Den som på riktigt åstadkommit något möter alltid kritik. Om Pia Tafdrup har det bland annat hetat att hon låter högtidlig. Inte en särskilt fångande kritik av en poet med en översjö av starkt realistiska element i sin diktning. Men jag kom att tänka på saken redan vid första dikten i hennes nu färdigställda lyriska storverk över de fem sinnena. Fem diktsamlingar som nu samlats i jättevolymen Sinneskvintetten (Smockadoll förlag, 2023), i svensk översättning av Jan Henrik Swahn. Det är den andra boken av Tafdrup på Malmö-förlaget, efter att tidigare diktsamlingar av henne utkommit på Ellerströms i Lund. Vilket är den vanliga ordningen för presentationen av dansk poesi i Sverige alltsedan 1800-talets slut, först mottags den av det skånska slättlandets varma famn, för att så efterhand irra sig norr upp över granitberget.

Vår tid glömmer. Den fruktar egentligen allting utanför nuet. En författares verk glöms när författaren inte längre kan värna det med sin fysiska närvaro; böckerna börjar lukta illa, av det nuets stora fest mest fruktar, sitt eget slut. Men detta är ett missförstånd, i verket ligger ett frö, som när det finner sin jord kan börja leva på nytt. Jag hoppas att detta skall få gälla även Kristian Lundbergs tidiga ungdomsdiktning, som jag alltid tyckt visar på flera utvecklingsvägar, varav poeten sedan endast kan välja en. Det är som mest synligt i Kristians debutdiktsamling (Genom september, 1991), men denna har naturligt nog en förhistoria.

Här följer två recensioner, det gäller Lasse Söderbergs långdikt “Tornet i Babil” (Edition Tegnér, 2023), och Harald Voetmanns färska översättning av Catullus poesi, i “Catul” (Gyldendal, 2023). /red.

Recension/anmeldelse av Håkan Sandells nya diktsamling “Jorden öppnar portarna” (Smockadoll förlag 2023, 173 sidor), av sajtens mångårige medarbetere Henning Næss. Næss var under många år huvudredaktör för norska tidskriften Cogito, och är medabetare på Oslo-tidningen Ny Tid. /red.

Till Fru Elsa Themner

Vackra dam, i diktens riken
kan Ni klarögd vandra kring:
i Ert hjärta bor musiken,
gästar Erosvingars sving. –

Bliv på skalden ej besviken,
som ej fann sin önskering:
han dock lyft på förlåtsfliken
till en värld av sköna ting.

Johannes Gjerdåker (1936-2020) mötte jag endast vid ett par enstaka trevliga tillfällen. Men denne var en klassiskt spränglärd poet. Som översättare gjorde han sina starkaste saker från latinet, med höjdpunkt i Horatius “carmina” som han hanterar med musikaliskt öra och stor språklig spänst, på den mest klingande men också hårdmejslade nynorska. Det är förstås Sapfo som Horatius här åkallar eller rättare sagt alluderar på, som så ofta, han har ju lånat hennes versmått;

Min kollega Håkan Sandell utkommer med nya visionärt inkorrekta dikter, i diktsamlingen “Jorden öppnar portarna” (Smockadoll förlag, 2023, 173 s.) Ute nu på förlaget och i nätbokhandlarna.

/David Almer

Poetparet Sylvia Plath och Ted Hughes förblir för alltid sammanknutna i en delad myt, genom den enes bråda död för egen hand, och denna myt formad redan i den senares livstid. Detta påminns vi om i Michael Economous snarast sökande dubbelbiografi Ted och Sylvia – Ett förståelseförsök (i bokserien Lumen, på h:ström, 315 s.) Det är en personligt hållen genomgång av primärt deras år tillsammans. Boktitelns “förståelseförsök” verka peka på en underliggande drivkraft att här genom sina två huvudpersoner försöka förstå sig på kärleksrelationers dynamik generellt.

Et lys er slukket i St. Olavs gate
(Christopher Rådlund in memoriam)

Jeg gikk ned St. Olavs gate
Og kikket opp i et formørket vindu
Der bodde én jeg kjente
Med en generøsitet som bare varte
og varte
Et lys er slukket i St. Olavs gate