En ny diktsamling av Håkan Sandell, retrogarde.org:s ständige medarbetare och Corleone, är alltid en händelse. I en nattlila bok samsas 61 dikter, under en omslagsteckning av sajtens gamle vän Christopher Rådlund (1970-2022); Nämligen diktsamlingen Där våra floder rinner samman (Bokförlaget Faethon). Boken är färsk från tryckpressarna och jag har inte hunnit läsa långt, men här är en av bokens dikter; “För aftonland, det ordet förstår jag inte mer”;

Till Fru Elsa Themner

Vackra dam, i diktens riken
kan Ni klarögd vandra kring:
i Ert hjärta bor musiken,
gästar Erosvingars sving. –

Bliv på skalden ej besviken,
som ej fann sin önskering:
han dock lyft på förlåtsfliken
till en värld av sköna ting.

Min kollega Håkan Sandell utkommer med nya visionärt inkorrekta dikter, i diktsamlingen “Jorden öppnar portarna” (Smockadoll förlag, 2023, 173 s.) Ute nu på förlaget och i nätbokhandlarna.

/David Almer

Igår begravdes Christopher Robin Rådlund (1970-2022) i svenska Margaretakyrkan i Oslo. Kyrkan var fullsatt, och alla i kretsen kring honom var samlade. Det var en vacker stund som ackompanjerades av kompositioner av Marcus Paus och Arvo Pärt, med kör under ledning av Håkon Nystedt. Cellisten Johannes Martens tillsammans med Christophers son Elias Rådlund på flygel, samt Per Anders Håvelsrud på orgel kompletterade. Ditte Marie Bræin höjde till taket, och där ovan, sin rena medeltidssakrala sopranstämma.

Bestörta över beskedet kring Kristian Lundbergs bortgång vill även vår sajt minnas honom. Jag träffade själv Kristian endast en gång, efter en uppläsning i Stockholm tillsammans med Håkan Sandell i mars 2006. Jag minns en intelligent och bildad man med humor; vi satt på ett café och diskuterade litteratur, men det mest minnesvärda för mig var nog att efteråt se Håkan och Kristian vänskapligt retas med varandra på ett antikvariat i Gamla stan; de jämförde prissättningen av sina gamla diktsamlingar med varandra och försökte skämtsamt koppla priserna till litterär kvalitet.

Det mytomspunna vikingaslaget vid Fyrisvallarna utanför Gamla Uppsala på 980-talen har länge debatterats utifrån de historiska källor vi känt till. De källor som varit tillgängliga har varit isländska Olav Tryggvesons saga (1190), Knytlingasagan (mitten av 1200-talet) och Flatöboken (1390). Även den danske Saxo Grammaticus skriver om slaget runt år 1200. Historiker har emellertid haft svårt att hitta mer definitiva och säkra källor som ligger närmare händelserna, varför informationen vi har kring slaget inte ansetts fullt tillförlitlig, och med rätta motstridande. I weibullsk tradition har vi fått reda på att vi faktiskt inte kan veta om det ens ägt rum. Men någonting satte oavsett detta spår i historieskrivningen och i legenderna, och förra året tillkom en källa som, om den är äkta, kan komma att revolutionera vår syn på Skandinaviens källmässigt dimhöljda vikingatid.

En ny recension, från Danmark och Emilie Dybdal, av Tilbake til fremtiden. Håkan Sandell og den nordiske retrogardismen, i Edda nr 4/2021 finns nu att läsa. Hela artikeln kan läsas fritt via denna länk,  Men här ett kort utdrag;

Kritikerpriset Madeleine Gustafsson-priset går i år till modernism-fundamentalisten Björn Kohlström psed. Bernur. Tillskottet till (den beskedliga) priskassan från Bonniersförlagen visar på något av desperationen i försök att upprätthålla ett sista sken kring den institutionaliserade modernismen, gårdagens avantgarde, på väg att sväljas upp av marknadskrafterna.

/David Almer