Den engelska symbolismen är ofta ganska så fransk-parfymerad vad gäller poesin. Oscar Wilde har klarat sig bäst, men även ur produktionerna till Ernest Dowson och Arthur Symons kan man fiska fram enstaka pärlor. Arthur Symons (1865-1945, men i stort sett tystnad som poet efter 1910) försäkrade visserligen redan tidigt att “I buy no more from merchants of bought dreams” men det hindrade honom inte från att även därefter ge prov på dikter som “Haschisch” (1902). Det är en skamlös romantisering Symons begår i överdrifterna kring sitt motiv, men den vane brukaren skall vid en noggrann läsning likafullt känna igen två riktiga iaktagelser i diktens tredje respektive femte strof:

HASCHISCH

Behind the door, beyond the light,
Who is it waits there in the night?
When he has entered he will stand,
Imposing with his silent hand

Some silent thing upon the night.
Behold the image of my fear:
O rise not, move not, come not near!
That moment, when you turned your face,

A demon seemed to leap through space;
His gesture strangled me with fear.
And yet I am the lord of all,
And this brave world magnifical,

Veiled in so variable a mist
It may be rose or amethyst,
Demands me for the lord of all!
Who said the world is but a mood

In the eternal thought of God?
I know it, real though it seem,
The phantom of a haschisch dream
Is that insomnia which is God.