I nya numret av TIME magazine, April 3, 2017; prenumeranter får den lite tidigare) uttalar sig Camille Paglia, retrogardets gamla gudinna, om den tillväxande åsiktspolisen kring medias språkrekommendationer och vid universitetens regleringar av studentikost samexisterande, och gör samtidigt en överraskande kommentar till den ideologiska diskursen liberal/konservativ. Paglias TIME-artikel är en en presentation av hennes nya bok “Free Women Free Men – Sex, Gender, Feminism”, och här följer ett par första stycken av artikeln, som jag hoppas i förköp till boken blir läst och diskuterad i Sverige, och där språkbruket som alltid följer Paglias speciella temperament:
“Historien förflyter i cykler. Den pestvåg av Politisk Korrekthet och medföljande attacker på yttrandefriheten som utbröt under det tidiga 1980-talet men slogs tillbaka under 1990-talet har nu hämndlystet återvänt. Här i USA patrulleras såväl universitet som mainstream-media för närvarande av en lika välmenande som hänsynslös tankepolis, lika dogmatisk i sina uppfattningar som en gång den spanska inkvisitionen. Vi har än en gång kastats ut i ett etisk kaos där intolerans förkläder sig som tolerans och där individens frihet krossas under gruppens tyranni…”
Paglia fortsätter:
“…Det grundläggande åliggandet för min nya bok “Free Women Free Men” gäller tankefrihet och yttrandefrihet – öppen, oövervakad och oinskränkt av såväl liberal som konservativ ideologi. En diktotomi som liberal/konservativ, med sitt upphov i splittringen vänster/höger i efterföljd av franska revolutionen, har blivit hopplöst föråldrad i en ny och mer komplex era av gränsöverskridande teknologi och globaliserad politik. En sådan bitter polarisering mellan liberalism och konservativism har i såväl USA som i Europa blivit så extrem och högröstad att det tangerar det mentalsjuka, avskild från det dagliga livets sunda förnuft…”
Camille Paglia understryker, sin kritik av PK-kulturen till trots, troheten till sin feministiska allians;
“…Min dissident-gren av feminism gavs sin grund i min egen barndomsupplevelse av att vara en oregerlig rebell innanför 1950-talets kvävande konformism, då amerikanerna utmattade av två decenniers ekonomisk instabilitet och krig tillbakaföll i en victoriansk kult av hemliv och hushållslära vilken starkt begränsade flickors ambitioner och spärrade in dem i rollen av en sockerersättnings-söt femininitet med ett tillgjort leende på läpparna…”
/Er, Thomas Tibern
(Fotnot: översatta citat ur TIME, April 3, 2017. “Free Women Free Men” utges av Pantheon.)