Både retrogarde.org och vår tidigare pappersutgåva Aorta har upprepade gånger riktat sökarljuset mot Stefan George (1868-1933). Här till exempel, med introduktionen “En språkets föryngrare“. Tysk symbolist, språkmagiker, homosexuell. Ett intresse odlat med sådan iver att Dagens Nyheter (herr Fioretos) under hetare kampår rentav jämförde med George-kretsen och benämnde Oslo-retrogardet som varande en samling vitsminkade fjollor (sic). Här delar så eder trogne medarbetare Thomas Tibern, utan att darra på sminkpennan, med sig av ytterligare ett kort hommage till den bålde rhenländaren, och en vidareförmedlad hälsning till pseudomakten i huvudstaden och dess tomma prat. Puke, Pocker och Padda! /Thomas Tibern
Stefan George
ur Häxstrofer
(fr. Der Siebente Ring -, 1907)
Vi skrattar åt era vanföreställningar,
åt era sanningar som vansläktats.
För era ögon, blå och svaga,
blir dagarna vagt otillfredställande.
Men våra ögon spanar med sin nattsyn
djupt inom sig sitt fundament.Ni känner endast jordens hud,
där vi vet om tusen olika namn
för vindar och molnformationer,
för härskaran i vattenskålens djup,
för tusen dunkla såningskorn
som gömda gror i mörkrets famn.För oss sker danserna i kramp.
Trots tunga magveck och valkar
tycks oss våra kroppar så vackra.
En väldoft är oss gravluftsstanken.
I ständigt framvirvlande larm
så uppfattar vi harmoniska klanger.Ni botades aldrig från er ögonstarr,
och går där, stängda, känslokalla.
Vi festar vid vår träskmarksutkant,
och andas tarmgaser från hästslakten.
För oss så stiger varat fram, i ett
förklarat ljus av giftig fosforglans.
(Översättn. Thomas Tibern)
– –
(Fotnot: ill; Hans Baldung Grien, 1510)