En ny recension, från Danmark och Emilie Dybdal, av Tilbake til fremtiden. Håkan Sandell og den nordiske retrogardismen, i Edda nr 4/2021 finns nu att läsa. Hela artikeln kan läsas fritt via denna länk,  Men här ett kort utdrag;

Kritikerpriset Madeleine Gustafsson-priset går i år till modernism-fundamentalisten Björn Kohlström psed. Bernur. Tillskottet till (den beskedliga) priskassan från Bonniersförlagen visar på något av desperationen i försök att upprätthålla ett sista sken kring den institutionaliserade modernismen, gårdagens avantgarde, på väg att sväljas upp av marknadskrafterna.

/David Almer

I dagarna utkommer en ny diktsamling av Håkan Sandell, Min röst av kväll (Faethon förlag, 96 s.). Det gäller ett versepos i fyra “sånger”-avdelningar och 82 dikter, skrivet utifrån pågående Covid-19-pandemi. “Samtid blandas med forntid”, som förlaget skriver; det vill säga att dikterna dubbelexponerar fragment från de gamla mesopotamiska urstäderna, som Babylon, med de huvudsakliga motiven från samtidens Skandinavien och Europa. Boken går att beställa från de vanliga nätbokhandlarna eller från förlaget.

Tilbake til fremtiden. Håkan Sandell og den nordiske retrogardismen
Guiliano D’Amico
Scandinavian Academic Press/Spartacus, 2020

I Emil Kléens självbiografiska roman Venus Anadyomene (författad 1893-94, utgiven av undertecknad 2008) beskrivs en episod på ett café i Stockholm: “Vid denna tidiga timma stod kaféet tyst och tomt, blott en ung snobb av obestämt yrke, som kurtiserade en av flickorna, satt och hängde på sin vanliga plats med Dagens Nyheter framför sig på kaffebrickan.” Den unge snobben stör uppenbarligen Emil Kléens alter ego som ska läsa upp dikter, och schasas därför iväg av vännen och tidningsutgivaren Bert Stålsköld, som efter att ha skrämt iväg snobben utbrister: “Människoblickens herravälde över djuret, ser du. Jag vet förresten ingen som så ohyggligt irriterar mig som den här grilljannefiguren. Fy fan!”.

En av de tidigaste retrogarde- och Aorta-medarbetarna var Hildi Bragason, men till skillnad från de andra bland våra norska kolleger kom hon aldrig att bokdebutera utanför antologierna, det sker istället nu. Med ett illustrerat praktverk, i samarbete med konstnären Henrik Lunde Sælid. Det rör sig om en foliant i storformat med 22 dikter och bilder växlande. Dikter innanför en symbolmättad tradition med likaså kompletterande målningar.

Nu utkommer den första akademiska studien i bokform över retrogardismen. Det är Giuliano D’Amico, vid Ibsen-institutet i Oslo, som har författat. Det är ett storverk på trehundra sidor som ger både en historik kring den skandinaviska retrogardismens framväxt och olika faser, och en djupläsning av Håkan Sandells dikter, från vår som gruppering mest utåtriktade period kring 2000-2010. Dikter som sedan jämförs med läsningar av norska poeter innanför eller i kanten av Oslo-retrogardet; Spaans, Besigye, Farstad, Jakhelln. Vi kommer att återkomma till boken, och vill så långt gärna tipsa om att den är tillgänglig hos förlaget, Scandinavian Academic Press, och från till exempel den svenska delen av Adlibris.

I Vestmanlands Läns Tidning, Fagersta-Posten, Dalarnas Tidning, Örnsköldsviks Allehanda, m.fl. kunde man för två dagar sedan (22 februari) läsa Kristian Lundbergs krönika “Går det att veta vilka böcker som kommer att bestå tidens prov? Nej, knappast.”, som Lundberg inleder med övergripande funderingar över kulturlivet och dess urvalsprinciper, som förtjänar att citeras;

Fri Press Förlag utger ett urval tidigaste dikter av Håkan Sandell; Himlen tippar över – postpunkpoesi 1981-1987. Där man kan följa den unge poeten genom Malmö, Köpenhamn, Göteborg och Berlin, innanför tidens subkultur och med hans franska influenser. Boksläpp är 27 februari, men boken går redan att köpa från förlaget; https://fripress.se/himlen-tippar-over/