Till Fru Elsa Themner

Vackra dam, i diktens riken
kan Ni klarögd vandra kring:
i Ert hjärta bor musiken,
gästar Erosvingars sving. –

Bliv på skalden ej besviken,
som ej fann sin önskering:
han dock lyft på förlåtsfliken
till en värld av sköna ting.

När jag i senaste numret av tidskriften Aorta (28) 2020 publicerade denna dikt av poeten och professorn i slaviska språk Sigurd Agrell (1881-1937) begick jag ett förargligt läsfel av handstilen i originalet. Huruvida jag vid läsningen var påverkad av att Agrell troligen var änkling när han författade dikten är möjligt, men jag läste oavsett anledning ”änkering”, där det egentligen står ”önskering”. Tack och lov påpekade den skarpögde Erik Agrell detta för mig ganska omgående efter publiceringen, varför jag nu får anledning att återkomma med den korrekta läsningen för retrogardebloggens räkning, och dessutom sätta den i ett sammanhang.

Under ett av mina besök på Patrik Anderssons antikvariat i Lund uppmärksammades jag på ett nyinkommet exemplar av Agrells Valda dikter, en samling poesi som utgavs till skaldens 50-årsdag i januari 1931. Jag köpte omedelbart diktsamlingen, eftersom det i detta exemplar finns en dedikationsdikt till en viss Elsa Themner. I boken fanns även ett klipp från en dagstidning med ett porträtt av den unge Agrell. Det finns en del att säga om dikten i sig, både biografiskt och estetiskt. Värderingen lämnar jag emellertid åt läsaren, och låter istället dikten öppna upp för en liten biografisk bakgrund till Agrell och diktens tillkomst.

Agrell hade enligt uppgift från efterkommande ett lyckligt första äktenskap. Han fick två söner, men innan hans tredje barn skulle födas avled både barnet (en flicka) och hans hustru Anna (född Osterman) i havandeskapsförgiftning i september 1931. Detta är alltså samma år som hans Valda dikter kom ut. Han var mitt i livet, var en uppburen, omtalad och välkänd professor i Lund och i svensk offentlighet. Han gifte om sig i juni 1933 med den 20 år yngre Märta Sköllerstrand (född Jonsson i Uppsala; Sköllerstrand var ett 1929 taget efternamn) (1901-1981), översköterska vid sinnessjukhuset i Borrby, Skåne, som han enligt uppgift träffat via annons. Vi kan därför rimligen datera Elsa-dikten till 1931-33, en rimligen svår tid för Agrell. Hans älskade hustru hade dött och han sökte kärleken på nytt efter ett tag, och i en kombinerad sorgeperiod och sökande skrevs Elsa-dikten.

Vem var då denna Elsa som professor Agrell träffade och kanske försökte närma sig? Elsa Themner (1892-1958) var dotter till direktör A. Ferdinand Nilsson och Ebba E. von Hænsgen, och hade varit gift med kaptenen Erik Ragnar Themner (1886-1928), och var änka när hon vid något tillfälle mellan 1931 och 1933 troligen träffade änklingen Agrell. Den eventuella flirten med Elsa fick ingen fortsättning, då han som sagt gifte om sig med Märta 1933, och Elsa i sin tur gifte om sig 1935 med docenten, sedermera professorn i konsthistoria, Aron Borelius (1898-1984).

David Almer