Vjatjeslav Ivanov – Ur »Tankar kring symbolism«

Om jag, som poet, vet hur man målar med ordet (poesin liknar måleriet – »Ut pictura poesis« – förklarad i klassisk poetik efter Simonides, enligt Horatius), målar så att lyssnarens fantasi skapar det jag återger med den klara visuella kvalitén av vad som kan ses, och ting som jag namnger presenterar sig för dennes själ prominent i sin klarhet och levande i sin måleriskhet, mörka eller ljusa, rörliga eller stilla, enligt sin förstådda uppenbara karaktär; om jag, som poet, vet hur man sjunger med magisk kraft (eftersom »det inte räcker att verser är vackra: låt dem även vara melodiösa och villigt teckna lyssnarens själ varhelst de önskar,« »-non satis est pulchra esse poemata, dulcia sunto et quocumque volent animum auditori agunto« – som klassisk poesi statuerar med Horatius ord, rörande detta varsamma förförande), om jag vet hur man sjunger så ömt och så kraftfullt att själen, intagen av ljuden, undergivet följer mina pipor, längtar med min åtrå, sörjer med min sorg, brinner med min extas, och lyssnaren med harmoniska hjärtslag svarar de skälvande musikaliska vågor som bär den välljudande dikten; om jag, som poet och vis, äger kunskap om tingen, kan glädja lyssnarens hjärta, bygga upp hans sinne och fostra hans vilja; men om jag, krönt med den välljudande kraftens treeniga krona, som poet inte vet, trots denna trefaldiga förtrollning, hur förmå lyssnarens själ att sjunga tillsammans med mig med en annan stämma än min egen, inte i samklang med dess psykologiska ytlighet, men i dess dolda avgrunds kontrapunkt – att sjunga om det som är djupare än de djup jag avslöjar, och högre än de höjder jag gör molnfria – om min lyssnare enbart är en spegel, enbart ett eko, enbart en som tar emot, enbart en som absorberar – om mitt ords sken inte trolovar min tystnad med hans tystnad genom en regnbåges mystiska förbund; då är jag inte en symbolistisk poet.

[- – -]

Jag är inte en symbolist om mina ord inte i lyssnarens känslor frammanar kopplingen mellan vad som är hans »jag« och vad som är hans »icke-jag« – kopplingen mellan ting som bevisligen är separerade; om mina ord inte genast övertygar honom om ett dolt livs existens där hans sinne inte anat liv; om mina ord inte rör kärleksenergin i honom mot det han tidigare var oförmögen att älska eftersom hans kärlek inte kände de många boningar det besatt.

Översättning (från engelska): David Almer

Leave a Reply

Your email address will not be published.