Det började i Dagens Nyheter, konstskribent Jessica Kempe som inget glömt och inget förlåtit av tidigare dispyter mellan klassisk-figuration och retrogardism å ena sidan och glad-modernism och samtids-trivialism å den andra, tar ut sin vrede på nytillkomne strykpojken Urban Larsson, under DN-rubriken “Knappast helt oförargligt” (tydligen inte nej). Angreppsmålet gäller dock uttalat “retro-akademism, retrogardism, klassisk figuration”. Den internationella hydra som enligt vår visionärt skådande Kempe igenkänns på “bruna färgskalor, folktypsläror, ålderdomliga könsroller och mytologier”. Det låter hotfullt. Och nu har det kommit till Sverige, enligt Kempe, genom “Nick Alm, Johan Patricny, Christopher Rådlund”. Akta er för dessa, gott folk. Köp inte deras bilder. Associeras inte med dem.

I nya numret av TIME magazine, April 3, 2017; prenumeranter får den lite tidigare) uttalar sig Camille Paglia, retrogardets gamla gudinna, om den tillväxande åsiktspolisen kring medias språkrekommendationer och vid universitetens regleringar av studentikost samexisterande, och gör samtidigt en överraskande kommentar till den ideologiska diskursen liberal/konservativ. Paglias TIME-artikel är en en presentation av hennes nya bok “Free Women Free Men – Sex, Gender, Feminism”, och här följer ett par första stycken av artikeln, som jag hoppas i förköp till boken blir läst och diskuterad i Sverige, och där språkbruket som alltid följer Paglias speciella temperament: