Snabba cash à la 1895

I dessa snåla tidningstider där kändisjournalistik och “kultur och nöje” trängs på de allt tunnare kultursidorna, blir man så klart förvånad om man skulle finna lite poesi, och om man mot förmodan stöter på någon liten vers är det oftast insändare eller en kort stump som citeras ur en lyrikrecension. Annat var det förr när man (med lite möda visserligen) kunde skapa sig en halvt dräglig tillvaro i t.ex. Klarakvarteren i Stockholm enbart med hjälp av att skriva vers för tidningarna – tänk Ferlin, tänk Arendorff.

Jag stötte för ett tag sedan på en aldrig publicerad kortintervju gjord den 6 mars 1936 av Simon P.G. Bengtsson där han frågar ut författaren och litteraturkritikern Fredrik Vetterlund om hans Stockholmstid sekelskiftet 1900. Jag tror en anekdot ur den kan belysa miljön för sekelskiftespoeterna i rännstenen.

Vetterlund drar sig till minnes ett möte en decemberkväll 1895 med Emil Kléen, “där den senare då synbarligen existerade huvudsakligen på de tillfälliga dikter han kunde avyttra till tidningar etc. Som vanligt hade Kléen inga pengar. Det gällde nu att skaffa sådana för att kunna gå på Operabaren. Samtidigt spelade Eleonora Duse i Kameliadamen på någon stockholmsk teater. ‘Nu skriver jag en dikt om Eleonora Duse, och springer och säljer den till en tidning, så blir det väl alltid en peng,’ framkastade Kléen. – ‘Men då måste vi väl först gå på teatern och se henne’, tyckte Vetterlund. – ‘Nej, det går bra i alla fall’, svarade Kléen. Och dikten blev skriven – och bra. Den såldes omedelbart, och kvällen var räddad.”

Då många rykten gick om Kléens kvinnoaffärer (han skulle enligt Strindberg bl.a. ha haft ihop det med en rysk cirkusryttarinna, samt en “satans dansk hoppa” som Axel Wallengren uttrycker det) tillägger Vetterlund i intervjun: “Kléen var ej pervers, han hade sunda drifter. Att han ej till fullo värderade kristendomen, berodde enbart därpå, att den inte uppskattade och erkände driftens och den sinnliga njutningskärlekens berättigande.”

David Almer

PS. Jag har försökt finna den av Kléen författade Dusedikten, dock utan resultat hittills. DS.

This entry was posted in Blogg.

One thought on “Snabba cash à la 1895

  1. När jag såg namnet Fredrik Vetterlund kom jag genast att tänka på Klara Johanson, så jag började bläddra i mina KJ-böcker här. Jag fann bland annat detta i ett brev från KJ till Hedvig af Petersens:

    “I fråga om Atterbom står jag helt och hållet på Vetterlunds sida, troligen ensam efter Erik Hedéns frånfälle. Men det är kanske den enda plats där vi kan skaka händer; Vetterlund anser t.ex. Fröding för en bondspelman…”

Leave a Reply

Your email address will not be published.