfältet formuleringen; “..jag vet inte om islam eller kristendomen bränt flest böcker genom historien..”. Det kan behöva utredas: Den som bränner boken är inte den samme som den som skriver den. Den muslim som höjer piskan till staffslagen är inte den samme som den muslim vars rygg träffas av slagen. Den kristne som tänder kättarbålet är inte den samme som den kristne som brinner på det bålet. Det är inte ens fråga om samma Islam, eller om den samma Kristendom.
Ett intressant drag i intervjuerna med den ryske diktaren Joseph Brodsky särskilt det första decenniet efter utvisningen från Sovjetunionen (tidigt 70-tal), är hur han enträget vägrar att anklaga det sovjetiska systemet för ondskan han mött; ond var istället domaren, partibyråkraten, polisspionen, fångvaktaren, psykologen; de som han var o en helt personligen mött o behandlats illa av; han avvisade alltså konsekvent att överföra deras onda handlingar till att lastas ett ont system eller en ond idé. Han höll de istället personligen var o en enskilt ansvariga.
Rättelse. Ang. Rumis diktning; “den går inte att omformulera”, bör vara: den går inte att omformulera till debattspråk. Som poesi är den däremot en ständig varierad omformulering (av vad Rumi aldrig helt förmår uttrycka.).
Johanna V;
nej, du har rätt, det är en smula flåsigt att skriva att “vi” älskar dig”. Det var bara så att du just i din kommentar under “Islams kärlek” hade skrivit om “vårt hat”, inte ngn islamsk kärlek där inte, utan hat. Så j ville bara lugna dig, som man lugnar en häst, fast genom att skriva: vi älskar dig, och du behöver inte ta det så högtidligt. J kunde också helt enkelt ha skrivit: nej då, vi hatar dig inte vi inte.
Sanningen är nog att j finner det mycket svårt “att älska dig”, men j kan försöka, tillräckligt ivartfall för att stå ut med dig här på bloggen.
Håkan Sandell, du menar väl inte på allvar att Rumi var mot kroppsstraff. Vad är det som får dig att tro detta?
“Nils”, skall du kanske istället berätta lite för oss andra om Din Rumi-läsning. Det kunde ju vara intressant.
“Håkan Sandell”, förutsättningen måste väl ändå vara att Rumi inte var mot kroppsstraff med tanke på att han trots allt levde under medeltiden. Dessutom var han en mulla.
Om du trots detta faktum vill säga att han hyste moderna västerländska åsikter måste du vara beredd på att bevisa det.
“Nils” – som du inte heter, kolla hellre ditt lokala bibliotek imorn, om hur Rumis masnavis är skrivna (dikterade) de sista åren i Rumis liv, o efter det omstörtande mötet med Shams – med allt vad det innebär (Shams var inte just en Sharia-man), o efterföljande socialt tumult m familjemotsättningar, det är trivia-kunskap i sammanhanget, o även Paulus förändrades f ö fr ett t ett annat, det kan du också läsa om i en bok. J har f ö ett mycket levande förhållande till Johannesevangeliet utan att ha den stora biografin över Johannes tillgänglig, har du? Din Rumi-läsning har du alltså inte fått ut mer av än ditt fixerade tjat om kroppsstraff. J undrar mycket Vad du läst. “Moderna västerländska åsikter” vore väl annars inte en helt dum idé för dig och för Omar, i annat fall får du gå tillb t Spöknippet.
Håkan, jag har inte förändrats så mycket som du tror. Du kanske inte har en helt korrekt bild av den islamism jag företräder. Den 27 november har jag arrangerat en föreläsning om Ivan Aguéli. Föreläsare är Ahmed Valsan, son till Michel Valsan, lärjunge till Frithjiof Schuon. Vore trevligt om du kunde dyka upp några av våra föreläsningar. Jag är fortfarande munter! Muhammed sade faktiskt att man inte ska vara tråkig och butter. Och jag försöker följa hans bud.
Omar-, Och j skall hålla ett kort föredrag f tvåhundra gymnasieelever om “Dödssynderna” och har ägnat en hel del tankemöda åt hur man definierar dödssynd på ett förklarande sätt för en tonårig sekualiserad svensk. Oåterkallighet blir min definition, den handling som inte går att göra god igen.
Själv är du högintelligent, inget skulle behöva vara oåterkalligt, inte ens de kontakter du höll med nynazister via din blogg förut om den beskrivning av kartläggningen som refererats f mig är riktig. Halva livet kunde ligga framför dig.
För övrigt har jag inte försvarat kroppsstraff idag utan endast påtalat det osannolika i att ett en medeltida lärd hade vänt sig mot dem. Kroppsstraffen hade funnits där och då även utan islam. De fanns överallt, även i Europa. Och de fann stöd i alla religiösa traditioner. Läs Manus lagar. Men förändringar av bl a den socioekonomiska situationen har också förändrat vårt sätt att se på straff. Du kan t ex läsa ett kort häfte med titeln “Rättsutvecklingen i Sverige” som tar upp dessa saker.
Till David Almer vill jag säga att jag inte syftade på straff för kätteri eller avfall utan kroppsstraff i största allmänhet. Läs våra svenska landskapslagar, som Grimberg menar är ett fint uttryck för “den germanska rättskänslan”.
Omar, nu är du beklämmande.
Håkan Sandell, varför kan du inte bara besvara Omars påståenden och argument utan att attackera honom som person?
Omar: du diskuterade förespråkande av kroppsstraff hos religiösa lärda. Det var det jag anknöt till.
Detta kommer an på att Håkan inte har en inklination att tillägna sin tid med att bemöta Mohameds argument med intelligens och vetenskap. Istället är det påhopp och insinuationers respons som man väljer att bemöta Omar.
Mycket bra broder Mohamed och håll huvudet på skaft när du motargumenterar durkdrivet med intelligens och kunskap för att motbevisa våra motståndare.
Nu tror jag att diskussionen blivit ungefär så intressant som den hade potential att bli och därefter börjat avklinga. Djupanalyser av Khomeinis poesi och statsmannaskap kan de som är intresserade av sånt följa på annat håll.
Retrogardet tackar för ert engagemang och ser fram emot att möta er i kommande diskussioner om konst, poesi, ockultism och droger – och för all del, annat också.
Denna tråd är nu stängd för kommentarer.