Ett urval av Pasolinis poesi har just utkommit på svenska, Olycksaliga generation (2020). Det är denna bloggs Håkan Sandell som tillsammans med Nina M. Olsson har översatt ett urval av vad som i bokens förord rent ut beskrivs som landets främste efterkrigspoet (1922-1975). Pasolini skrev fylliga och färgrika dikter från ett mer folkligt svärmande Roms 1950-tal. Malmö-förlaget Smockadoll är utgivare, och boken står att köpa från nätbokhandlarna, samt direkt från förlaget; https://www.smockadoll.se

Pasolini skrev i en stil på en gång klassisk och realistisk, i början med en viss förkärlek för versmåttet terza rima, som från Gramscis grav på protestantiska kyrkogården i Rom; “…för vår skull/ så tecknade din smala hand dessa utkast/ till det ideal som kan lysa upp vägen en stund,/ men inte för oss, på den fuktiga begravningsplatsen/ där vi, liksom du under tystnad, bland döda, har lämnats/ kvar här med dig, för — eller hur — du kan inte annat/ än att vila i denna trädgård för främlingar,/ för alltid i fångenskap hos trötta patriciergravar./ Från Testaccio når dig nu, fast dämpat,/ från klingande städ ett eko från bleckslagarna…”

Urvalet koncentrerar sig huvudsakligen om en något senare period, slutet av 50-talet, men man finner dikter helt fram till omkring 1970, då det kunde låta så här; “Klasskampen vaggade er till ro, hindrade er att gråta:/ härdade er mot allt som inte pöste ut de rätta åsikterna,/ den rätta desperata aggressivitet/ ni kastade bort er flyktiga ungdom på…” Med andra ord också ett tidsdokument från italienskt 1950- och 1960-tal. Boken pryds följdriktigt av en Rumi-vespa av årsmodell 1956. I en av dikterna susar just sådana nattetid runt Caracallas termer.

/Thomas Tibern