Att fylla ut kostymen

Det klassiska gentlemannaidealet upplever en renässans, åtminstone vad modet anbelangar. Till höger och vänster diskuteras skräddarsydda kostymer och på catwalken har ett betydligt formellare och mer tidlöst ideal gjort sig gällande. Böcker som Alan Flussers Dressing the man, Per Nilssons Snyggt och Bernhard Roetzels Gentlemannen där man kan läsa hur en gentleman ska klä sig säljer i stora upplagor. I manliga trend- och modemagasin diskuteras det klassiska herrmodet som aldrig förr. Samtidigt ökar också intresset för gentlemannens excentriske släkting, dandyn.

Kraften av ett petande finger

Hur störtar man en härskare? Det svar som levereras av den polskfödde författaren och dramatikern Witold Gombrowicz är entydigt: genom relation. Genom att tvinga honom att förhålla sig, genom att få honom att ingå: han kan besegras först efter att ha avtvingats sin rustning av isolation. Man störtar honom genom att grimasera: man petar, grymtar, låter tungan sticka ut. Man ropar »Svin!« men det är först hans svar som får honom att falla: han skriker »Svin!« och står därmed inför en gris, tjudrad vid fiendens snuskighet som vore den hans egen. Löjligheten är hos Gombrowicz det starkaste av maktmedel, den maktlöses sätt att hämta kraft från sin egen ofullkomlighet. Det finns inget bättre sätt att skända någon än att utöva sin egen tölpaktighet i hans närvaro; att med sin smutsighet annullera hans renhet. Hur man störtar en härskare? Man är stammande och klumpig.

Prins Valiant – den ädlaste av seriehjältar

Den här berättelsen börjar med en anglosaxisk sagofigur: Nalle Puh. Under den tid då jag låg i min moders mage läste min far högt ur Nalle Puh för henne. Så blev jag döpt till Christopher Robin. Mina två käraste nallar fick heta Nalle Puh och Nasse. Allt låg till rätta för att äventyren i Sjumilaskogen skulle få en helt speciell inverkan i mitt nyknoppade liv. Pagefrisyren var densamma, liksom kroppsbyggnaden och uppnäsan. Den vita solhatten satt där den skulle och kärleken till lövträden spirade tidigt. A. A. Milnes illustrationer var speglar.

Aleksandr Pusjkin – Riddar Fattig

Riddar Fattig

Riddar Fattig fanns i världen,
enkel var han, karg på ord,
blek och dyster i sin uppsyn,
rak och dristig i sitt mod.

En gång såg han i en drömsyn
vad förståndet aldrig når,
i hans hjärta detta intryck
skar ett outplånligt spår.

Diktare och mecenater i medeltidens Persien

kalilaInförandet av islam var ett avgörande kulturskifte för de iranska folken. Med den nya religionen kom inte bara en ny föreställningsvärld utan också en kulturell omvandling. Den arabiska invasion som svepte över Iran på 600-talet ödelade inte bara de sassanidiska storkungarnas palats och de zoroastriska eldtemplen utan utplånade även deras bokskatter. Stora mängder handskrifter fördärvades av ödeläggelsen som följde i invasionens spår och en stor del av den antika persiska litteraturen gick förlorad. I takt med islamiseringen av Iran utrotades allt som förknippades med zoroastrismen i det närmaste på samma sätt som skedde med hedendomen vid Skandinaviens kristnande.

Skønnhet og opprør – Henning Kramer Dahls poetiske praksis

Henning Kramer Dahls poetiske praksis begynte med boken Barfrost i 1983. Den unge debutanten (født 1962) fremsto allerede da som en internasjonalt orientert poet, og med tidlig åttitallsdebut innledet han et forfatterskap som like fra begynnelsen kom til å stå på siden av den norske minimalistiske åttitallspoesien. Han har langt mer tilfelles med den danske åttitallsposien enn med den norske, og det er nærliggende å trekke kryssende linjer til Pia Tafdrup og Michael Strunge.

En minnets mästare: Några betraktelser över James Merrills poesi

James Merrill var den mest betydande amerikanske poeten under senare hälften av 1900-talet. Detta är kanske ett djärvt påstående, eftersom det finns många andra – jag tänker här på John Ashbery, Adrienne Rich och Allen Ginsberg – som är mer kända både i Europa såväl som i USA, men jag hävdar att mitt uttalande är berättigat. Ingen amerikansk poet, jag är frestad att säga ingen engelskspråkig poet överhuvudtaget, från perioden efter andra världskriget kan tävla med Merrill när det gäller ambition, metrikalisk virtuositet och språklig begåvning.

Blaise Cendrars – »Legenden om Novgorod«

Det var först då som jag verkligen var poet.

När man är sjutton år – vilket också Arthur Rimbaud påpekat –

har man inget annat än poesi och kärlek i huvudet… Det var en sådan där kvävande kväll,
lindarna doftade som ett öl från München. Och den dåsiga vinden
slickade i sig fjärilarnas skum kring nattens gatlyktor… Och de ärevördiga schweizarnas villor
klättrade likt en yster flock av rosa får ner mot vattenhålet.