Bestörta över beskedet kring Kristian Lundbergs bortgång vill även vår sajt minnas honom. Jag träffade själv Kristian endast en gång, efter en uppläsning i Stockholm tillsammans med Håkan Sandell i mars 2006. Jag minns en intelligent och bildad man med humor; vi satt på ett café och diskuterade litteratur, men det mest minnesvärda för mig var nog att efteråt se Håkan och Kristian vänskapligt retas med varandra på ett antikvariat i Gamla stan; de jämförde prissättningen av sina gamla diktsamlingar med varandra och försökte skämtsamt koppla priserna till litterär kvalitet.

Det mytomspunna vikingaslaget vid Fyrisvallarna utanför Gamla Uppsala på 980-talen har länge debatterats utifrån de historiska källor vi känt till. De källor som varit tillgängliga har varit isländska Olav Tryggvesons saga (1190), Knytlingasagan (mitten av 1200-talet) och Flatöboken (1390). Även den danske Saxo Grammaticus skriver om slaget runt år 1200. Historiker har emellertid haft svårt att hitta mer definitiva och säkra källor som ligger närmare händelserna, varför informationen vi har kring slaget inte ansetts fullt tillförlitlig, och med rätta motstridande. I weibullsk tradition har vi fått reda på att vi faktiskt inte kan veta om det ens ägt rum. Men någonting satte oavsett detta spår i historieskrivningen och i legenderna, och förra året tillkom en källa som, om den är äkta, kan komma att revolutionera vår syn på Skandinaviens källmässigt dimhöljda vikingatid.

En ny recension, från Danmark och Emilie Dybdal, av Tilbake til fremtiden. Håkan Sandell og den nordiske retrogardismen, i Edda nr 4/2021 finns nu att läsa. Hela artikeln kan läsas fritt via denna länk,  Men här ett kort utdrag;

Kritikerpriset Madeleine Gustafsson-priset går i år till modernism-fundamentalisten Björn Kohlström psed. Bernur. Tillskottet till (den beskedliga) priskassan från Bonniersförlagen visar på något av desperationen i försök att upprätthålla ett sista sken kring den institutionaliserade modernismen, gårdagens avantgarde, på väg att sväljas upp av marknadskrafterna.

/David Almer

I dagarna utkommer en ny diktsamling av Håkan Sandell, Min röst av kväll (Faethon förlag, 96 s.). Det gäller ett versepos i fyra “sånger”-avdelningar och 82 dikter, skrivet utifrån pågående Covid-19-pandemi. “Samtid blandas med forntid”, som förlaget skriver; det vill säga att dikterna dubbelexponerar fragment från de gamla mesopotamiska urstäderna, som Babylon, med de huvudsakliga motiven från samtidens Skandinavien och Europa. Boken går att beställa från de vanliga nätbokhandlarna eller från förlaget.

Tilbake til fremtiden. Håkan Sandell og den nordiske retrogardismen
Guiliano D’Amico
Scandinavian Academic Press/Spartacus, 2020

I Emil Kléens självbiografiska roman Venus Anadyomene (författad 1893-94, utgiven av undertecknad 2008) beskrivs en episod på ett café i Stockholm: “Vid denna tidiga timma stod kaféet tyst och tomt, blott en ung snobb av obestämt yrke, som kurtiserade en av flickorna, satt och hängde på sin vanliga plats med Dagens Nyheter framför sig på kaffebrickan.” Den unge snobben stör uppenbarligen Emil Kléens alter ego som ska läsa upp dikter, och schasas därför iväg av vännen och tidningsutgivaren Bert Stålsköld, som efter att ha skrämt iväg snobben utbrister: “Människoblickens herravälde över djuret, ser du. Jag vet förresten ingen som så ohyggligt irriterar mig som den här grilljannefiguren. Fy fan!”.

En av de tidigaste retrogarde- och Aorta-medarbetarna var Hildi Bragason, men till skillnad från de andra bland våra norska kolleger kom hon aldrig att bokdebutera utanför antologierna, det sker istället nu. Med ett illustrerat praktverk, i samarbete med konstnären Henrik Lunde Sælid. Det rör sig om en foliant i storformat med 22 dikter och bilder växlande. Dikter innanför en symbolmättad tradition med likaså kompletterande målningar.

Nu utkommer den första akademiska studien i bokform över retrogardismen. Det är Giuliano D’Amico, vid Ibsen-institutet i Oslo, som har författat. Det är ett storverk på trehundra sidor som ger både en historik kring den skandinaviska retrogardismens framväxt och olika faser, och en djupläsning av Håkan Sandells dikter, från vår som gruppering mest utåtriktade period kring 2000-2010. Dikter som sedan jämförs med läsningar av norska poeter innanför eller i kanten av Oslo-retrogardet; Spaans, Besigye, Farstad, Jakhelln. Vi kommer att återkomma till boken, och vill så långt gärna tipsa om att den är tillgänglig hos förlaget, Scandinavian Academic Press, och från till exempel den svenska delen av Adlibris.