Om man ska tro D. H. Green i hans högintressanta Language and History in the Early Germanic World (Cambridge 2000) finns det en fascinerande skillnad mellan två av gotiskans (och för den delen germanska) ord för helighet:  wîh och heilag. Wîh verkar i germanska språk ursprungligen hänsyfta på heliga platser, lundar, och senare exempelvis tempel, och vi påminns i Norden om ordet i ortnamn som exempelvis Ullevi. Ordet försvinner efter hand i de germanska språket, medan heilag, helig, fortfarande står fast – upptaget som primärt kristen term. Heilag hade ursprungligen en funktion som ord för god lycka, hälsa, hel etc. och kunde som begrepp vara bundet till en specifik person eller ett ting. En ganska viktig skillnad således.

Trogne retrogarde.org-medarbetare Giuliano D´Amico återkommer denna gång med en reseberättelse från Palermo och Cefalù; och det med en försmak av hans ingående artikel om Aleister Crowleys hymniska poesi från 20-talet  – författad av Crowley, delvis med avseende för rituell användning. Denna artikel ingår i det nummer av Aorta med tema Magi som är under (snar!) utgivning. Huvudsäte för Crowleys ockulta aktiviteter under tidigt 20-tal var just sicilianska Cefalù, och D´Amicio rapporterar här från resterna av Abbey of Thelema med omgivningar, och ger några glimtar från  hans efterforskningars vardag. Den intresserade kan sedan se fram emot D´Amicos essä “Kjærlighet, sex og magi i Aleister Crowleys diktning 1920-1923” i nästa nummer av Aorta, som även rymmer unikt bildmaterial. Numret går redan att beställa här, för den som redan idag vill försäkra sig om ett ex.

I myten fanger et folks felles poetiske innsats gjenstanden nøyaktig slik det er mulig for det kjødelige øyet

– Richard Wagner