FRIE KUNSTER
www.friekunster.no
inviterer:
Retrogarden feirer solen med dikt, musikk og vin
Galleri PAN
St. Olavs gt. 7
0165 Oslo
Lørdag 29. mai 2010
kl. 20.00 – kl. 01.00
Diktopplesning:
Geir Uthaug, Bertrand Besigye, Håvard Rem,
Håkan Sandell, Henning Næss og Ronny Spaans.
På grund av tekniska problem fortsätter diskussionen efter bloggposten Nollornas decennium? här nedan. Det är förhoppningsvis ännu för tidigt att sammanfatta och jag vill också tipsa om den diskussion som fortsätter på Den Blinde Argus. Samtalet har föranletts av den redaktionella sammansättningen av Lyrikvännens senaste nummer, ett nummer som försöker sammanfatta det senaste decenniets poesi och dess debatter och där flera debattörer, inklusive undertecknad, anser att den språkmaterialistiska poesin givits alltför mycket utrymme.
Våren 2010 er Athen en by som holder pusten. Gravitasjonssenteret for Hellas’ og EUs finansproblemer, Europas ufrivillige “Ellis Island” og utdaterte politiske gruppers samlingspunkt har skremmende høy puls, men intet åndedrett – det stanses av hennes egne. Det er ikke mange år siden Athen var en av de minst voldelige hovedstedene i EU, på tross av at befolkningen hadde mangedoblet seg ved jevn tilflytning i hele etterkrigstiden (det kan minnes om at Athen, med sine dengang 10 000 innbyggere, slett ikke var selvsagt kandidat som gresk hovedstad etter frigjøringsrevolusjonen mot Tyrkerne på 1800-tallet). Denne våren forstår Moren at hun ikke har kustus på sine ungdommer og at hun har flere uekte barn enn hennes barm kan nære.
Under december 1960 och januari 1961 reste de italienska diktarna Pier Paolo Pasolini och Alberto Moravia tillsammans omkring i Indien. För bådas del resulterade äventyret i en bok, Moravia skrev resekildringen “Un idea dell´India” (1962, på svenska som “Indisk resa”, 1963) och Pasolini sammanställde sina anteckningar o researtiklar i “L´odore dell´India” (1962, ej översatt). Jag har tidigare kort nämnt resan, i A o r t a, och lovade att återkomma till saken. Vad som väcker mitt intresse är de båda författarnas olikhet, deras väsenartat olika upplevelser av Indien. Inför den överväldigande fattigdom som mötte dem så ställde Moravia, vänsterliberalt orienterad, sitt hopp till moderniseringsförsöken i vilka han såg ett frigörelseprojekt och en väg till bättre levnadsomständigheter. Emedan Pasolini å sin sida, med viss dialektik uppställt, som varande en kulturkonservativ marxist fruktade att den frambrytande moderniseringen skulle komma att förstöra allt av årtusendegamla folkkulturella traditioner.
När Lyrikvännens Clara Svensson ger sig i kast med att försöka sammanfatta 00-talets poesi gör hon redan i det redaktionella förordet klart för läsaren att hon förstår att hon tagit sig vatten över huvudet. Kanske hade det varit bra om hon hade stannat vid den tanken? För när man läser numret slås man av den fullständiga konsensus som präglar numrets skribenter. Men är det konstigt? På så sätt sällar man sig ju till den stora kritikerhyllning språkmaterialisterna och den nykonceptuella poesin fick under förra decenniet.
BERTRAND BESIGYE. OG SOLEN TILBER INGEN ANDRE GUDER ENN SIN EGEN STYRKE. DIKT ASCHEHOUG 2010.
«Og solen tilber ingen andre Guder enn sin egen styrke», er tittelen på Bertrand Besigyes tredje diktsamling. De fleste av diktene foregår i Oslo, eller i «Tigerstaden», som er tittelen Besigye bruker på byen, det navnet som Bjørnstjerne Bjørnson en gang ga den. Forsiden på diktsamlingen viser dikteren selv i løve eller tigerpositur, hvor dikteren likesom står på sprang mot sitt bytte. Portrettet er malt av Odd Nerdrum.
Den særegne konstellasjonen av sosiale grupper i Italia under renessansen, sammen med motsetningsfulle intellektuelle strømninger, ga grobunn for et unikt symbolrepertoar i den visuelle kunsten. Kirkens kamp mot verdslige akademiske studier og gjenoppdagelsen av antikk mytologi på den ene siden, voksende handels- og bankfamilier i opposisjon mot den gamle aristokratiske stand på den annen, omdannet markedsvilkårene for maleryrket radikalt. Fra geistlig oppdrag til verdslig bestilling. Maleryrket formedes løst etter laugsmønsteret i andre håndverksfag der elever gikk i lære hos mestere, og hvor klienter stipulerte detaljerte kontraktskrav – for kunstkjøp av og til med pedantisk nøyaktige provisjoner om at en et gitt antall timer malerarbeid skulle utføres av mesteren selv, eller eventuelt erstattes med en tilsvarende verdsatt mengde gull i fargene hvis disse skulle påføres av lærlinger. Med andre ord oppstod anerkjennelsen av kunsterens håndverk, privateie av malerier, og markedets verdsettelse samtidig i denne perioden. Motivene ble også mer ledig behandlet siden kunsterne stod friere til eklektisk å samle symbolikk fra et antikt og kristent substratum. (Denne symbolikken er ikke like tilgjengelig for moderne betraktere som helst må studere kunsthistorie for å forstå motivene og de kunstneriske intensjonene i verker fra den italienske quattrocento.) Mening ble investert i alle avbildingens detaljer; budskap kunne tolkes ut av botanikken i bakgrunnen, hovedskikkelsers positurer, og fargespråk – nærmest som en visuell mytologisk rebus.
Nyligen visade SVT en brittisk dokumentärfilm från 2008 om Unabombaren. Många yngre personer vet förmodligen inte vem han är, men vid mitten av 90-talet väckte han stor uppmärksamhet. Hans riktiga namn var Ted Kaczynski. Ett underbarn som blev lektor i matematik vid Berkeley. Något gick emellertid riktigt snett i hans liv och Kaczynski lämnade tillvaron som etablerad akademiker för att i stället leva som eremit i vildmarken. Egenhändigt byggde han en liten stuga där han levde utan vare sig elektricitet eller rinnande vatten.
I väntan på en ny politiks födelse – om inte så redan skett genom miljörörelserna – så fortsätter de stora 1800-tals-dinosaurierna att mäta krafter och kilon mot varandra. I hemlandet står på det fältet Aftonbladet Aurora (stiga vi ej mot ljuset?) mot Axess-imperiet, synligast på bloggversionen, där man efterhand efter lång tvekan bestämt sig för att satsa sitt pund på liberalkonservatismen (samma val som pappa, fast han aldrig tyckte om de rika, gjorde på det kalla 50-talet). På Axess-bloggen har man med stor framgång ägnat sig åt att punktera de politiskt korrekta hållningar som på sina håll gäller för ett vänsterengagemang, och som ivartfall fram till tidningskrisen varit lättast åskådliggjorda på Dagens Nyheters kultursidor.
Som Georg Simmel argumenterer for i den klassiske sosiologis mest undervurderte verk (Philosophie des Geldes) er penger menneskets mest abstrakte verktøy. Penger er ‘ren’ verdi, men kun som abstraksjon for andre produkter og tjenesters verdier. Pengers eksistens er fullstendig lukket og selvrefleksiv, deres vesen er utelukkende opprettholdt av vår felles tillit til dem. Ironisk nok, stoler vi mer på pengene – altså hverandres tillit – enn vi stoler på hverandre.