I Vestmanlands Läns Tidning, Fagersta-Posten, Dalarnas Tidning, Örnsköldsviks Allehanda, m.fl. kunde man för två dagar sedan (22 februari) läsa Kristian Lundbergs krönika “Går det att veta vilka böcker som kommer att bestå tidens prov? Nej, knappast.”, som Lundberg inleder med övergripande funderingar över kulturlivet och dess urvalsprinciper, som förtjänar att citeras;

Fri Press Förlag utger ett urval tidigaste dikter av Håkan Sandell; Himlen tippar över – postpunkpoesi 1981-1987. Där man kan följa den unge poeten genom Malmö, Köpenhamn, Göteborg och Berlin, innanför tidens subkultur och med hans franska influenser. Boksläpp är 27 februari, men boken går redan att köpa från förlaget; https://fripress.se/himlen-tippar-over/ 

I lördags kunde man på fullsatta Norlis antikvariat i Oslo fira retrogardismens 25-årsjubileum och den officiella lanseringen av Aortas jubileumsnummer (nr. 28).

Vårt nya Aorta-nummer recenseras i dag av Jonas Thente (Dagens Nyheter) under rubriken “Aorta hissar på nytt den retrogardistiska fanan”, där vår recensent menar att “[d]et är en imponerande, rik och mångfacetterad återkomst” och finner skäl att framhålla de “mycket, mycket läsvärda” essäerna om bland annat “den sendjudiska/ryskortodoxa sofianismen”, som Marie Tonkin skrivit om, och Martina Björks “inspirerande essä […] utifrån Ovidius och hans ‘Metamorfoser'”, samt hur “Håkan Sandell äreräddar den ökände ockultisten Aleister Crowley som diktare”. Även de skönlitterära inslagen framhålls. Huvudstadsrecensenten avslutar med ett frejdigt “Vita brevis, ars longa!” vilket vi förstås inte är sena att höja en skål för.

Efter en mångtusenårig kinesiska poesitradition så kom till sist moderniseringsförsöken. Nymånesällskapet tog sitt namn från något så specifikt som en dikt av Indiens moderne store poet Rabindranath Tagore, och stod samman som en västerländskt orienterad men nationalistiskt färgad grupp, där man annars politiskt rörde sig vänsterut under trycket av den japanska expansionen (på kinesiskt territorium). Man hävdade likafullt konstens frihet och självständighet, alltså likväl mer L’art pour l’art än Lenin. Gruppen hade sin tillhörighet knuten till handelsstaden med de internationella vyerna, Shanghai, och utgav även en tidskrift, Nymåne.

Yahya Hassans har hunnit bli 24 år, hans debutdiktsamling Digte utkom för 6 år sedan, och har i Danmark där en normal upplaga för poesi ligger på 400 exemplar nu sålt i häpnadsväckande 120.000 exemplar, vilket naturligtvis inte utgör någon kvalitetsgaranti men har gett en knuff åt den unga danska lyriken generellt (för att nämna bara en favorit, Asta Olivia Nordenhof). Denna novemberhelg hyllar konservativa Weekendavisen honom på ledarplats i tidningen, med orden;

Kristian Lundberg har placerat sig i vår lyrik ett ställe mellan Karl Vennberg och framtiden. Född 1967, och likafullt kanske den yngste svenske poet där fullödig dikt och karaktäristisk personlighet uppgår i tydlig enhet. Requiem över en förlorad son (Lindelöws bokförlag) utgör Kristian Lundbergs runt 20:e diktsamling – det är inte helt lätt att räkna – sedan debuten med Genom september 1991, vilken också förblivit min favorit om än kanske inte utan ett inslag av ungdomsnostalgi. På samma nivå befinner sig den nyutkomna samlingen även om det hos den mogne poeten tillkommer en förmåga att ta ut kurvorna och tala i fullständiga satser, så som alltid står att lära hos de antika romerska poeterna, eller som här kanske snarare i bibelversernas sjungande halvprosa. Vi närmar oss alltså en fullkomning.

Här recenserar en av våra norska medarbetare Henning Næss, den svenske poeten Michael Economous nya diktsamling Christos/Ötzi, utgiven av Malmö-förlaget Smockadoll, 2019.

Den här presentations-sajten har – i likhet med vår tidigare tidskrift, Aorta – haft en inriktning på den korta essän, och mellan publicerade dikter har det varit glest. Här stod ändå en tolkning av en av den tyska expressionismens ledande poeter, Else Lasker-Schüler (1869-1945)  och här av den finska poeten Anni Sumari (f. 1965); Idag publicerar vi en ny dikt av en av sajtens fasta medarbetare, den norske poeten Henning Næss, “Sovende mennesker er som glassblåsare…”.