Johannes Gjerdåker (1936-2020) mötte jag endast vid ett par enstaka trevliga tillfällen. Men denne var en klassiskt spränglärd poet. Som översättare gjorde han sina starkaste saker från latinet, med höjdpunkt i Horatius “carmina” som han hanterar med musikaliskt öra och stor språklig spänst, på den mest klingande men också hårdmejslade nynorska. Det är förstås Sapfo som Horatius här åkallar eller rättare sagt alluderar på, som så ofta, han har ju lånat hennes versmått;
Jorden öppnar portarna – ny diktsamling av Sandell
Min kollega Håkan Sandell utkommer med nya visionärt inkorrekta dikter, i diktsamlingen “Jorden öppnar portarna” (Smockadoll förlag, 2023, 173 s.) Ute nu på förlaget och i nätbokhandlarna.
/David Almer
Sylvia Plath + Ted Hughes
Poetparet Sylvia Plath och Ted Hughes förblir för alltid sammanknutna i en delad myt, genom den enes bråda död för egen hand, och denna myt formad redan i den senares livstid. Detta påminns vi om i Michael Economous snarast sökande dubbelbiografi Ted och Sylvia – Ett förståelseförsök (i bokserien Lumen, på h:ström, 315 s.) Det är en personligt hållen genomgång av primärt deras år tillsammans. Boktitelns “förståelseförsök” verka peka på en underliggande drivkraft att här genom sina två huvudpersoner försöka förstå sig på kärleksrelationers dynamik generellt.
Nya målningar av Christer Karlstad
På Galleri Semmingsen i Oslo kan man fram till den 8 januari 2023 innanför en grupputställning se nya målningar av Christer Karlstad. Tidigt en del av huvudstadens klassisk-figurativa miljö tillhörde han professor Jan Sæthers legendariska “klassiska”-klass vid Kunstakademiet i början av 00-talet. Sedan dess har han fortsatt att utveckla en målerisk hantverksskicklighet tills den kommit att stå i nivå med det svenska sena 1800-talets och sekelskiftets konst. Min enda invändning mot strävan efter formfulländing är att den kan bli självändamål. Fast Karlstads naturmåleri har alltid varit rotat i symbolismen, vad som skildras har varit lika viktigt som hur det avbildas. Ett litterärt måleri som man brukade säga, och som modernismen avsåg som kritik.
Et lys er slukket i St. Olavs gate
Et lys er slukket i St. Olavs gate
(Christopher Rådlund in memoriam)
Jeg gikk ned St. Olavs gate
Og kikket opp i et formørket vindu
Der bodde én jeg kjente
Med en generøsitet som bare varte
og varte
Et lys er slukket i St. Olavs gate
Christopher Rådlund in memoriam
Igår begravdes Christopher Robin Rådlund (1970-2022) i svenska Margaretakyrkan i Oslo. Kyrkan var fullsatt, och alla i kretsen kring honom var samlade. Det var en vacker stund som ackompanjerades av kompositioner av Marcus Paus och Arvo Pärt, med kör under ledning av Håkon Nystedt. Cellisten Johannes Martens tillsammans med Christophers son Elias Rådlund på flygel, samt Per Anders Håvelsrud på orgel kompletterade. Ditte Marie Bræin höjde till taket, och där ovan, sin rena medeltidssakrala sopranstämma.
Seamus Heaney och Durs Grünbein
Seamus Heaney – nobelpris 1995 (medan jag bodde på Irland, det var en jäkla uppståndelse) – tackade för en del år sedan ja till att besöka Oslo-retrogardets poesiscen, så kallade Frie Kunsters Internasjonale litteraturprogram, men hjärtattacken kom i vägen. Heaneys svarsbrev har av någon anledning fått ligga kvar på mitt kylskåp, som om det kom igår och han snart stod i dörren. Till denna uppläsningsserie producerades oftast små tryckta utgåvor, och jag hade redan valt ut de tio dikter som jag ansåg var Seamus Heaneys bästa, samlat sett. Ingen av dessa är med i Tommy Olofssons nya tolkningsvolym Hundra dikter (Natur & Kultur, 2022).
Christopher Rådlund 1970-2022
Christopher Rådlund kom från Konstindustriskolan i Göteborg till Oslos Kunstindustriskole, senare dess Kunstakademi, i mitten av 90-talet. Efter en strid vid den norska konstakademin, där Vebjørn Sand anklagat akademilärarna för att inte kunna teckna, togs frågan ända upp till den norska riksdagen, Stortinget, som tog beslutet, mot konstakademins egen önskan, att införa en klassisk-figurativ klass under Professor Jan Sæther, för ändamålet hemkallad från Los Angeles.
Från poesins sommarö
Ny som gästskribent på sidan är Michael Economou med en inkännande artikel om den karibiske poeten och världsmedborgaren Derek Walcott (Nobelpriset i litteratur 1992). Economou utgav senast bl a diktsamlingen “Christos/Ötzi”, och utkommer senare i år med en dubbelbiografi över Sylvia Plath och Ted Hughes, i h:ströms serie Litterära profiler. /Red.
En dikt för alla tider och framtid
Fransk poesi första-plats måste vikas för Victor Hugos dikter, den andra kanske delas mellan Baudelaire och (belgiske) Verhaeren eller vikas för det bästa hos Leconte de Lisle och Verlaine. Men den store nummer tre, och från efterföljande 1900-tal, det är Saint-John Perse. En poet som borde kunna fascinera den yngsta delgenerationen av sci-fi- och fantasy-fantaster, och som i framtidens katakomber alltid kommer att läsas av en liten utvald skara.