Omar Khayyam var en persisk poet, filosof, matematiker och astronom som levde och verkade på 1000-talet. Genom diktverket Rubaijat har Omar Khayyam dels blivit en av nationalskalderna i Iran dels ett namn i världslitteraturen. Khayyam skrevs nämligen in i västerlandets litteraturhistoria av engelsmannen Edward Fitzgerald vars egensinniga men litterärt högtstående tolkningar gjorde succé i det viktorianska England något som ledde till att
Monthly Archives: April 2010
Sture Linnérs Pindaros-bok
I en försvinnande generation av humanister var Sture Linnér även en av de sista svenska fullblodsklassicisterna. Hans bortgång för några veckor sedan lämnar ett tomrum som kan bli omöjligt att fylla. “Homeros” från 1985 och “Den gyllene lyran” från 1989 har redan blivit klassiker på svenska. Varefter hans litterära verksamher ytterligare intensifierades de senaste decennierna. Den nyutkomna omfångsrika studien över Pindaros´segerdikter blir nu lätt att uppfatta som Linnérs kulturhistoriska testamente.
Roar Kjærnstads utstilling i Oslo, 24.04.10 – 08.05.10
Roar Kjærnstad arbeid blir vist i sin bredde og prakt på Galleri Tonnes pågående utstilling (åpen til 8. mai). Ved siden av enkelte tegninger inneholder utstillingen hovedsakelig malerier som viser Roars fremragende teknikk, en teknikk han selv hevder oppdaget ved en tilfeldiget da “malerfillen kom borti lerretet i et ansikt”. Motivenes konturer får, med denne teknikken, en hektisk vitalitet som frembringer detaljene særdeles virkningsfullt.
Arthur Rimbauds nye ansikt
Ansiktet til Arthur Rimbaud – poeten som mer enn noen annen definerte fin-de-siecle dekadansen – kjenner vi nesten utelukkende fra det berømte portrettfotografiet av ham som 17-åring. Senere fotos har vært av en slik forfatning at de kun gir et vagt inntrykk av omriss men ingen ansiktsdetaljer. Kanskje ikke helt upassende for en kunstner som produserte hele sitt oeuvre før de fylte 21? Fraværet av eksakte portretter er også emblematisk for et århundre som med finesse individualiserte og sekulariserte religiøse tabuer på visuell representasjon av sakrale motiver. De antikke grekerne hugget hodet av Orfevs, Jødene la Døperen Johannes sitt på fat; 1800-tallets dekadente rammet derimot inn ordinære, om enn uvanlig vakre, personer i ovale portretter (E. A. Poe) eller penslet dem til magiske allegorier (Wilde).
Snabba cash à la 1895
I dessa snåla tidningstider där kändisjournalistik och “kultur och nöje” trängs på de allt tunnare kultursidorna, blir man så klart förvånad om man skulle finna lite poesi, och om man mot förmodan stöter på någon liten vers är det oftast insändare eller en kort stump som citeras ur en lyrikrecension. Annat var det förr när man (med lite möda visserligen) kunde skapa sig en halvt dräglig tillvaro i t.ex. Klarakvarteren i Stockholm enbart med hjälp av att skriva vers för tidningarna – tänk Ferlin, tänk Arendorff.
Europas skumring i farger
Flere store TV kanaler viser i skrivende stund restaurerte filmopptak fra 2. Verdenskrig: for eksempel NRK 2s Apokalypse – verden i krig (Norge), PBSs The Perilous Fight – Americas World War II in Color (USA), flere episoder på History Channel (internasjonal). Flere tusen timer med saumfaring av arkiver og glemte filmruller – for ikke å snakke om det møysommelige arbeidet med å reparere alt materialet – gjør det mulig å oppleve Europas mørkeste år i lyse farger. Man skulle tenke seg at opplevelsen ville skapt en større nærhet til materialet, men det er nærmest som å være vitne til en ny krig, en man ikke visste om.
Doktor Hasch
Den av sina böcker som beatniklegenden Jack Kerouac själv satte högst var barndomsskildringen “Doctor Sax“, skriven 1952 och utgiven 1959. Redan när boken var färdigkomponerad var Kerouac övertygad om att han aldrig skulle kunna överträffa den. Med ett på samma gång ordlekande och måleriskt driv är Doctor Sax fylld av bruset från Merrimack-floden, övergivna fabriker, religiösa monument som grotto och korsstationer, halvslummen i Pawtucketville och regniga nätter befolkade av en livlig fantasi. Att hänvända sig till ordens och satsbyggenas musikaliska egenskaper hade Keroauc, som ofta påtalas, lärt av Joyce, men troligen lika mycket från Dylan Thomas prosa. Medan de prosadiktsliknande sidornas måleriska uttryck kan vara ett resultat av Kerouacs ihärdiga haschrökning, något jag tänkt återkomma till.
“Danaë” – ur Emil Kléens kvarlåtenskap
Härmed presenterar jag ett bifynd från mina äventyr i Lunds universitetsbiblioteks handskriftsavdelning: “Danaë” (ca. 1889), ett tidigare otryckt fragment av Skånes egen Jean Richepin: Emil Kléen:
—
Der de innfødte skriker
Noen tanker jeg gjorde meg etter å ha lest metal-miljøets reaksjoner på Håvard Rems bok om black metal, “Innfødte skrik”:
Lovecrafts drömmar lever
Jag gillar labyrinter, det tror jag att trogna läsare av denna blogg har förstått. Därför kunde jag naturligtvis inte mostå att läsa avhandlingen ”De mörka labyrinterna – Gotiken i litteratur, film, musik och rollspel” av Mattias Fyhr. Där uppvisar Fyhr både bredd och djup och boken kan rekommenderas till alla som vill veta mer om goth-kulturen.