Pale ghosts of blood – Aleister Crowley som poet

crowleyVi ger här ett smakprov ur tidskriften Aorta nr. 28, som utkom 2020, och efter att fort ha sålt ut sin upplaga har varit ytterst svårtillgänglig för nytillkomna intresserade läsare. Håkan Sandell skrev där om Aleister Crowley (1875-1947), som poet. Crowley hade debuterat tidigt med diktsamlingarna  “Songs of the Spirits” och “Mysteries”, båda 1898, och Sandell argumenterar för att Crowleys storhet som poet översetts på grund av att han aldrig anknöt till den framstörtande modernismen som formspråk utan höll fast vid symbolismen. Crowley är för de flesta av oss känd som esoteriker, ockultist, men utgav ett drygt dussin diktsamlingar.  /Red.

Ett samtida kinesiskt versepos

zhiLi Li, återkommen till Sverige, förmedlar med “Elegi & hågkomst” (2023) till oss den kinesiske poeten Yan Zhi, född 1972. I svensk språkdräkt tillsammans med Kristian Carlsson, för den 150-sidiga episka långdikt som sägs stå central i Yan Zhis produktion. Med sin tidigaste version från 1996 är den hämtad från den då tilltagande kinesiska industrialiserings- och moderniseringsprocessens första kulmen. Som så många andra kineser hade Yan Zhi sin bakgrund i den strävsamma landsbygden och betraktar storstaden som ett fallet Babylon; febrilt, hjärtlöst, fyllt av prostituerade som i något Dickens-kapitel. Jag har sett motiven hos andra kinesiska samtidspoeter – storleksskalan blir en helt annan hos de – flykten till storstaden, anonymiteten, skörlevnaden, och tänker då särskilt på Zhai Yongming (i engelsk översättning, “The Treekeeper´s Tale, 2008).

“Klangen säger att friheten finns” – fem sinnens dikter av Pia Tafdrup

PiaDen som på riktigt åstadkommit något möter alltid kritik. Om Pia Tafdrup har det bland annat hetat att hon låter högtidlig. Inte en särskilt fångande kritik av en poet med en översjö av starkt realistiska element i sin diktning. Men jag kom att tänka på saken redan vid första dikten i hennes nu färdigställda lyriska storverk över de fem sinnena. Fem diktsamlingar som nu samlats i jättevolymen Sinneskvintetten (Smockadoll förlag, 2023), i svensk översättning av Jan Henrik Swahn. Det är den andra boken av Tafdrup på Malmö-förlaget, efter att tidigare diktsamlingar av henne utkommit på Ellerströms i Lund. Vilket är den vanliga ordningen för presentationen av dansk poesi i Sverige alltsedan 1800-talets slut, först mottags den av det skånska slättlandets varma famn, för att så efterhand irra sig norr upp över granitberget.

Min kärleks biljardhall och Kristian Lundbergs tidiga diktning

biljardhallVår tid glömmer. Den fruktar egentligen allting utanför nuet. En författares verk glöms när författaren inte längre kan värna det med sin fysiska närvaro; böckerna börjar lukta illa, av det nuets stora fest mest fruktar, sitt eget slut. Men detta är ett missförstånd, i verket ligger ett frö, som när det finner sin jord kan börja leva på nytt. Jag hoppas att detta skall få gälla även Kristian Lundbergs tidiga ungdomsdiktning, som jag alltid tyckt visar på flera utvecklingsvägar, varav poeten sedan endast kan välja en. Det är som mest synligt i Kristians debutdiktsamling (Genom september, 1991), men denna har naturligt nog en förhistoria.

Johannes Gjerdåker (1936-2020) med tolkningar i urval

johannesJohannes Gjerdåker (1936-2020) mötte jag endast vid ett par enstaka trevliga tillfällen. Men denne var en klassiskt spränglärd poet. Som översättare gjorde han sina starkaste saker från latinet, med höjdpunkt i Horatius “carmina” som han hanterar med musikaliskt öra och stor språklig spänst, på den mest klingande men också hårdmejslade nynorska. Det är förstås Sapfo som Horatius här åkallar eller rättare sagt alluderar på, som så ofta, han har ju lånat hennes versmått;

Sylvia Plath + Ted Hughes

sylvia-plath-on-the-cusp-1 kopieraPoetparet Sylvia Plath och Ted Hughes förblir för alltid sammanknutna i en delad myt, genom den enes bråda död för egen hand, och denna myt formad redan i den senares livstid. Detta påminns vi om i Michael Economous snarast sökande dubbelbiografi Ted och Sylvia – Ett förståelseförsök (i bokserien Lumen, på h:ström, 315 s.) Det är en personligt hållen genomgång av primärt deras år tillsammans. Boktitelns “förståelseförsök” verka peka på en underliggande drivkraft att här genom sina två huvudpersoner försöka förstå sig på kärleksrelationers dynamik generellt.

Nya målningar av Christer Karlstad

ChristerPå Galleri Semmingsen i Oslo kan man fram till den 8 januari 2023 innanför en grupputställning se nya målningar av Christer Karlstad. Tidigt en del av huvudstadens klassisk-figurativa miljö tillhörde han professor Jan Sæthers legendariska “klassiska”-klass vid Kunstakademiet i början av 00-talet. Sedan dess har han fortsatt att utveckla en målerisk hantverksskicklighet tills den kommit att stå i nivå med det svenska sena 1800-talets och sekelskiftets konst. Min enda invändning mot strävan efter formfulländing är att den kan bli självändamål. Fast Karlstads naturmåleri har alltid varit rotat i symbolismen, vad som skildras har varit lika viktigt som hur det avbildas. Ett litterärt måleri som man brukade säga, och som modernismen avsåg som kritik.

Seamus Heaney och Durs Grünbein

August_Strindberg_-_Björken_I_(Höst)Seamus Heaney – nobelpris 1995 (medan jag bodde på Irland, det var en jäkla uppståndelse) – tackade för en del år sedan ja till att besöka Oslo-retrogardets poesiscen, så kallade Frie Kunsters Internasjonale litteraturprogram, men hjärtattacken kom i vägen. Heaneys svarsbrev har av någon anledning fått ligga kvar på mitt kylskåp, som om det kom igår och han snart stod i dörren. Till denna uppläsningsserie producerades oftast små tryckta utgåvor, och jag hade redan valt ut de tio dikter som jag ansåg var Seamus Heaneys bästa, samlat sett. Ingen av dessa är med i Tommy Olofssons nya tolkningsvolym Hundra dikter (Natur & Kultur, 2022).

En dikt för alla tider och framtid

perseFransk poesi första-plats måste vikas för Victor Hugos dikter, den andra kanske delas mellan Baudelaire och (belgiske) Verhaeren eller vikas för det bästa hos Leconte de Lisle och Verlaine. Men den store nummer tre, och från efterföljande 1900-tal, det är Saint-John Perse. En poet som borde kunna fascinera den yngsta delgenerationen av sci-fi- och fantasy-fantaster, och som i framtidens katakomber alltid kommer att läsas av en liten utvald skara.