Håkan Sandell skrev för några dagar sedan intressant om Edith Södergran och “modernismen” i Kristianstadsbladet. Det får mig att tänka på den långsamma, men som jag tror oundvikliga, revideringen av svensk litteraturhistorieskrivning som Peter Luthersson varit inne på bl.a. i Svensk Litterär modernism. En stridsskrift (2002), och som ger en vidare utblick över det modernistiska fältet.

I Sverige har man ofta stirrat sig blind på formexperimenten som tecken på litterär modernism, vilket gör Pär Lagerkvist till “tidig introduktör” av litterär modernism, något som i ett vidare perspektiv rimligen är en felaktig slutsats. Man kan bl.a. peka på poesin i Baudelaires efterföljd och den litteratur som frodades i Sverige av tidiga Baudelaireintroduktörer.

David Almer