Till den officiella sedlighetens entreprenörer

Emil_kléen_porträtt2När jag 2006 letade efter material på universitetsbiblioteket i Lund, stötte jag på en rad strödda klipp från Emil Kléens publicerade dikter. Att Kléen använde antikristna och socialistiska teman i sina dikter visste jag, men ett par av dem var mer uttalat “radikala” än andra, och dikten nedan,  “Moral, till den officiella sedlighetens entreprenörer” (Arbetet 1889-08-13) skrevs av den 21-årige studenten Kléen som, påverkad av kretsen kring Bengt Lidforss och Axel Danielsson, testade sina vingar som lätt satanistisk samhällsomstörtare, om än i ganska modest form:

Han är ej vår, er vite Kriste
för honom ej vi böja knä! –
Ty ej för oss sitt blod han miste
på korsets blodbestänkta trä.

Att köttet döda! – – Nej vi skria
det hellre högt ett blodvarmt hell,
den tid som stundar in vi sia,
den dag som gryr ur seklets kväll.

Försakelse! – – Nej låt oss leva
vårt liv så fullt som möjligt är,
nej låt oss ut med lystnad kräva
var lycka stunden i sig bär.

Vi tro den ej, er gamla saga,
om himmel att belöning ge
åt den, som tåligt vill fördraga
härnere mödans tyngsta ve.

I sutten lungt i ljuva drömmar
vid edert rågat läckra bord
och talten vid champagne, som strömmar,
försakelsens tårvätta ord.

Ur skökans famn på predikstolen
I gingen raka vägen opp
och tänkte än på sidenkjolen
som smidigt smög kring famnad kropp –

Och medan era läppar täljde
för packet bud av sträng moral,
er strupe sista droppen sväljde
av vin som rann ur rik pokal – – –

Då bröt där fram en glimt av ljusning,
ur djupen sjöd ett skri er mot
och ned uti er drömberusning
det föll med klangen av ett hot.

Allt högre går det, hur I söken
att dämpa ned dess gälla ljud;
trots ambralukten, viraksröken
vanmäktig är han nu, er gud.

Hans tid är all. Ett nyfött sekel,
ett lyckligt, gryr i glöd och brand;
jag ser dess vitblå mene tekel
stå ristat in i österns rand.

St. Just (= Emil Kléen)

 

/David Almer

This entry was posted in Blogg.

Leave a Reply

Your email address will not be published.