Islams kärlek

I en tid när det verkar att ha blivit folksport att skälla på islam så kan det vara passande att påminna om islams andra sida. En varmare och mjukare sida så som den till exempel gestaltas genom verken till den medeltida persiske poeten Rumi. Hans huvudverk, den omfångsrika “Andliga strofer”, kallas ibland för “den persiska Koranen”, och skulle kunna beskrivas som en islams Nya Testamentet, genom sitt insisterande på en Kärlek som står över Lagen.

Diktverket är en så kallad “masnavi”, det vill säga en serie parrimmade versberättelser, vilka var lika populära som romaner är i vår tid, och som var vanliga i den persiska muslimska kulturen. Ett slags kombinerad versromans och lärodikt som kan ta upp nästan vilka motiv som helst, och som vetter mot mystiken och är starkt symbolistiska. Den persiska versberättelsens tre största, alltså deras Goethe, Cervantes och Shakespeare, låt säga, kan möjligen sägas vara Nizami Ganjavi, Farid ud-Din Attar och så alltså Rumi.

Jalal al-din Rumi levde under det mesta av 1200-talet och skrev sina “masnavi” under sina sista tio år. Eller rättare sagt pratade fram dem, fastän på rim och allt, medan sekreteraren Husam/Hosamoddin skrev ner dem. Omfånget av de sex böckerna masnavi är på cirka 50.000 versrader, vilket vill säga omkring Odysséens och Illiadens längd tillsammans. Det mest kända avsnittet är det inledande “Vassflöjtens sång”, som har översatts tidigare, fint utförd av Ashk Dahlén i en volym med samma titel.

Nu är det dags för en nytt urval på svenska. Det heter “Ljuvliga skratt” (Alhambra förlag). Versparen har översatts till versradsuppstyckad prosa och är utan egentligt diktkonstnärligt värde, förutom då till dess lättflytande och lättillgängliga svenska språkdräkt. Det låter kanske inte så givande. Men det är det, därför att detta är ett mycket speciellt urval vilket återger de delar av Rumis masnavi som den brittiske orientalisten Reynold Nicholson i sin tid återgav på latin. Det rör sig alltså om det mindre antal Rumi-dikter som rymmer sexuella eller groteska inslag. En nog så udda infartsport till den store mystikern. Men för den rene är allting rent, som man säger.

Flera av urvalets dikter är direkt festliga, om än också känntecknade av dubbla bottnar och av snabba växlingar. Boken visar också på en ovan men möjlig och fruktbar övergång mellan sinnlighet och andlighet. Den asketiske mystikern förnekar här likväl inte sinnenas värld dess värde. Man kan absolut läsa verket som det presenteras i detta urval som en religionsfilosofisk tankebok, med ett par kapitel om dagen som lämplig dos. En berättelse i bilder och scener, där redan den inledande historien om Nasuh – haremets fingerfärdige schamponerare – antyder vad som rikt skall följa.

Det är tankeväckande hur den muslimska mystiken i sin sufiska tappning som hos Rumi (och hos Attar) visar på beröringspunkter med buddhismen, som vad gäller den hjärtelätta optimismen i buddhismen vad angår hur ingen situation är att betrakta som helt hopplös, och att allt omkring oss är att uppfatta som på en och samma gång både verkligt och overkligt. Igen undrar man så om inte alla religioner, under hjärtats begrundan, faktiskt leder fram till samma kärna. I denna form av frisinnad tillbedjan tillåts oväntat även humorn fungera som en öppnande religiös kraft i berättelserna. Att skratta sig fram till Gud – säg, låter inte det som en inbjudande väg?

Håkan Sandell

36 thoughts on “Islams kärlek

  1. Naturligtvis utvecklades islam i förhållande till kristna, judiska och zoroastriska rörelser tillsammans med österns mystik. Men mitt uppdrag är att kväva islam och genom mitt umgänge här hos mina vänner kommer detta snart att ske smärtfritt! Tack Håkan Sandell!

  2. Jag kom till bloggen via Vaka över ensamheten.

    Menar du på fullt allvar att det blivit en “folksport” att skälla på islam? Kan du ge några exempel på “skällandet”?

    Själv har jag nämligen kommit till radikalt motsatt ståndpunkt: att islam besitter en priviligierad särställning i Sverige. Din åsikt intresserar mig därför.

    Jag har läst några arabiska dikter (förmodligen sufiska) som är svindlande i sin skönhet. Men vad som kännetecknade dessa dikter var deras minst sagt självständiga hållning till islam och koranen.

    “Riv alla moskéer” – tror jag en dikt hette. Jag har försökt hitta den på nätet, du får gärna hjälpa mig. Koranen och moskeerna får inte stå i vägen i människans relation till det högsta/den högste. “Innan avgudarna – moskéerna – är borta kan det inte finnas en sann muslim” var slutsatsen.

    Ack, denne poet hade hängts från högsta byggkranen idag. Den islam som du anser att det skälls på är inte den vackra sufism du vill att den ska vara. Dagens islam förföljer poeterna. Det är muslimerna själva som måste hitta tillbaka till anständigheten. Om de finner den i sufism, kristendom, buddism, humanism etc är mig egalt. Men dagens islam måste de lämna. En bättre tjänst kan därför inte göras än att påpeka bristerna. Kalla det skäll om du vill.

  3. Hej Johanna!-, Det är alltid ngt vulgärt över ensidigheten, tycker du inte? En betydligt mer sammansatt uttolkning av Islam som civilisation finner du t ex redan i Oswald Spenglers välbekanta Der Untergang des Abendlandes; j har här i våningen bara den norska översättningen men du kunde titta närmre på avsnitt i kapitlen motsvarande “Problemer i den arabiske kultur: historiske pseudometamorfoser” och “Den arabiske kulturs problemer: den magiske sjæl”.

    Om du uppskattar “sufismen” (ett samlingsbegrepp) så mycket som du säger så kunde du ev. börja m att se med vänligare ögon på muslimska turkar i Tyskland, då många av de är aleviter, med sufiska inslag i sin bakgrundskultur.

    Det är i o f sig riktigt att islam historiskt sett “hängt” poeter. Men det är också så att poeter skapats av islam. Vad tror du att en poet föds av? De föds av sin kultur och sitt språk och av språkets ekokammare av Mnemosyne. Och inte minst av sin religionstradition, o man påminner gärna om den tyska o nordiska poesins inflytande från pietismen.

    En bättre Jalal al-din Rumi-översättning är förresten den i Oxford World Classics-serien av Jawid Mojaddedi (den på Penguin av Alan Williams är svagare men m ett piggt urval).

    Vänlig hälsning

    • Jag kan inte se att min kommentar ovan förtjänar ditt syrliga svar. Eller har jag missförstått något?

      Jag efterlyste exempel på “dagens skällande på islam” och konstaterar (vilket även du gör) att företrädarna för den muslimska riktning (sufismen) och dess poeter förföljs å de gruvligaste. Av den dominerande kraften inom islam idag.

      Jag visste inte att jag “uppskattar sufism så mycket som (jag) säger”. Du tror mig besitta kunskaper jag- ack tyvärr – saknar. Det jag sa var att jag läst några dikter som jag uppskattade djupt och som jag trodde var sufiska.

      Sen visste jag inte heller att jag såg med oblida ögon på muslimska turkar i Tyskland. Jag känner ingen muslimsk turk i Tyskland, får jag erkänna. Min förlust onekligen.

      Om du skulle stöta på dikten jag endast kunde någon strof ur får du gärna upplysa mig om vad den heter och dess författare. Jag skulle bli djupt tacksam.

  4. Du har inte citerat en strof, vännen, du skrev “Riv alla moskéer – tror j en dikt hette”.

    Det är riktigt att t ex Syriens två kanske främsta samtidspoeter, Nizzar Kabbani och Mohamed al-Maghout båda, o på olika sätt, befunnit sig i starka konflikter med muslimskt styre (f att förenkla). Qabbani fick gå i exil i London, al-Maghout i ett slags inre exil. Men åt Din form av grovt generaliserande islamofobi, som du delar m Christer Ericsson ovan (och m Thomas Nydahl i hans kommentar på egen blogg t denna posten) så hade de två syriska diktarna endast kunnat fnysa t svar. Islam/sufism/poeter/poesi må befinna sig i antagonistisk friktion, ja, men på ett långt mer komplext sätt än du (o Thomas Nydahl) förmått skaffat er grundkunskaper om nog för att ens börja försöka att greppa. (Se vidare Thomas Nydahls blogg “Vaka över ensamheten”.)

  5. I vanliga fall när jag besöker en blogg för första gången brukar jag läsa runt lite för att känna in mig lite, läsa på osv.

    Den vanan frångick jag här. Det ångrar jag. Jag trodde du var en seriös person även om jag bara känt dig sen tidigare som en av medlemmarna i Malmöligan (en annan “Malmöligist” var en arbetskamrat till mig för länge sen). Tydligen hade jag för höga tankar om dig. Du förmår ju inte att läsa vad jag skrivit! Kan du inte göra det är du snäll och sen i lugn och ro försöka besvara?

    Jag är inte Thomas Nydahl, jag är inte Christer Ericsson. Jag är inte ens “vännen”., som du så nedlåtande (kanske med tanke på att du använder dig av det av revolutionens Iran myntade begreppet “islamofobi” ) jag skulle kunna kalla kvinnofobiskt?) kallar mig.

    Jag står bara för mina egna inlägg. Varför slänger du ihop oss? Vilka behov hos dig tillfredsställs genom att dra alla kritiska debattörer över en kam. Det var av artighetsskäl jag nämnde vilken blogg som länkade till ditt inlägg – jag visste inte att du hatade T.N. så mycket.

    Sen förstår jag att du har ett behov av att briljera med dina kunskaper om sufism och arabisk diktning över en person som säger sig ha läst och uppskattat några dikter hon tror var sufiska. Det tyder på dåligt självförtroende från din sida. Varför inte besvara min fråga i mitt första inlägg? Utan att nedlåta dig till invektiv?

    Jag tar tillbaka det där jag skrev om dåligt självförtroende. Tvärtom du lider av galopperande hybris när du tror dig veta vad herrar poeter Qabbani och al-Maghout skulle kunna tänkas fnysa åt.

    Men en sak vet jag, du är en mycket dålig representant för “islams kärlek”. Jag tror jag föredrar poeterna även om jag inte visste att en dikttitel inte även kunde vara en strof.

  6. Hej Johanna!–, Svaret är att j hela tiden trott och fortfarande tror att dina tårar över “sufismens poeter” (Vem? Var?) “som förföljs å det gruvligaste” (Vem? Var?) är krokodiltårar, därför att vad du i själva verket gör är att stämma in i en allmän och oartikulerad klagosång över Islam, fastän många av de som ger uttryck f denna i själva verket knappt ens har de allra grundaste uppfattningar om islam som en variabel av kulturer, som civilisationshistoria, som religionsfilosofiska riktningar, som sammansatta mångkulturer.

    J sysslar, som litteraturansvarig, vid Senter for Frie Kunster i Oslo bl a med uppläsningsarrangemang för arabiska o pakistanska poeter, vilket har lett t en återkommande publik av just arabisk o pakistansk bakgrund. Inte sällan ytterst förfinade o förbryllande högt kultiverade människor som mest av allt kan få en skämmas över vår egen barbarskog. Så är dessa individer för mig, och ingen muslimsk mobb, så som du tenderar att uppmåla i svart/vitt de sammanhang som berör islam som kulturbakgrund.

    Mina formuleringar om Kabbani och al-Maghout avsåg att förklara hur de fastän starkt o ibland mycket aggressivt islamkritiska (el. rättare sagt kritiska av vissa olika utformningar av islam) likväl bara skulle skratta om någon utifrån försökte ifrågasätta hur mycket de låtit sig berika av den muslimska kultur som de är kulturellt och historiskt supermedvetna om ända ut i sina fingerspetsars finaste känsel.

    (Vad angår Thomas Nydahl så är j av den uppfattningen att han är en av de som verkligen på allvar berikat det svenska kulturella offentliga samtalet, från redaktörsskapet på tidskr. Studiekamraten o framöver. Han kan också vid tillfälle vara en riktig åsna.)

  7. Pingback: Tweets that mention Islams kärlek -- Topsy.com

  8. Snälla Håkan Sandell, du vet mycket väl att jag inte betvivlar dina kunskaper om sufisk islam, sufisk kultur, sufisk diktning osv osv.

    Kan du nu, när vi nu för femtioelfte gången konstaterat dina stora kunskaper besvara den fråga jag ställde i första inlägget (och som jag verkligen tyckte var intressant och inte alls oförskämd)? Vi har ju olika åsikter om hur det skälls eller inte skälls på dagens islam, hade det inte varit intressant att reda ut detta eller åtminstone fördjupa perspektivet?

    Så här skrev jag:
    “Menar du på fullt allvar att det blivit en “folksport” att skälla på islam? Kan du ge några exempel på “skällandet”?

    Själv har jag nämligen kommit till radikalt motsatt ståndpunkt: att islam besitter en priviligierad särställning i Sverige. Din åsikt intresserar mig därför.”

    Kan du besvara detta utan invektiv vare sig de är riktade mot mig eller T.N. eller C.E?

    Jag delar inte inte Christer Ericssons negativa syn på religion i allmänhet (även om jag har stor respekt för honom i debatter) och trots att jag är islamofob (enligt dig) likställer jag inte islam med islamism. Det är fullt möjligt att uppskatta saker i sufisk kultur (som jag fortfarande inte vet ngt om) och kritisera dagens dominerande islamiska inriktning: islamismen.

    En sista liten kommentar: Varför tycker du att det är “förbryllande” att stöta på högt bildade och kulturella araber och pakistanier? Det förbryllar inte mig det minsta; jag tycker du har lite förutfattade meningar.

    Som bosatt i Norge känner du säkert till människorättsorganisationen Human Right Service? Om man följer dess arbete kan man till sin sorg upptäcka att även ytterst förfinade och högt kultiverade människor ibland begår inte så högt förfinade och kultiverade gärningar inom sin egna etniska krets utan att möta minsta motstånd från andra kultiverade och högt pakistanier. Det är representatanter från norsk kultur (“vår egen barbarskog”) som påtalar incestproblematiken, brudköpen, tvångsgiftena, barnmisshandeln, kvinnovåldet etc.

    Av ditt sätt att använda ordet “barbar” finner jag att vi lägger olika saker i ordet. Enligt mig går det alldeles utmärkt att vara en obildad människa kulturellt utan att för den skull vara en barbar, medan en ytterst förfinad kulturmänniska mycket väl kan vara det sistnämnda.

  9. Hej Johanna! –, En bloggs kommentarfält är ju inte ett privat mail el. ett brev eller hur utan ett offentligt forum, där j menar att det önskvärda är att varje debattör ger det bästa hon har, tills man har sett vad var o en egentligen har på handen. Helst utan att blanda in alltför mycket ego och utan att bli alltför på tok förnärmad av svingarna.

    Nu fortsätter tydligtvis debatten på Thomas Nydhals blogg (länk ovan), j har just skrivit in där, och det går säkert bra att hänga på där. Vi kan fortsätta att vara oeniga.

    Din mer personliga fråga om vad j finner “förbryllande” med att komma in i ett bildat muslimskt hem kan j försöka svara på om du skriver direkt t mig, e-adress finns på sajten t Senter for Frie Kunster, http://friekunster.no Men det korta svaret på frågan är att det är upplevelsen av att ta del av en kultur, o vardagskultur, som känns Äldre än vår egen.

    Mvh

  10. Hej Håkan,

    Jag hade trott du helt saknade humor tills jag läste detta: ”
    Helst utan att blanda in alltför mycket ego och utan att bli alltför på tok förnärmad av svingarna.” Det tyder på att du inte saknar självkritik och det gör att jag vågar ställa (för femtiotolfte gången) samma fråga:

    På vilket sätt har det blivit en folksport att skälla på dagens islam? Som jag ser det hör den debatten hit och inte Nydahls blogg.

    (PS och lite off topic . Det här var vad du skrev: ” Inte sällan ytterst förfinade o förbryllande högt kultiverade människor ”

    Det var kultiveringsnivån hos pakistanier och araber du fann förbryllande. Inget annat. Jag inser att du gjorde ett misstag vid tangentbordet. och anklagar dig inte för en freudiansk felsägning. Denna diskussion om kultiveringsnivån hos minoritetsgrupper i Oslo är nu för min del avslutad.)

  11. Sak, Johanna, inte person… Du måste förstå att svepande personligt tycka-till-tyckande om Islam utan bildningsunderlag i dagsläget inte är så alldeles oskyldigt; när du hasplar ur dig din personliga mening ges den som saken står med automatik en politisk agenda, du är alltså inte helt en dununge, och det är man inte på Nydahls blogg heller, som en del av yttrandena där visar.

  12. Du inledde posten med: “I en tid när det verkar att ha blivit folksport att skälla på islam så kan det vara passande att påminna om islams andra sida”

    Jag frågar nu för femtiotrettonde gången: Kan du ge några exempel?

    Utan invektiv, utan psykologiserande, utan raljerande, utan skuldbeläggande.

    – – –
    DU HAR NU FYLLT HELA KOMMENTARFÄLTET PÅ SAJTENS VISNINGSSIDA, VI HÄNVISAR MED VARM HAND TILL DISKUSSIONEN PÅ “VAKA ÖVER ENSAMHETEN”-BLOGGEN, VIA LÄNK OVAN. STORT TACK FÖR INLÄGGEN! :) RED.

  13. Läser du dagstidningar eller ser på TV, Johanna? Då kanske du har hört talas om att vi har fått ett nytt parti i riksdagen. De heter Sverigedemokraterna. Om du inte är helt bekant med deras syn på muslimer kan du googla lite olika nyckelord. Jag provade “sd och muslimerna” och fick upp de här resultaten.

    http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/213298-sd-muslimer-det-storsta-hotet
    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sverigedemokrat-till-hart-angrepp-mot-muslimer-kent-ekeroths-tal_3674029.svd
    http://www.nationell.nu/2010/08/27/sds-reklamfilm-chockerar-muslimer-jagar-pensionar/
    http://www.sydsvenskan.se/sverige/article239481/Sd-appladerade-forbud-mot-islam.html

    Men Sverigedemokraternas framgångar och åsikter är tyvärr (jag säger tyvärr, därför att jag anser att de är ett rasistiskt parti som inte hör hemma i svensk politik) bara toppen på ett isberg. På nätet vimlar det av bloggar som på olika sätt ger uttryck för hets mot muslimer.

    Det kanske inte bekymrar dig att dina åsikter ligger nära Sverigedemokraternas (“islam besitter en priviligierad särställning”), Johanna. Du kanske till och med röstade på dem. Eller skuldbelägger jag nu? Raljerar jag?

    När du skriver att “dagens islam måste de lämna” förstår jag att din syn på islam är väldigt grund och generaliserande, dvs förutsättningen för att göra en rasistisk eller främlingsfientlig analys. För vilken “dagens islam” är det du vill att muslimerna ska lämna? Du är väl medveten om att islam praktiseras lite olika runt om i världen, bland de över en miljard troende?

  14. Snälla Håkan Sandell, för – är det femtiofjortonde gången?- vill du besvara min fråga jag har på din post Islams kärlek ? Din post. På den blogg du skriver på. Inte någon annans post. Inte någon annans blogg.

    Utan undanflykter. Utan mästrande. Utan invektiv. Det är inte jag som fyller ut utrummet, du hade kunnat besvara frågan första gången.

  15. Och ovanstående var naturligtvis skrivet av mig.
    Nu har Carl Forsberg gett mig ett svar, nu väntar jag bara på Håkan Sandells, även om jag har anledning att tro att jag får vänta länge.

    Till Carl Forsberg, tack för att du tog dig tid att svara. Jag har läst igenom det och begrundat det och skulle också besvara det, men någon som börjar sitt inlägg med att fråga om jag läser dagstidningar och om jag visste att ett nytt parti kommit in i riksdagen finner jag inte värd att tas på allvar. Jag började besöket på denna blogg för att läsa om kärlek – islamsk sådan. Vad jag fann var – hat.

  16. Både jag och Carl älskar dig, Johanna! Vi gör verkligen det!

    Idag tog j min middagstur efter att ha ätit lunch bland halva Pakistan på Tøyen, så svepte halva Asien och halva Afrika förbi mig längs Grønland, längs slitna Trondheimsveien gled halva Turkiet förbi mig – j älskade dem alla! Så kom j upp till, lite dystrare, de tunga kvarteren runt Carl Bernhards Plass, där den “vita” norska arbetarklassen biter sig fast, hemmagående mammor m barnvagnar, de gamla männen som står o röker (røykeloven) – j älskade dem också!

    Snön har börjat falla över åsarna runt staden.

    Håkan

  17. Jag förstår att du inte klarar av att ge några exempel på vilket sätt det är en folksport att skälla på islam. Det finns ett mycket enkelt svar: du kan inte finna några och du vill inte erkänna att du inte kan finna några.

    Nu har jag en annan, lättare, fråga: vad försörjer du dig på? Mina skattepengar?

    Ok. Jag medger att jag förmodligen får se mig om i himlen efter svar.

  18. Jag föreslår att Ni tar bort kommentarsfunktionen helt och hållet vid särskilt känsliga ämnen för att slippa associeras med Sverigedemokraterna. Hur kan Ni annars vara säkra på att någon kommentator är sverigedemokrat? Alternativet är väl att sluta skriva om känsliga ämnen?!

  19. Din triumferande kommentar t dagens f landet så tragiska händelse tror j fint illustrerar din egen moraliska halt, Johanna V.

    Ovanstående kommentardebatt är inte vad j är mest stolt över på den här bloggen. Men provocerande var den nya demokratiförståelse som du tycks dela, att man har rätt att o bör öppna mun även om ämnen vilka man inte har ett uns av kännedom, som här Rumis diktning. Ingenting har du läst av Rumi, intet vet du om Rumi, inget vill du heller lära dig, men en Åsikt det ville o vill du inte desto mindre ha. Säkert en bredare form av demokrati, men även en vulgärare demokrati.

    Hade du varit uppmärksam som läsare så hade du också insett att artikelns/bloggpostens inledande resonemang om Rumis “Andliga strofer” som varande “ett slags islams Nya Testamentet”, vore från ett islamistiskt synsätt betraktat redan det en blasfemi. Och att “islams kärlek” är ett epitet för sufismen. Att etikettera alla troende muslimer utifrån handlingen t en islamistisk dåre (el. flera) är ungefär lika intelligent som att döma ut alla västeuropas socialdemokrater på grund av Baader-Meinhof-gruppens aktioner.

    Visst fruktar vi islamistiska terrorister. Själv fruktar j även konsekvenserna av sverigedemokratiska hetsbloggar som din egen, och j betraktar er som efterföljare t den svenska 30-talsfascismen, med den skillnad att judarna ersatts av nya hatgrupper.

  20. “Men provocerande var den nya demokratiförståelse som du tycks dela, att man har rätt att o bör öppna mun även om ämnen vilka man inte har ett uns av kännedom, som här Rumis diktning. Ingenting har du läst av Rumi, intet vet du om Rumi, inget vill du heller lära dig, men en Åsikt det ville o vill du inte desto mindre ha. Säkert en bredare form av demokrati, men även en vulgärare demokrati.”

    Nej då, jag har ingen “nyare” demokratiförståelse. Till skillnad från dig nöjer jag mig så gott med den gamla där yttrandefrihet och öppen debatt är en garant för bibehållandet av det goda samhället. Oavsett om jag läst Rumi eller ej.

    Tro mig, det var inte min mening att verka triumferande. Jag tror dock att du är ensam om att tolka min sorgsna kommentar ovan som triumferande. Tyvärr så är jag oerhört kritisk till hur alla politiska partier tävlar om att ta politiska poäng av lördagens tragiska händelse. (SD dock med något större rätt – eftersom de så länge varnat för just detta.)

    Vad beträffar Rumi gick jag in på sidan just för att läsa om honom. Jag tror inte han var så intolerant och hatisk som du. Tvärtom. Rumi och jag kunde kanske ha läst poesi tillsammans? Vem vet ? – och allra minst du.

    (Du kanske har glömt att jag faktiskt efterfrågade fortsättningen på en sufisk dikt som handlar om att vi kan bli sanna muslimer först när alla moskéer rivts. Så det finns en liten sufist gömd någonstans långt inne – även hos mig. 😉

    Sen blir det inte lika roligt längre att följa dig. Du hävdar att muslimerna är vår tids judar. Jag bor i Malmö och jag har sett vad vår tids muslimer gör mot vår tids judar i min stad. En imam har även erbjudit sig att “dansa för dem”, vilket ju visar hur allvarligt de muslimska ledarna i Ilmar Reepalus “Dialoggrupp” ser på judeförföljelserna. Nej, du Håkan Sandell, vår tids judar är vår tids judar. Punkt slut.

    Till sist har jag bara en enda sak att be dig om: vill du vara så snäll och länka till min “sverigedemokratiska hetsblogg”. Jag visste inte ens att jag hade en blogg – än mindre en hetsig sådan. Du hjälper mig säkert till rätta här.

  21. PS. Jag vill påpeka att jag med med min önskan om att förkovra mig i sufisk diktning inte alls förespråkar att “alla moskéer rivs” – blott att vi tar på allvar vad som predikas i dem.

  22. Efter en snabb koll av Johanna V:s nätprofil –

    Fr. Thomas Nydahls blogg “Vaka över ensamheten”, d 12 dec. 2010; Johanna V skrev följande:

    “Jag passerade en grupp muslimska kvinnor (hijabinsvepta) för någon timma sedan – de såg inte speciellt rädda ut utan gick i bredd över hela trottoaren utan att lämna plats till mig. Några steg bakom gick en muslimsk man med ett mordiskt utseende. Han tittade mycket argt på mig av någon anledning.”

    Så fr bloggen “Mamma Maria”, d 5 sept. 2010; Johanna V skrev följande:

    “Klockan var över midnatt när jag ringde polisen och gjorde en polisanmälan för störning av allmän ordning. Hemska hotfulla och aggressiva toner hördes från Rosengård och störde hederliga människors nattsömn. Polisen sade att det var det s k ramadantältet. Var du en av dem som störde och bråkade inatt?”


    (F. möjligheten av sent indroppade kommentarläsare någon gång i den mörknande framtid, så bör kanske i tillägg en detalj utredas; j har självfallet inte formulerat en så synnerligen dubiös sentens som den att “muslimerna är vår tids judar”, så som Johanna V hävdar ovan, utan en rad av en helt annan betydelse. Tror man inte det så är det bara att flytta blicken två kommentarhack upp o så läsa vad j faktiskt skrev; “J betraktar er /sverigedemokrater/ som efterföljare t den svenska 30-talsfascismen, med den skillnad att judarna ersatts av nya hatgrupper”.)

  23. Hej Håkan, jag letar fortfarande efter min blogg! Var snäll och hjälp mig att hitta den så kan jag skriva där istället.

    Vad är det för fel med att ärligt beskriva en upplevelse? Jag uppfattade det faktiskt som mycket aggressivt att ta upp en mycket bred trottoar genom att fortsätta gå i bredd när man möter en ensamvandrande kvinna. Jag såg inte mannen förrän jag passerat kvinnorna och han såg faktisk farlig ut: utsöndrande ett hat. Han såg på mig som om jag inte var en människa.

    Varför får jag inte berätta det?

    Vad beträffar islamisten och konspirationsteoriälskande Mamma Marie så tycker jag nog att du kunde publicera lite av hennes alster så kan man nog förstå varför jag svarade som jag gjorde.

    Men igen, vad är det för fel med att beskriva sina upplevelser?

    Ok. Jag vet att jag inte kommer att få svar. Du är emot att andra än du själv öppnar munnen – yttrandefriheten ska endast gälla vissa utvalda poeter – som Sandell själv.

    Till sist måste jag tillägga; det blir min sista kommentar här. Ditt människoförakt mot människor med avvikande åsikter (och de behöver inte avvika mycket från din linje) och din demokratisyn skrämmer mig. Att du sen inte står för att du skrev att, direkt citat, “… med den skillnad att judarna ersatts av nya hatgrupper”

    Ersatts betyder just ersatts. Att det inte är judarna längre som utsätts för hat.

    För inte menar du väl som det faktiskt ordagrant står, att det är judarna som har varit en hatgrupp men som nu inte är det längre?

    För är det DET du verkligen menade, att judar har spridit hat (men inte gör det längre) skulle jag inte bevärdigat mig med att gå in på din sida över huvud taget. Antisemiter äcklar mig.

    Men som sagt, sååå lågt tror jag inte du sjunkit.

  24. Fr. bloggen “I Gilboas svala skugga”, d 27 sept. 2010, Johanna V skrev:

    “Nu till vad SD vill. Ja partiet vill förbjuda omskärelse /…/ personligen håller jag inte med partiet i just den frågan, eftersom judisk omskärelse inte går till på samma sätt som muslimsk…”


    (Min formulering ovan, Johanna V, var inte så som du omformulerar t, att “judarna ersatts av nya hatgrupper”, och än mindre så var den som du omskriver att “det inte är judarna längre som utsätts för hat”, utan istället var vad j de facto skrev; “j betraktar er /sverigedemokrater/ som efterföljare till den svenska 30-talsfascismen, med den skillnad att judarna ersatts av nya hatgrupper” – dvs bland sverigedemokrater, ersatts av nya hatgrupper bland sverigedemokrater.)

  25. Eftersom signaturen JohannaV anspelar på helgens händelser i Stockholm kan jag ej avhålla mig från en kort kommentar: Jag har just nu SVT:s Aktuellt på i bakgrunden, och flera muslimer som uttalar sig där är bedrövade över att någon gör såhär i Guds namn. Dessa röster kanske man också kan lyssna till om man tänder tre adventsljus.

    Tyvärr kommer det nog alltid att finnas människor, som utifrån begångna oförrätter, eller i värsta fall rena fantasier, generaliserar sitt hat till att urskillningslöst omfatta en hel folkgrupp: “Muslimerna”, “Väst”, “Judarna” och så vidare…

  26. Jacob Carlson

    Du har helt rätt. Vi kan inte vaccinera oss från våldsbenägna dårskallar som vill mörda andra. Problemet är bara att självmordsbombaren i Stockholm utgick ifrån en ideologi som saknar motsvarighet i Västvärlden. Den globala terrorismen som härjar i världen sker trots allt i Guds namn, Allah. Det går därför inte att avfärda honom som en vanlig knäppgök i likhet med lasermannen eftersom han tydligen fick sin jihad-utbildning i Jordanien under organiserade former av terroriströrelser som rekryterar folk över hela världen. Den gemensamma nämnaren är trots allt islam.

    Att påpeka det borde inte utgöra något problem, utan är snarare nyckeln till problemet för att lära oss hur fundamentalistiska muslimer egentligen tänker och hur de har hamnat i den situationen. Om de mest bokstavstroende muslimerna har en större benägenhet att hemfalla åt terrorism liksom talibanerna – i motsättning till mer moderata muslimerna – så bör det säga en hel del om islam som idesystem. Och ett idesystem måste alltid vara möjligt att kritisera utan att beskyllas för rasism eller främlingsfientlighet.

    Lars Vilks har, som bekant, råkat i blåsväder eftersom han är ateist. Men inte i förhållande till kristendomen eller judendomen, till trots för många blasfemiska teckningar, utan endast i förhållande till islam vilket också tyder på att den bör genomgå samma reformering om den ska överleva i Västvärlden. Det blir närmast patetiskt när vissa kallar muslimerna för en förtryckt grupp trots att de åtnjuter full religionsfrihet i Sverige samtidigt som Lars Vilks, i kraft av sin ateistiska livsåskådning, blir beskylld för rasist och “islamofob” endast för att han framställer profeten Muhammed i dåligt lys utifrån sin egen ateistiska övertygelse. Det får mig att undra vem som egentligen är kränkt i dagens Sverige?

  27. Brinnande intresse f persisk 1200-talspoesi har på nytt lockat dig tillbaka t spalten, Christer?

    Din formulering “Om de mest bokstavstroende muslimerna har en större benägenhet att hemfalla åt terrorism…i motsättning till de mer moderata muslimerna” är till sin betydelseglidning lätt fascistoid, då moderata muslimer självfallet inte har benägenhet att hemfalla åt terrorism.

    Läser du sedan bloggposten/artikeln på nytt, el. f första gången, så kommer du – förvånat? – att upptäcka att vad j skriver om där var just önskningar kring den reformation av islam som du själv efterlyser m orden “tyder på att den bör genomgå samma reformering om den ska överleva i västvärlden”. Det är också mycket riktigt en “reformering” som islam på sina spridda håll vid skiftande historiska tillfällen redan har genomgått. Den bosniska formen av islam var t ex “reformerad”. Efter massmorden på bosniska muslimer under 90-talets inbördeskrig så har under återuppbyggnadsarbetet, beklagligten, penningstark arabisk missionsislam vunnit inflytande, t skada f den reformerade europeiska islam som existerade i regionen. (Bosnisk islam har i tillägg en ovanlig historia då den startade med konvertiter från den kristna bogomilska kättarrörelsen, där man hellre blev muslimer än underkastade sig påvekyrkorna.)

  28. Christer Eriksson

    Vad jag hade i åtanke var kanske främst hur de muslimska extremisternas bild av islam – som varande en enhetlig våldsideologi med politiska ambitioner om världsherravälde – paradoxalt nog påminner om den likaledes vulgariserade och monolitiska bild av islam som exempelvis företrädare för sverigedemokraterna frammanar.

    På så vis förefaller muslimska självmordsbombare och västerländska högerextremister bekräfta varandras världsbilder. De speglar varandra. Och de spelar varandra i händerna. Dessa grupper betraktar båda “Väst”, “Sverige” eller “Islam” som något färdigt och enhetligt, till vars rätta företrädare och självpåtagna försvarare man utnämnt vem? – Jo sig själva. Sådan är, tror jag, extremismernas likartade logik, bara med omvända värderingsförtecken.

    Det var mot denna typ av polariserande och förenklande “sverigedemokratiska”, eller för den delen “extrem-islamistiska”, föreställningar som min kommentar var riktad. Inte mot dem som kritiserar olika former av våldsgenererande extremism, inklusive islamistisk sådan.

    Åtskilliga muslimer har de senaste dagarna uttryckt att liknande dåd är totalt oförenliga med islam. Jag lånar hellre mitt öra åt dem, än åt bombmän. Och jag lyssnar även gärna när Håkan Sandell lyfter fram exempel på visdom och högkultur som rymts under islams mantel.

  29. Kommentartråden stängs f bloggposten. Med Jacob C:s ord ovan, o m vidare hänvisning t Alexander Ibsens post “Messias t massene”, förklaras även Julfred eft tvisterna m Thomas Nydahls blogg “Vaka över ensamheten”, där senare inlägg som “Nej, inte jag och inte i mitt namn” o “Former av hopp” visar att vi inte borde vara utom räckhåll f varandra.

    F egen del fortsätter j likafullt m att inte se ngn som helst överensstämmelse mellan den islamistiske självmordsmördaren – mördaren av våra barn o systrar som han själv förklarat sig – o med människorna i de muslimska hem som j gästat i Turkiet o Azerbajdzjan. Där gammelfar och gammelmor o yngre generationer mest av allt påminde mig om mina egna föräldrar o släktingar o barn, bortom den mentala försvarskonstruktionen om det främmande.

    Kommande diskussion om islam bland svenskarna, och med muslimer, välkomnar man gärna, dock inte hatspridare på ngn sida, dessa som förgiftar det gemensamma vattnet.

    Och med tonerna av Händels Messias i bakgrunden vill j gärna påminna om närvaron i landet av jezider, från Kurdistan, bland vilka man tillber en sjutalig änglahierarki, om mandéerna, flyktingar från Irak, Johannes Döparens efterföljare, och om druser, från Libanon, bland vilka man tror på reinkarnationsläran. Man skall inte döma muslimen efter håret.

    I Jalal al-din Rumis, och i Shams det brinnande lejonets namn; Frid.

Leave a Reply to JohannaV Cancel reply

Your email address will not be published.